Digitized by Kansas Correctional Industries

Sammanfattning Syftet med denna studie har innehållit flera aspekter. De mest centrala var att fördjupa mig i Fernando Sor och verket Mozartvariationerna. Vidare innefattade syftet att utveckla mig som gitarrist och musiker. Att skriva en såväl mångsidig som detaljerad studie och genom denna process utvecklas som interpret var ännu en aspekt. Att klargöra vilka stildrag som är wienklassiska respektive förromantiska var också ett syfte. Min tanke har varit att studien kan vara relevant för såväl gitarrister, musiker och musikintresserade. Min metod har även den innehållit flera perspektiv. Jag har övat in verket Mozartvariationerna genom repetition. För att verket skulle bli en naturlig del av mitt fria musicerande och memoreras in utantill så har jag använt mig av harmonik, visualitet, kinestik och andra komponenter. Att uppföra verket flera gånger och i den processen vara öppen för en spontan utveckling i verket var ännu en metod. Att använda inspelningsfunktionen i min mobiltelefon var också det en angreppsvinkel. Min musikteoretiska kunskap och notskrivningsprogrammet Sibelius har även varit en del av tillvägagångssättet. Klargörandet av wienklassiska respektive förromantiska stildrag var också ett perspektiv. Att ha bekantat mig med ett flertal utgåvor och ha valt vilka jag har arbetat med är en synvinkel. Lyssnandet och observerandet av tre olika inspelningar av verket har varit ett förfarande för att kunna rikta min egen tolkning av verket. Att ha sett filmen Amadeus och en inspelad version av operan Trollflöjten har breddat min förståelse och placerat verket i en logisk bakgrund. Att utveckla ett källkritiskt förhållningssätt genom att ha strävat efter att använda flera källor till biografin om Sor har varit en lärorik process. Telefonintervjun med Göran Söllscher medförde många intressanta infallsvinklar. Undersökningen av KMH:s Panormogitarr var en givande del i studien. Resultatet av mitt arbete har blivit denna studie med dess samtliga avsnitt, min inspelning av Mozartvariationerna som finns bifogad tillsammans med min studie i KMH:s bibliotek på CD-format samt min examenskonsert som hållits under våren 2015. Sammantaget har jag på samtliga punkter uppfyllt mitt syfte med dess delmål. Min metod har varit ändamålsenlig med de avsikter jag haft med mitt syfte. Resultatet har blivit det som jag har förväntat mig. Syfte, metod och resultat har därmed varit en del av den röda tråd som gått genom hela studien. Jag hoppas slutligen att den som läser denna studie uppnår vetskap och insikt om Sor, Mozartvariationerna och biämnen. Min förhoppning är att gitarrister, musiker och musikintresserade kan ha nytta av den ur flera avseenden. Genomförandet av denna studie som mitt examensarbete på KMH är bland det roligaste jag gjort inom mitt musicerande! / <p><strong>"Anhalter" - Gitarrmusik från fem epoker. Emil Daniel Scheid med gästmusiker. Examenskonsert</strong></p><p>Medmusiker: Vitor Celestino, gitarr och Alva Press, violin.</p><p>Repertoar (examenskonsert):  John Dowland (1563-1626) (renässans) - Fantasia VII;</p><p>Johann Sebastian Bach (1685-1750) (barock) - Fuga i Am (BWV 1000);</p><p>Fernando Sor (1778-1839) (wienklassicism/förromantik) - Introduktion och Variationer över ett tema av Mozart, op, 9(Paus 5-10 min);</p><p>Fernando Sor (1778-1839) (wienklassicism/förromantik) - L'Encouragement, op. 34 - duo med Vitor Celestino, gitarr;</p><p>Eduardo Sáinz de la Maza (1903-1982) (neoromantik/modernism) - Campañas del Alba ("Gryningens klockor");</p><p>Astor Piazolla (1921-1992) (modernism) - Bordel 1900 - duo med Alva Press, violin;</p><p>Extranummer: Emilio Pujol (1886-1980) (modernism) - El Abejorro ("Humlan")</p>

