De senaste decennierna har det skett en ökning av antalet betydelsefulla och ibland även omfattande förändringar i företag och organisationer. Hos många företag får emellertid inte förändringsprocessen det fulla utslag i organisationen som ledningen tänkt sig. Strategiförändring är en process som ofta innehåller stora element av förändringsledning där det krävs en ansträngning för att lyckas med en strategiimplementering i verksamheten. Företaget Niscayah genomför i dagsläget en genomgripande förändring av sin strategi där de har gått från att vara ett produktorienterat företag till att börja fokusera sig mer på försäljning av tjänster och service. Syftet med uppsatsen var att undersöka på tre nivåer hur Niscayah genomför sin strategiimplementerig, som innebär en ökad fokusering på försäljning av tjänster och service, samt att utvärdera genomförandet. Förändringsprocessen kartläggs i uppsatsen genom användning av 7s-modellen där parametrarna strategi, struktur, system, gemensamma värderingar, kompetens, personal och stil utgjorde de kritiska faktorerna för en lyckad strategiimplementering. Genom kvalitativa intervjuer med medarbetare på chefsnivå, servicechefnivå och säljarnivå i Niscayah kunde företagets strategiimplementering förklaras och utvärderas. Det framkom att Niscayah har nått ut med sitt strategiska budskap på ett bra sätt. Strategiimplementeringen hindras dock genom brister i struktur och system där organisationsstrukturen motverkar samarbeten i organisationen och system inte har utvecklats för att stödja den nya strategin. Företagets styrka ligger i starka gemensamma värderingar. Vår utvärdering av Niscayah kan sammanfattas med att det har nått ut bra med sin nya strategi som består av ökat fokus på tjänster och service, men att det nu är viktigt att lägga fokus på de förbättringsområden som finns, exempelvis att kommunicera mer sidledes i organisationen, träna och utbilda i den nya säljrollen, utveckla system som stödjer den nya strategin och kan skapa mätbarhet samt motverka problemen i organisationsstrukturen genom att belöna samarbete.

Svensk damhockey har de senaste åren genomgått stora förändringar och omorganiseringar vilket resulterade i en elitserie för damer – Riksserien. Trots de senaste årens förändringar råder det alltjämt stora skillnader mellan de åtta främsta damlagen och säsongen 09/10 skiljde 68 mellan serievinnaren och serieförloraren.   Rapporten ämnar beskriva och analysera vilka skillnader som kan urskiljas i de åtta Riksserielagens organisationer, styrning och föreningsstöd och om detta kan förklara de skillnader som finns i resultattabellen 09/10.   Studien har fokuserat på de åtta damlag som säsongen 09/10 spelade i Riksserien. Vidare är studien inriktad på att studera damorganisationernas sammansättning, styrning samt vilket föreningsstöd de upplever.

Den här uppsatsen redogör för en studie om ledningens roll vid postimplementering av affärssystem. Syftet med studien var att belysa vilka faktorer som bidrar huruvida postimplementeringen kommer bli ett prioriterat område i verksamheten. Studien syftade också till att ta fram riktlinjer som kan vara behjälpliga för ledningen vid genomförandet av postimplementeringen. Studien består av en teoretisk referensram, som är uppdelad i tre olika dimensioner: ledning, organisation, system. Vi har i studien gjort en förstudie och en huvudstudie. Syftet med förstudien var att kontrollera att studien var relevant och genomförbar. Vi kunde i förstudien konstatera att alla företagen ansåg implementeringen avslutad när systemet sattes i drift och användes i verksamheten. Den visade också ledningens agerande var intressant att studera närmare, eftersom ledningen har en viktig funktion under postimplementeringen. Resultatet av huvudstudien visade att ledningen på vissa av företagen som undersöktes hade en rad olika brister när det gällde exempelvis strategi, förändringsbenägenhet, utbildning och användarmedverkan. Vi fann i studien att de riktlinjer som vi kommit fram till kan vara behjälpliga för ledningen vid genomförandet av postimplementeringen.

