Bakgrund: Inom palliativ vård är sjuksköterskans uppgift inte enbart riktad åt att vårda patienten utan även i allra högsta grad att skapa förtroendefulla relationer till de närstående. Närstående har en viktig funktion då många personer som befinner sig i livets slutskede har en önskan om att få dö i hemmet. Detta kan innebära en stor påfrestning för de närstående och sjuksköterskan har därmed som uppgift att även stödja dem. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av relationen till närstående som vårdar en familjemedlem inom palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt har genomförts, där tio artiklar har inkluderats i resultatet. Artiklarna har analyserats utifrån likheter och skillnader med hjälp av färgkodning som sedan bildade underlaget för resultatets teman. Resultat: Resultatet presenterades i form av fem teman: Att balansera mellan närhet och distans, Att inneha kommunikationsfärdigheter, Att vara uppmärksam och lyhörd, Att skapa förtroende och trygghet, Att ge närståendevårdare information. Benämningen på dessa teman visade på de aspekter som sjuksköterskan menade var viktiga för att relationen med närstående skulle främjas. Diskussion: Resultatet har diskuterats med hjälp av Andersheds teori om delaktighet i ljuset – delaktighet i mörkret samt konsensusbegreppet vårdande. Aspekter som berördes i diskussionen var hur sjuksköterskan kan främja relationen med närstående samt att sjuksköterskan har ett ansvar att, med sin kompetens, säkerhetsställa att vårdrelationen med närstående förblir vårdande.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett ökande samhällsproblem och idag räknas det till ett folkhälsoproblem. Detta beteende är ett sätt för personen att göra om den psykiska smärta till en fysisk smärta då det kan vara lättare att hantera, vilket kan ge en ångest lindrade effekt.  Personer som har ett självskadebeteende upplever ibland att i mötet med sjuksköterskor i somatisk akutsjukvård inte är bra. Patientgruppen självskadebeteende är en komplex och komplicerad grupp; dessa personer kan upplevas som provocerande samt att sjuksköterskor kan ha svårt att förstå dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att möta personer med ett aktiv självskadebeteende inom den somatiska akutsjukvården. Metod: Kvalitativ litteraturstudie. Studien har en induktiv design och omfattas av åtta artiklar. Sökorden utformades efter syftet. Sökningarna gjordes i tre olika databaser. Resultat: Två kategorier med fem underkategorier kom fram: ” Sjuksköterskors upplevelse av hur bristande kunskap och erfarenheter kunde påverka mötet med personer som har ett självskadebeteende” och ” Sjuksköterskors upplevelse av en ökad förståelse för patienter med självskadebeteende”. Diskussion: Sjuksköterskors upplevelse av bristande adekvat kunskap och kompetens har lyfts fram i denna litteraturstudie. Det har också visats att sjuksköterskors inställning och tillit till den egna förmågan att möta patienter med självskador kunde förbättras genom ökad kunskap.

Inom hälso- och sjukvården finns ett ökat intresse för andlig vård, vilket har resulterat i mer forskning kring ämnet andlighet. Det finns dock lite forskning som visar hur sjuksköterskan definierar och ger andlig vård. Andlighet är något som bör integreras inom den palliativa vården enligt de internationella och nationella riktlinjer som finns för sjuksköterskans arbete. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor såg på andlighet och hur de tillgodosåg andlig vård. I studien analyserades och sammanställdes nio artiklar om hur sjuksköterskorna såg på andlighet och gav andlig vård. Artiklarna söktes fram i databaser Pubmed, CINAHL, Scopus och Medline. Även manuell sökning genomfördes. Analysen resulterade i att tre huvudteman framkom: (1) sjuksköterskans syn på begreppet andlighet, (2) befrämjande för andlig vård och (3) hinder för att tillgodose andliga behov, subteman presenterades under huvudtema 2 och 3. Vid vårdandet av döende patienter är det viktigt att sjuksköterskan tillgodoser fysiska, sociala, emotionella och andliga behov. Förmedla livsmening, hopp, tröst, att beröra och följa med patienten på resan mot döden är viktigt när sjuksköterskan ger andlig vård. Tidsbrist, stress, hög arbetsbelastning och bristande kunskap kring andlig vård är faktorer som leder till brister inom den andliga vården av döende patienter

