<p>Är alla organisationers öde att utvecklas mot oligarki även då syftet är att de ska drivas demokratiskt och huvudsakligen på frivillig basis? Robert Michels, i sitt kända arbete från 1911 om organisationer och demokrati – Zur Soziologie des Parteiwesens in der modernen Demokratie – talar om oligarkins järnlag. En växande organisation ökar behovet av anställda - organisationen professionaliseras. Anställda får ett kunskapsövertag gentemot de frivilligt arbetande vilket genererar en handlingsfrihet och ett maktövertag. Medlemmar betraktas som mindre kompetenta vilket gör</p><p>det legitimt för ledningen att dominerar, styra och ta egna beslut. Vid konflikter väger ledningens ord tyngre – organisationen har utvecklats till ett fåtalsvälde. Michels studie genomfördes för snart hundra år sedan. Idenna uppsats undersöks en av agensfrivilligorganisationer – Förbundet djurens rätt.Genom deltagande och reflekterande observation, intervjuer,genomgång av dokument samt egen erfarenhet av organisationen prövas om oligarkins järnlag fortfarande kan sägas råda också i en frivilligorganisation som Förbundet djurens rätt i dag.</p>

Är alla organisationers öde att utvecklas mot oligarki även då syftet är att de ska drivas demokratiskt och huvudsakligen på frivillig basis? Robert Michels, i sitt kända arbete från 1911 om organisationer och demokrati – Zur Soziologie des Parteiwesens in der modernen Demokratie – talar om oligarkins järnlag. En växande organisation ökar behovet av anställda - organisationen professionaliseras. Anställda får ett kunskapsövertag gentemot de frivilligt arbetande vilket genererar en handlingsfrihet och ett maktövertag. Medlemmar betraktas som mindre kompetenta vilket gör det legitimt för ledningen att dominerar, styra och ta egna beslut. Vid konflikter väger ledningens ord tyngre – organisationen har utvecklats till ett fåtalsvälde. Michels studie genomfördes för snart hundra år sedan. Idenna uppsats undersöks en av agensfrivilligorganisationer – Förbundet djurens rätt.Genom deltagande och reflekterande observation, intervjuer,genomgång av dokument samt egen erfarenhet av organisationen prövas om oligarkins järnlag fortfarande kan sägas råda också i en frivilligorganisation som Förbundet djurens rätt i dag.

When Nationalmuseum 2018 reopened after a thorough renovation, a cultural debate arose in Sweden about the extent to which norm criticism has taken over the museum's permanent exhibition. The intention of norm criticism is to act as an inclusive tool, by, among other things, making visible, criticizing and changing structures. However, can the inclusive norm criticism also inhibit freedom of expression by causing an exclusion of certain art expressions and performers? In other words, does there arise a paradox in applying norm-critical requirements on artistic freedom? The purpose of this essay has been to present an answer to this question and thereby making a contribution to the discourse within the science of Arts, regarding the prerequisites of artistic freedom. The study was conducted through semiotic image analysis by the artwork: Anders Zorn – Badande kullor, Bruno Liljefors - Orrspel i mossen and Carl Larsson – Till en liten vira. The analysis were further developed through commutation tests, where the artist's gender affiliation changed from male to female with the intention of, from a norm-critical perspective, studying whether and how the artist's gender affiliation in a transmitter context influences the meaning and signification of the artwork. The results from the image analysis show that the meaning in the interpretations of the works shifts in a varying degrees, which can contribute to both confirm, creating new and challenging already known oppressive norms and structures. To summarize, the study concludes that in norm criticism such a paradox can arise, which can have limiting and exclusionary consequences for the prerequisites of artistic freedom in the form of, for example, self-censorship and discrimination.