The ability for companies to anticipate the future and stay in the forefront of the competition is essential for successful business. The tool of Environmental Scanning is basics in the process of developing prescriptive strategies as well as vital in evolving emergent strategies. The complexity lies in gathering relevant information and transforming the information into adequate data, which can be utilised by management to optimise strategies. The purpose of this study is to scrutinise how successfully operating Swedish manufacturing companies, listed on the Stockholm Stock Exchange’s “Large Cap”-list, organise their Environmental Scanning actions and how this affects the development of strategies. Prior research on the subject has been used as foundation to presenting relevant theories. Recognised analytical tools such as e.g. PESTEL, Porter’s five forces and SWOT have shaped our expectations of the outcome of the study. In the chapter regarding these theories the importance of Environmental Scanning has been recognised as a part of the strategic process. Theory has been assessed and contrasted towards empirical findings based upon interviews with representatives from selected companies. These findings have revealed a tendency amongst Swedish companies to drift away from traditional theories in favour of homemade analytical tools highly adaptable for individual situation based requirements.

I denna uppsats har vi undersökt hur ledningen i Nordea arbetar med att implementera en av organisationens uppsatta strategier, från ledningsnivå ner till kontorsnivå. I uppsatsen används en modell utvecklad av Simons (1994, 1995, 2000), där fyra olika kontrollverktyg för en framgångsrik implementering behandlas. Vidare har vi vidareutvecklat Simons modell till ett ramverk där vi beskriver vilka utmaningar associerade med strategigenomförande dessa kontrollverktyg kan avhjälpa. Genom att intervjua anställda med olika befattningar och på olika nivåer inom Nordea har vi därefter undersökt huruvida Nordeas strategiimplementering präglas av dessa fyra kontrollverktyg. Då vi jämförde svaren från de olika intervjupersonerna kunde vi även undersöka hur ledningens strategiarbete avspeglas på de lägre nivåerna inom företaget, det vill säga om ledningens intentioner har nått hela vägen ner i organisationen. Det huvudsakliga resultatet vi fann när vi undersökte detta var att Nordea i någon grad tillämpar samtliga av de fyra kontrollverktyg som Simons förespråkar för en framgångsrik implementering. Vid användning av dessa kontrollverktyg har Nordea även lyckats möta de utmaningar som är associerade med strategiimplementering. Vidare fann vi att samtliga av de personer vi pratade med uttryckte sig på liknande sätt gällande strategins utformning men att uppfattningen om kontrollsystemen blev något svagare ju längre ner i organisationen vi rörde oss.

Bakgrunden till denna rapport är att få en fördjupad kunskap inom ämnet förhörsmetodik. Syftet är att belysa de detaljer som förutsätter ett lyckat förhör och vilket säkerställer trovärdig, korrekt och tillförlitlig information. I detta arbete har vi utgått från kvalitativ metod med tyngdpunkten i litteraturen inom det förhörstekniska och rättspsykologiska området, samt kompletterande källor i form av intervjuer och föreläsningar med anledning att förankra och jämföra kunskaperna med verkligheten. Den kognitiva intervjun som förhörsmodell är starkt förankrad i vetenskaplig forskning och mycket gångbar, varför vi har valt att presentera den närmare. Ett lyckat förhör är av största vikt i en utredning och beror på flera samverkande faktorer. Människans minnesfunktion, sambandet mellan sociala och kommunikativa processer, individers fysiska och sociala behov, språkets betydelse och frågeteknik, är alla viktiga grundstenar och tas upp i rapporten. Arbetet visar att idag, ligger ansvaret att utvecklas som förhörsledare till största delen på den enskilde polismannen och utbildning är en förutsättning för att ligga i fas med forskningsresultat. På polisutbildningen i Umeå bör ämnet ges mer tid i anspråk och vi hoppas att detta arbete kan fungera som inspiration till vidare utveckling.

Syftet med detta fördjupningsarbete är att få en fördjupad kunskap om polisens samarbete med vårdpersonal. Vi har avgränsat oss till att studera polishandräckningar åt psykavdelningen och tillnyktringsenheten i Skellefteå och Umeå för att se om det finns någonting som går att förbättra. Vi tror inte att det är en tillfällighet att det sker olyckor vid just handräkningsärenden. Vi har efter lite efterforskningar insett att det inte finns så mycket information nedskrivet om hur samarbetet fungerar, utan det mesta är oskrivna rutiner och regler som både vårdpersonalen och poliserna tar förgivet att motparterna vet. Det vi vill belysa är hur polisen och vårdpersonalen samarbetar rent säkerhetsmässigt och hur det kan utvecklas. Vi kommer också lyfta fram de lagar som kan vara relevanta vid olika typer av handräkning och överlämnanden för vård. Men vi nöjer oss med att nämna dessa lagar som bilaga till arbetet.