På den rättspsykiatriska klinik som denna studie utfördes på ska det utifrån omvårdnadspersonalens bedömning uppföras en omvårdnadsplan inom en vecka efter att patienten anlänt. I flera lagar som styr vården poängteras patientens delaktighet i sin vård och den legitimerade sjuksköterskan med specialistsjuksköterskeexamen har ansvar för att utforma en samordnad vårdplanering och att patient och anhörig ska involveras i detta (Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening, 2014). I tidigare forskning beskrivs att patienter vill vara delaktiga i sin vård trots att de vårdas under tvångslagar och att sjuksköterskor har olika strategier för att involvera patienten i sin vård. Studiens syfte är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att involvera patienten i sin omvårdnadsplan, inom rättspsykiatrisk vård. Datainsamlingen skedde genom fokusgruppintervjuer och datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I analysen framkom tre kategorier: miljön inverkar, finns oförmåga hos patienten och vårt engagemang har betydelse. Sammanfattningsvis visar resultatet att sjuksköterskan beskriver att hen behöver ge patienten tid att landa i vården och engagera sig genom att skapa en relation med patienten och tydliggöra vården för patienten. Även stämningen på avdelningen och patientens ointresse och oförmågor påverkar möjligheten att involvera patienten i omvårdnadsplanen. Studiens resultat diskuteras emot Barker och Buchanan- Barkers (2005) förpliktelser. / In the forensic care clinic where the study was conducted a caring plan must, according to the caring staff’s assessment, be conducted during the first week the patient is present. In several laws that control the care the patient’s involvement in their own care is established. And specialist nurses in psychiatric care has the responsibility to make the concerted caring plan together with the patient and the patient’s relatives (Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening, 2014). In earlier studies it is described that patients want to be involved in their care despite that they are cared for under coercion laws and that nurses have different strategies to involve the patient in their own care. The purpose of the study is to describe nurses experience of involving the patient in their own caring plan, within forensic care. Data was collected during focus group interview’s and the data was analyzed with qualitative content analysis. During the analysis emerged three categories: the environment has impact, the patient has inabilities and the impact of our commitment. In summary the results show that the nurse describe hir need to give the patient time to adapt to the care. And that the nurse has to engage in a relationship with the patient and clarify the care for the patient. Also, the atmosphere in the ward and the patient’s disinterest and inabilities effect the opportunity to involve the patient in the caring plan. The results of the study are discussed against Barker and Buchanan-Barkers (2005) commitments.

<p><strong>Bakgrund.<em> </em></strong>Omvårdnadsarbetet handlar om kommunikation och bemötande. Kommunikation innehåller så mycket mer än bara de ord som sägs. I relationen mellan sjuksköterska och patient är ord och kroppsspråk integrerat. Smärta är ett komplicerat fenomen och ingen annan än den drabbade vet hur smärtan känns. <strong>Syftet</strong> var att belysa hur sjuksköterskor kommunicerar med och smärtbedömer patienter.<strong> Metoden </strong>var en litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys.<strong> </strong><strong>Resultatet</strong> mynnade ut i kategorierna relation och smärta. En förutsättning för en fungerande kommunikation var en god relation. Sjuksköterskor uppmärksammade patienternas signaler på smärta olika. Sjuksköterskor använde sig både av vetenskaplighet och beprövade erfarenheter och såg smärtbedömningen som en del av en större process. <strong>Diskussion.</strong> En tydlig kommunikation och adekvat information var en förutsättning för att patienterna skulle uppfatta omvårdnaden tillfredsställande.<strong> Slutsatsen </strong>Det fanns skillnader visade studien att kommunikation och bedömning gick hand i hand vid hanteringen av patienternas smärta.</p>

Bakgrund. Omvårdnadsarbetet handlar om kommunikation och bemötande. Kommunikation innehåller så mycket mer än bara de ord som sägs. I relationen mellan sjuksköterska och patient är ord och kroppsspråk integrerat. Smärta är ett komplicerat fenomen och ingen annan än den drabbade vet hur smärtan känns. Syftet var att belysa hur sjuksköterskor kommunicerar med och smärtbedömer patienter. Metoden var en litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i kategorierna relation och smärta. En förutsättning för en fungerande kommunikation var en god relation. Sjuksköterskor uppmärksammade patienternas signaler på smärta olika. Sjuksköterskor använde sig både av vetenskaplighet och beprövade erfarenheter och såg smärtbedömningen som en del av en större process. Diskussion. En tydlig kommunikation och adekvat information var en förutsättning för att patienterna skulle uppfatta omvårdnaden tillfredsställande. Slutsatsen Det fanns skillnader visade studien att kommunikation och bedömning gick hand i hand vid hanteringen av patienternas smärta.

Introduktion: Palliativ vård i fokus att främja en värdig död är ett område som behöver ytterligare kunskap beskrivande och kunskapsuppdatering över tid. Sjuksköterska har ett omvårdnadsansvar och spelar en stor roll i omvårdnaden av palliativa patienter. Syfte: att belysa hinder och möjligheter till god omvårdnad vid sen palliativ vård ur sjuksköterskans perspektiv. Metod: Litteraturstudien som var utformad från Polit och Becks (2017) niostegsmodell. Studien är grundad på 12 vetenskapliga artiklar med både kvantitativa, kvalitativa och blandade ansatser som har sökts från databaser Cinahl, Pubmed och PsycInfo. Resultat: Efter bearbetning och analys, framkom resultat och delats in i fem teman: Sjuksköterskans kunskap och attityd, Sjuksköterskans inre egenskaper, Kommunikation, Arbetsmiljö samt Anhörigas delaktighet. Slutsats: Faktorerna såsom kunskap, attityd, inre egenskaper, kommunikation, arbetsmiljö eller anhörigas delaktighet kan spela som både hinder och möjligheter till god omvårdnad. Utbildnings- och kompetensutveckling hos sjuksköterskan är en nyckelfaktor till god omvårdnad vilket kan uppnå en patientsäker vård och säkerställa kvalitet inom vård.

