<p>Syftet med studien var att undersöka om individuella omvårdnadsplaner i nutrition kunde förbättra nutritionsstatus och som en följd därav förbättra den hälsorelaterade livskvalitén hos omsorgstagarna. Studien var en jämförande kvantitativ undersökning. Den utfördes på ett kommunalt äldreboende för 36 omsorgstagare, deras medelålder var 87 år. Som riskbedömningsinstrument för undernärnäring användes MNA-SF, värdet därav sammanvägdes med bedömningen av sjuksköterskan vid ställningstagande till omvårdnadsplan i nutrition. Nattfastans längd togs också i beaktande vid upprättandet av omvårdnadsplanerna. EQ-5D användes för att mäta omsorgstagarnas hälsorelaterade livskvalité och därefter verkställdes omsorgstagarnas omvårdnadsplaner i nutrition. Omsorgstagarna följde sina omvårdnadsplaner för nutrition i fyra veckor. Därefter gjordes nya mätningar inklusive EQ-5D. Resultatet visade att det i denna studie inte fanns något samband mellan förändring i nutritionsstatus och den hälsorelaterade livskvalitén och att fyra veckor är för kort tid för att se någon skillnad i en studie som den här.</p><p> </p> / <p> </p><p>The aim for this study was to see if care plans in nutrition could improve nutritional status and thus even improve the quality of life of the caretakers<strong>.</strong>  The study’s design was a comparative quantitative investigation. The study was performed in a block of municipal service flats where 36 caretakers were living; their average ages were 87 years old. Nutritional assessment was made by using MNA-SF as a screening tool for malnutrition. The result from the MNA-SF screening was combined with nursing assessment to do the care plan considering nutrition. The time for overnight fasting was also measured to be considered making the plan. EQ-5D was used to measure the caretakers’ quality of life, care plans for their nutrition were made and they were realized. The caretakers used their care plans for four weeks. Then new assessments were made inclusive the EQ-5D.The result was that there were no significant correlation between changes in nutritional status and the caretakers’ quality of life in this study  and those four weeks is too short time to see any difference in a study like this.</p><p> </p>

Syftet med studien var att undersöka om individuella omvårdnadsplaner i nutrition kunde förbättra nutritionsstatus och som en följd därav förbättra den hälsorelaterade livskvalitén hos omsorgstagarna. Studien var en jämförande kvantitativ undersökning. Den utfördes på ett kommunalt äldreboende för 36 omsorgstagare, deras medelålder var 87 år. Som riskbedömningsinstrument för undernärnäring användes MNA-SF, värdet därav sammanvägdes med bedömningen av sjuksköterskan vid ställningstagande till omvårdnadsplan i nutrition. Nattfastans längd togs också i beaktande vid upprättandet av omvårdnadsplanerna. EQ-5D användes för att mäta omsorgstagarnas hälsorelaterade livskvalité och därefter verkställdes omsorgstagarnas omvårdnadsplaner i nutrition. Omsorgstagarna följde sina omvårdnadsplaner för nutrition i fyra veckor. Därefter gjordes nya mätningar inklusive EQ-5D. Resultatet visade att det i denna studie inte fanns något samband mellan förändring i nutritionsstatus och den hälsorelaterade livskvalitén och att fyra veckor är för kort tid för att se någon skillnad i en studie som den här. / The aim for this study was to see if care plans in nutrition could improve nutritional status and thus even improve the quality of life of the caretakers.  The study’s design was a comparative quantitative investigation. The study was performed in a block of municipal service flats where 36 caretakers were living; their average ages were 87 years old. Nutritional assessment was made by using MNA-SF as a screening tool for malnutrition. The result from the MNA-SF screening was combined with nursing assessment to do the care plan considering nutrition. The time for overnight fasting was also measured to be considered making the plan. EQ-5D was used to measure the caretakers’ quality of life, care plans for their nutrition were made and they were realized. The caretakers used their care plans for four weeks. Then new assessments were made inclusive the EQ-5D.The result was that there were no significant correlation between changes in nutritional status and the caretakers’ quality of life in this study  and those four weeks is too short time to see any difference in a study like this.