Denna rapport syftar till att belysa problemen som uppstår när polis och kriminalvård skall samverka vid ett allvarligare upplopp på en av Sveriges kriminalvårdanstalter. Rapporten kommer att utreda det grundläggande ramverket för hur de två myndigheterna ska gå tillväga för att lösa en uppkommen situation. Inom kriminalvården benämner man ett upplopp som en incident och inom polisen kan man klassa ett större upplopp som en särskild händelse. Det som styr hur kriminalvården skall agera och hur organisationen skall se ut regleras i KVAF 2006:14. Hur polisen skall organisera sin ledning och hur de ska arbeta vid en särskild händelse regleras i FAP 201-1. I rapporten beskrivs de förutsättningar som lagstiftaren ger för samarbeta vid ett upplopp och de problem som kan uppstå när två myndigheter har krav att lösa uppgiften. Denna rapport kommer att visa hur oklar ansvarsfrågan är och belysa olika utredningar som gör en bedömning av ansvarsfrågan men som lämnar frågan fortfarande öppen för tolkning pga. att bedömningarna är oklara. I rapporten finns även en praktisk inblick i problemet genom att vi granskat kriminalvårdens och polisens utredningar om upploppet i Malmö i oktober 2006. Slutligen ger vi vår åsikt om problemet och bidrar med några förslag som kanske kan underlätta lösningen på frågan om ansvarsförhållandet i framtiden.

1999 mördades två poliser i Malexander. 2007 skedde ännu ett polismord. Att tre poliser hade dött i tjänsten basunerades ut i media – men hur många vet vad som hände med kollegor och anhöriga efter händelsen? Fick de något stöd eller lämnades de att själva hantera sina upplevelser? Då vi själva snart är färdiga poliser undrar vi hur det psykosociala omhändertagandet ser ut om vi själva eller någon kollega skulle råka ut för något. Vi har valt att titta närmare på hur arbetet med debriefing har förändrats mellan de två polismorden. För att ta reda på detta har ett antal intervjuer genomförts med personer som på något sätt har varit inblandade i de två händelserna. Slutsatserna vi har dragit är att det har skett en utveckling av organisationen runt psykosocialt omhändertagande, men att det fortfarande finns mycket kvar att utveckla. Inställningen till debriefing har förändrats med åren och man ser numera det som naturlig del i efterbearbetningen av traumatiska händelser.

Vi har för avsikt att redogöra för två av de utvecklingsområden som ingår i projektet ”En Nationell Polis”. Det ena är framtagandet av en nationell polistaktik vid vardagsverksamhet – farlig situation och vid insats mot folkmassa och det andra handlar om en nationell samordning av bombskyddsverksamheten. Trenden går mot en grövre brottslighet och det har visats att kriminella skyr få medel i sitt agerande. Svensk polis saknar en homogen taktik som handlar om att på ett säkert sätt hantera situationer i vardagsverksamheten som kan utvecklas till att vara farliga. Syftet med det arbete som påbörjats är att den ”vanliga” polismannen ska ges en god bastaktisk kunskap. Sedan händelserna i Göteborg under EU-toppmötet 2001 har det konstaterats att svensk polis saknar kompetens att hantera stora ordningsstöranden. Ett förslag på organisatorisk förändring på behövlig kompetens vid sådana händelser har därför arbetats fram, dessutom ska en nationell förstärkningsorganisation skapas. Bombskyddsverksamheten i Sverige saknar ett gemensamt arbetssätt och utrustningen skiftar mellan olika myndigheter. För att kunna tackla den ökade hotbilden som finns i samhället och den ökade risken för attentat ska en nationell bombskyddsverksamhet utvecklas som ska ge bättre spetskompetens när det gäller bombskydd i Sverige. Utbildningen ska förbättras och ny utrustning ska införskaffas. Organisationen blir nationell, likartad som Nationella insatsstyrkan och ett samarbete med försvaret ska ses över.