This critical commentary investigates performance practice issues in Tomaso Giovanni Albinoni’s Concerto à cinque, op. 9 no. 5 (Amsterdam: Le Cène, 1722). It aims to stimulate players of the modern oboe to consider an historically informed approach towards the performance of this work through an assessment of relevant literature. Albinoni’s (1671–1750/51) professional career and the musical environment of Venice at this time form the backdrop for the study. The insularity of Albinoni’s life in Venice can be seen to have shaped certain original elements of his work. Furthermore, the increased availability of woodwind virtuosos in northern Italy during the early eighteenth century saw the composition of concertos for the oboe become an established part of Venetian musical life. This critical commentary includes a review of both historical treatises and modern literature that focus on the major performance practice parameters of tempo, dynamics, articulation and ornamentation. The historical treatises provide oboists with an understanding of the general practice during the baroque period, while the modern literature offers further discussion and analysis of these sources, alongside newer ideas for approaching the performance of Albinoni’s concerto. The resulting suggestions should not be regarded as rigid rules that contemporary performers must follow, but rather aim to give them more insight into the possible interpretation of the work. Thus the study provides both background information on the Concerto and guidelines on performance practice to assist oboists in generating their own ideas so that they can then develop their own interpretation of Albinoni’s concerto based on the evidence obtained from extensive research.

The purpose of this study is to analyze the first movements of Sergei Bortkiewicz's two piano sonatas and compare them with works by other composers that may have served as compositional models. More specifically, the intention is to examine the role of the subdominant key in the recapitulation and trace possible inspirations and influences from the Classical and Romantic styles, including Mozart, Beethoven, and Schubert. The dissertation employs Schenkerian analysis to elucidate the structure of Bortkiewicz's movements. In addition, the first movement of Mozart's Piano Sonata K. 545, Beethoven's Coriolan Overture, and the first movement of Schubert's "Trout" Quintet in A, D. 667, are examined in order to illuminate the similarities and differences between the use of the subdominant recapitulation by these composers and Bortkiewicz.

This thesis interprets four of Schumann’s works in the light of the Hoffmann fictions with which they seem to be associated. Unlike previous studies, it deals with each of the four works, treating them as aesthetic entities enhanced by literary relationships that are not primarily programmatic, nor primarily a matter of formal parallels. Each work emerges both in a new light and as it always was. Carnaval (1834-37) appears as a dizzying comedy of theatrical vignettes and character, in the spirit of the German literary understanding of Italian carnival (including in Hoffmann), and Fantasiestücke (1837-38) as a humorous sequence of dream images, resonating with literary tales of the artist’s development, not least those in Hoffmann’s Fantasiestücke. Kreisleriana (1838), a finished masterpiece, suggests improvisations on melodic fragments appearing also in popular tunes used both in trivial variation sets and in Bach’s Goldberg Variations – which figure in Hoffmann’s Kreisleriana as opposed emblems of the philistine and the profound. Nachtstücke (1839-40) creates from plain rondos a paradoxically unsettled set, expressive of profound mental disturbances explored by Hoffmann’s book of that name. I bring out in each work previously unexamined patterns of melody, tonality, metre, sonority and form, showing how these become threads expressive of drama, emotion or symbolism. Unusually, I do not take Schumann’s approach over the 1830s as static: increasingly powerful musical means gave the music greater independence from supporting words, and what Schumann called ‘poetic’ threads increasingly coincide with core musical processes. Equally unusually, I describe those processes as resonating simultaneously with Schumann’s titles, with his culture including Hoffmann, and with his concerns around the time of composition as documented in his letters, criticism, diaries and Mottosammlung. Unlike previous work the thesis treats its subject consistently at three levels. My approach to the interpretation of the individual works at the first level is consonant with Schumann’s aesthetics as described at the second: there I focus more sharply than previous treatments on his stated view that musical works can ‘express’ ‘remote interests’ including literature, and on how he thought that possible – points that, given sensitivity to contemporary connotations and to context, emerge from his writings. Finally, at a third level, I reflect on the approach in the light of strands of musicological and intellectual thought in Schumann’s day and since.