På den rättspsykiatriska klinik som denna studie utfördes på ska det utifrån omvårdnadspersonalens bedömning uppföras en omvårdnadsplan inom en vecka efter att patienten anlänt. I flera lagar som styr vården poängteras patientens delaktighet i sin vård och den legitimerade sjuksköterskan med specialistsjuksköterskeexamen har ansvar för att utforma en samordnad vårdplanering och att patient och anhörig ska involveras i detta (Psykiatriska riksföreningen &amp; Svensk sjuksköterskeförening, 2014). I tidigare forskning beskrivs att patienter vill vara delaktiga i sin vård trots att de vårdas under tvångslagar och att sjuksköterskor har olika strategier för att involvera patienten i sin vård. Studiens syfte är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att involvera patienten i sin omvårdnadsplan, inom rättspsykiatrisk vård. Datainsamlingen skedde genom fokusgruppintervjuer och datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I analysen framkom tre kategorier: miljön inverkar, finns oförmåga hos patienten och vårt engagemang har betydelse. Sammanfattningsvis visar resultatet att sjuksköterskan beskriver att hen behöver ge patienten tid att landa i vården och engagera sig genom att skapa en relation med patienten och tydliggöra vården för patienten. Även stämningen på avdelningen och patientens ointresse och oförmågor påverkar möjligheten att involvera patienten i omvårdnadsplanen. Studiens resultat diskuteras emot Barker och Buchanan- Barkers (2005) förpliktelser. / In the forensic care clinic where the study was conducted a caring plan must, according to the caring staff’s assessment, be conducted during the first week the patient is present. In several laws that control the care the patient’s involvement in their own care is established. And specialist nurses in psychiatric care has the responsibility to make the concerted caring plan together with the patient and the patient’s relatives (Psykiatriska riksföreningen &amp; Svensk sjuksköterskeförening, 2014). In earlier studies it is described that patients want to be involved in their care despite that they are cared for under coercion laws and that nurses have different strategies to involve the patient in their own care. The purpose of the study is to describe nurses experience of involving the patient in their own caring plan, within forensic care. Data was collected during focus group interview’s and the data was analyzed with qualitative content analysis. During the analysis emerged three categories: the environment has impact, the patient has inabilities and the impact of our commitment. In summary the results show that the nurse describe hir need to give the patient time to adapt to the care. And that the nurse has to engage in a relationship with the patient and clarify the care for the patient. Also, the atmosphere in the ward and the patient’s disinterest and inabilities effect the opportunity to involve the patient in the caring plan. The results of the study are discussed against Barker and Buchanan-Barkers (2005) commitments.

Bakgrund: Ett av sjuksköterskans ansvarsområden är omvårdnaden för nutrition till äldre i särskilt eller ordinärt boende. Flera studier visar att det råder risk för undernäring bland äldre vilket bland annat orsakas av bristande födointag, sämre munstatus, flertal mediciner. För att utreda nutritionstatus hos de äldre kan sjuksköterskan eller annan hälso- och sjukvårdspersonal använda ett bedömningsinstrument. För att de äldre ska bibehålla god nutritionsstatus bör bland annat ett välfungerande samarbete mellan olika professioner finnas. Syfte: Var att undersöka hur sjuksköterskan bedömer, åtgärdar och följer upp nutritionsstatus hos äldre i särskilt och ordinärt boende. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie som redovisas med beskrivande statisstik. Populationen var sjuksköterskor som arbetade mot särskilt och ordinärt boend. Enkäter lämnades ut till 112 sjuksköterskor varav 65 besvarades.   Resultat: Studien visade att få av respondenterna var specialist mot distrikt eller äldresköterska. Det förekom bristfälligt utbildning inom nutrition, och en stor andel av sjuksköterskorna beskrev att chefen inte arbetar tillräckligt avseende nutritionsfrågor. Bedömningsinstumentet MNA användes i de flesta fall. Det saknades rutiner för överrapportering av risken för undernäring. Samarbete mellan sjuksköteskorna i studien och dietist ansågs vara litet. Slutsats: Det finns ett behov av att hälso- och sjukvårdspersonal erbjuds utbildning i ämnet nutrition. Det framkommer att det finns ett behov av mer stöd ifrån organisationen vad gäller bland annat rutiner för överrapportering mellan olika vårdinstanser vid risk för undernäring. För att behålla god nutritionstatus hos de äldre är det