Bakgrund: Upplevelser av nedstämdhet förekommer hos patienter som vårdas palliativt, dock uttryckte patienter att deras välmående ökade genom att upprätthålla bland annat sociala nätverk samt att delaktigheten värdesattes högt inom vården. Det uppkommer känslor som ensamhet och att patienterna uppger en förlorad självständighet samt att stora livsförändringar sker. Anhöriga upplever ångest då det är psykisk påfrestande att ha en nära som vårdas palliativt. Anhöriga styrkte betydelsen av en bra kommunikation med sjuksköterskor eftersom det bidrar till en förbättrad delaktighet till patienternas vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i palliativt skede. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. 14 kvalitativa artiklar baserade på sjuksköterskors upplevelser har analyserats och kvalitetsgranskats. Resultat: Utifrån analysen skapades två teman; Att uppleva meningsfullhet och När vårdandet upplevs krävande. Temana indelades vidare i sex subteman. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att vården var krävande, särskilt kring kommunikation men även då tidsbrist rådde. Sjuksköterskor beskrev en avsaknad av kunskap och erfarenhet samt hur det kunde påverka vården. Vården bidrog till att sjuksköterskorna reflekterade över livet och döden, samt erhöll sjuksköterskorna med nya perspektiv och utveckling inom professionen.

Tusentals människor avlider varje år genom suicid, i Sverige och globalt. Flera av dem har en tid innan sin död haft kontakt med hälso- och sjukvården. Dygnet runt, årets alla dagar går det att nå sjuksköterska på telefonrådgivning för att få råd och stöd. Psykiatrisjuksköterskan arbetar för att vården av suicidnära patienter ska ge utrymme för att kunna uttrycka sina suicidtankar på ett tryggt sätt. Genom vårdrelationen kan patienten finna viljan att fortsätta leva. Suicidriskbedömning på telefon är vanligt förekommande och är en komplex uppgift att göra på psykiatrisk akutmottagning. Det är viktigt att fånga upp psykiatrisjuksköterskans upplevelser för att skapa förståelse för de utmaningar som telefonbedömning medför. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att göra suicidriskbedömning på telefon på psykiatrisk akutmottagning. Totalt åtta informanter, varav fyra specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk omvårdnad och fyra grundutbildade sjuksköterskor som arbetar på psykiatrisk akutmottagning intervjuades. Intervjuerna gjordes genom semistrukturerade intervjufrågor och med kvalitativ innehållsanalys. Av analysen bildades tre huvudkategorier: utmaningar och svårigheter, möjligheter och trygghet. Sju underkategorier: att bedöma utan att se, forcerad av tiden, anhörigas delaktighet, livräddande samtal, möjlighet till ökad kunskap, kunna få hjälp och stöd och vinster i det vårdande samtalet. Huvudfynd som lyfts i diskussionen är rädslan för att göra fel i bedömningen, vilka förutsättningar som finns till hjälp och anhörigas betydelse samt hur de kan spela en betydande roll i bedömningen.

När patienter som erhåller sjukdomen substansbrukssyndrom (SBS) söker vård kan det skapa otrygghet hos sjuksköterskor. Sjuksköterskans ansvar inom omvårdnad är bland annat att främja hälsa och lindra lidande. Konsekvensen av sjuksköterskornas otrygghet kan leda till att omvårdnaden inte blir god och jämlik patienterna emellan. Den mindre bra och ojämlika vården kan ge upphov till vårdlidande där vården orsakar lidandet. Syftet i detta examensarbete var att belysa hur sjuksköterskor erfar att vårda personer med SBS. Den valda metoden var en litteraturöversikt som genererade resultat som visar på att sjuksköterskor känner sig otrygga och utsatta i vårdandet till dessa patienter. Känslorna av otrygg- och utsatthet var grundade av kunskapsbrist och personlig för förståelse. I de situationer sjuksköterskorna arbetade aktivt med att se förbi sin förförståelse kunde de se till hela patienten och dess livsvärld. Detta kan göra att patienterna känner sig sedda och delaktiga. Följden av att inte utforska detta problemområde vidare kan vara att patienter med SBS utsätts för vårdlidande och sjuksköterskor som vårdar dessa patienter utsätts för en ohållbar arbetsmiljö. Därför behövs arbeten som detta då det synliggör behovet av ökad kunskap inom yrkesprofessionen.