Miljonprogrammet är namnet på det politiska projektet som pågick mellan åren 1965 och 1974 då riksdagen fattat ett beslut om att en miljon nya bostäder skulle byggas i Sverige, för att råda bot på bostadsbristen. Nu är det mer än 40 år sedan byggnaderna uppfördes och renoveringsbehovet är ett faktum, vilket gör ämnet aktuellt. Huvudsyftet med studien är att kartlägga de tre största städernas hantering av renoveringsbehovet. Huvudfrågan för studien är hur miljonprogrammets bostäder hanteras idag. Samtidigt har en rad andra frågor besvarats i studien; vilka skillnader som finns i lagarna då och nu, hur miljonprogramsområdena ser ut i de olika städerna och hur de behandlas i översiktsplanerna, vilka följder som uppstår av att husen behöver renoveras samt om det finns någon ekonomi i att renovera husen.Studien har genomförts med en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod. En kvalitativ genomgång av skrivet material med anknytning till miljonprogrammet i de tre städerna har gjorts. Därutöver har också en kvantitativ enkätundersökning skickats ut till de tre kommunerna och dess kommunala bostadsbolag.Stockholm, Göteborg och Malmö har både likheter och skillnader gällande planering och visioner. Både Stockholm och Göteborg har valt att placera sina miljonprogramsområden utanför stadskärnan medan Malmös ligger i nära anslutning till centrum. De har alla visioner i sina översiktsplaner om att skapa en mer enhetlig och sammankopplad stad genom ökad integration och bättre kommunikationer mellan stadens olika delar.Det uppstod en renoveringsvåg under 80- och 90-talet i samband med ROT-avdraget och idag pågår flera projekt kring miljonprogrammet. Fasadrenovering är vanligt i alla tre städerna och även till viss del upprustning av balkonger och fönster. Göteborg har satsat mycket på energieffektiviserande åtgärder och i Stockholm har det blivit allt vanligare med energi-besparade ingrepp såsom tilläggsisolering.Lagstiftningen i Sverige har stor betydelse vid renoveringen då det idag finns krav på bl.a. energieffektivitet men även under renoveringsvågen på 80- och 90-talet då varsamhetskravet infördes i PBL 1987. Stommen i bostäderna är bra och de är funktionellt byggda vilket gör att renovering är mer kostnadseffektivt än att riva och bygga nytt. Problemet ligger alltså inte i renoveringsbehovet, då de flesta hus behöver renoveras efter så pass många år, utan antalet hus som behöver renoveras. / The million programme is a building era that took place between the years 1965 to 1974 when a politic decision was made to build a million new residences in Sweden, to correct the housing shortage. It´s now been more than 40 years since these residences were built and the need to renovate is a necessity, which makes this programme a very current subject. The purpose of this study is to map the three largest city´s handling of the need for renovation. The main question of this study is how the buildings of the million programme is being handled today. Meanwhile a series of other questions have been answered in this study; the difference between laws now and then, how the million programme areas looks in the different cities and how they are treated in the layout plans, what the need for renovation might lead to, and if there is any profit in restoring the buildings.It is a qualitative study as it is a situation in a few cities that are being studied, but through a survey this study gets a quantitative mixture as well. A survey was dispatched to the three municipalities and their communal real estate companies.Malmo, Gothenburg and Stockholm are both similar and different regarding planning and visions. Both Gothenburg and Stockholm placed their million programmes outside of the city´s core, whilst Malmo´s was located close to the centre of the city. They all have visions in their layout plans to create a more unified and connected city through increased integration and better communication between the city areas.There was a wave of renovation in the eighties and nineties because of the ROT-deduction and many projects concerning the million programme are still ongoing to this day. Facade renovation is common in all three cities and, to a certain degree, restoration of balconies and windows. Gothenburg has invested a lot in energy efficient measures and in Stockholm it has become increasingly more common with energy saving interventions like adding increased isolation. The image of the million programme´s constructions is "concrete ghettos", but the most common houses consists of three storeys with apartment size 3 rok.The Swedish legislation are of great importance during the renovation as there now are requirements on energy efficiency amongst other things, but also during the wave of renovation in the eighties and nineties when the demand of discretion was enforced in PBL 1987. The foundation in the million programme houses is satisfactory and they are functionally built which makes a renovation more cost-efficient than it would be to tear it down and build new buildings. The problem then does not reside in the need for renovation, as most houses needs restoration after so many years, but in the sheer number of buildings that would require a renovation.

Årstadal som är belagd i Stockholm stad, har på senare år genomgått en rad olika förändringar. Området har övergått från att vara ett industriområde till att i dagsläget vara ett attraktivt bostadsområde. Förändringarna har skett utefter Stockholm stad översiktsplans övergripande mål och visioner, men även specifika mål för Årstadal. Dessa har senare gett avtryck i form av nybyggnationer i from av bostäder och en park vid namn Årstabergsparken. Målen, visionerna och strategierna uppsatta av Stockholm stad har inslag av ekologiskt och socialt hållbarhetsperspektiv. I detta projekt analyseras det om målen, strategierna och visionerna på den övergripande nivå, uppfyllts med hjälp av nybyggnation och parketableringen. Därutöver diskuteras det om exploateringen av Årstadal uppfyller ekologisk och social hållbarhet utifrån diverse definitioner. Avslutningsvis går det att konstatera att byggnationerna samt Årstabergsparken uppfyller social och ekologisk hållbarhet ur vissa aspekter, men ur andra inte. / Årstadal, which is located in Stockholm city, has in recent years undergone a number of different changes. The area has changed from being an industrial area to now being an attractive residential area. This project is analyzing how set visions and goals at the overall level are expressed in area planning with examples from building projects and park establishment in the Årstadal district of Stockholm. In addition to this, the project aims to find out how these outcomes can affect the social and ecological sustainability of Årstadal and what the effects are due to planning in the area in order to gain an understanding of how it affects ecological sustainability, in the form of recreational opportunities and ecological considerations. Some of the development in Årstadal contributes to social sustainability, but in some aspects it is deficient. This could have been counteracted if social sustainability was taken into account in the new buildings. Årstabergsparken is ecologically sustainable from some perspectives, but from others not. However, it is seldom that anthropocentric thinking is not prioritized in the urban environment, as the city as a whole is built by humans for humans. Methods such as green infrastructure has been taken into account in Årstabergsparken, which can contribute to ecological sustainability in relation to the definition of ecological sustainability and the Brundtland Report's sustainability definition. It is difficult to assess the sanction of the development of Årstadal at present, as the development of the area is still happening today. However, in summary, it can be stated that it will have consequences in the future.