viktigt med ett gott samarbete mellan de olika professionerna. / Abstract   Background: One of the nurse's responsibilities include the care of nutrition for older people in special or regular housing. Several studies show that there is a risk of malnutrition among older people, due to for example, lack of food intake, poor oral status, multiple medications. To investigate the nutritional status in older people, nurses or other health professionals should use an assessment instrument. In order to maintain good nutritional status among older people, a well-functioning cooperation between different professions is necessary. Aim: Was to investigate how the nurse assesses, addresses and monitors the nutritional status of older people living in particular and ordinary housing. Method: The study is cross-sectional and is reported by descriptive statistics. The population was nurses who worked in special and regular housing. Questionnaires were sent to 112 nurses of which 65 were answered. Results: The study showed that few of the respondents were district nurses. There was inadequate training in nutrition, and a large proportion of the nurses described that their managers did not work enough with nutrition issues. The assessment instrument MNA is used in most cases. Lack of procedures regarding reporting of risk of malnutrition was described. Cooperation between nurses and dietitians was considered small by respondents. Conclusion: There is a need of education in nutrition for health care professionals.  There is a need for more support from the organization such as procedures/guidelines of how risk of malnutrition should be reported between different care institutions. To maintain good nutritional status in older people  it is important to have a good cooperation between various professional categories.

SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka sjuksköterskors uppfattning om omvårdnadsdokumentation och dess påverkan på omvårdnadsarbetet. Metod: Kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2008). Bekvämlighetsurval med fem sjuksköterskor från olika avdelningar på ett Universitetssjukhus i Mellansverige. Resultat: Sjuksköterskor i denna studie uppfattade att dokumentationen tar tid, det är mycket som ska dokumenteras och att kvalitén varierade. De uppfattade också att information kunde gå förlorad på grund av att många skrev på flera olika ställen. Dokumentationen upplevdes ibland som inkonsekvent eftersom sjuksköterskorna inte dokumenterade exakt lika. De belyste också att systemet var rörigt och ologiskt. Dokumentationen upplevdes ge vägledning. Det är viktigt att samarbeta mellan olika professioner samt att dokumentationen följs upp av den som tar efter. Sjuksköterskorna prioriterade det medicinska framför omvårdnaden och arbetsbördan gjorde det svårt att hinna dokumentera. Dokumentationen synliggjorde omvårdnaden samt att den kunde användas för att utvärdera vården. Slutsats: Sjuksköterskor uppfattade dokumentation som problematisk och tidsödande. Samtidigt tyckte de att det fanns vinster med dokumentation då det gav patientsäkerhet och kunde användas för att utvärdera vården. Mer arbete behövs för att nå konsensus i hur dokumentation på avdelning skall se ut. Det behövs mer forskning kring hur dokumentation påverkar omvårdnadsarbetet. / ABSTRACT Aim: The aim of this study was to investigate nurses’ perception of nursing documentation and its impact on nursing. Method: Qualitative interview study with content analysis according to Lundman and Hällgren Graneheim (2008). Convenience sample of five nurses from different wards of a University hospital in central Sweden. Result: Nurses in this study perceived the documentation as time consuming, there is a lot to be documented and that the quality varied. They also observed that the information could be lost due to many writing in several different places. The documentation is sometimes perceived as inconsistent because nurses did not document exactly alike. They also highlighted that the system was messy and illogical. Documentation was perceived as giving guidance. It is important to cooperate between different professions and that the documentation is followed up by the next person. The nurses prioritized the medical instead of nursing care and workload made ​​it difficult to find time to document. Documentation made​​ nursing care visible and it could be used to evaluate healthcare. Conclusion: Nurses perceived documentation as problematic and time consuming. They also thought there were gains of documentation when it gave patient safety and could be used to evaluate care. More work is needed to reach consensus in the documentation should be carried out. More research is required on how documentation affects nursing.