Det senaste decenniet har HR-arbetet förändrats i och med HR-transformationen som innebar införandet av en ny roll, HR-partner, i syfte att göra arbetet mer effektivt och värdeskapande. Den administrativa generalistrollen skulle bli mer strategisk och en del av organisationens ledning, genom införande av självbetjäningstjänster samt omfördelning av arbetsuppgifter. Detta ledde till en gränsdragningsproblematik och rollen som HR-partner blev otydlig. Vår studie syftar till att undersöka rollen som HR-partner för klargöra vad rollen innebär. Vidare avser studien att bringa kunskap om hur man i rollen kan utvecklas genom att undersöka lärandet inom rollen.   Undersökningen har skett genom en kvalitativ metod med sju semi-strukturerade intervjuer av HR-partners på olika företag i Stockholm och Uppsala. Slutsatser av vår empiri har dragits utifrån vårt teoretiska ramverk: episteme, techne och fronesis, anpassningsinriktat och utvecklingsinriktat lärande, samt arbetsplatslärande. Studiens frågeställningar har besvarats med hjälp av en tematisk analys, som gav resultatet att rollen är komplex men att den av samtliga intervjupersoner upplevs vara en verksamhetsnära stödjande funktion med både operativa och strategiska arbetsuppgifter. Däremot har vi sett tendenser till att rollen på vissa företag inte utvecklats till den strategiska rådgivande funktion som varit avsikten. Orsaken till det tror vi kan bero på tidsbrist och en upplevelse av begränsat handlingsutrymme, vilket i sin tur kan bero på otydligt definierade arbetsuppgifter. Samtliga respondenter hade någon form av lärande forum och har lärt sig både informellt och icke-formellt. Samtliga respondenter uttryckte en önskan om ett ökat samarbete, med främst andra HR-partners inom företaget. En slutsats från vår studie är att ett ökat fokus på samarbete och en tydligare definition av roller från verksamheten skulle kunna leda till en förbättring och utveckling av rollen som HR-partner. / In the past decade, HR work has changed as a result of the HR transformation, which entailed the introduction of a new role, HR partner, in order to make the work more efficient and value-creating. The administrative general role would become more strategic and part of the organization's leadership, through the introduction of self-service services and the redistribution of tasks. Although, a change regarding the tasks made the role “HR partner” become unclear. Our study aims to investigate the role of HR partners to clarify what the role entails. Furthermore, the study intends to bring knowledge about how one can develop in the role by examining learning within the role.   The study was conducted using a qualitative method with seven semi-structured interviews of HR partners at various companies in Stockholm and Uppsala. Conclusions of our study has been drawn from our theoretical framework: episteme, techne and fronesis, adaptive and developmental learning, and workplace learning. The study's questions have been answered with the help of a thematic analysis, which gave the result that the role is complex but that the role by all interviewees was explained to be a business-related support function with both operational and strategic tasks. However, we have seen tendencies that the role in some companies has not evolved into the strategic advisory function that was intended. The reason for this, we believe, may be due to lack of time and an experience of limited scope for action, which in turn may be due to clearly defined tasks. All respondents had some kind of network learning and have learned both informally and non-formally. All respondents expressed a desire for increased cooperation, especially with other HR-partners within the company. One conclusion from our study is that an increased focus on collaboration and a clearer definition of roles from the business could lead to an improvement and development of the role “HR partner”.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad HRM arbetar med inom den social och miljömässig hållbarheten i organisationer samt vilka utmaningar som finns inom hållbarhetsområdet. Uppsatsen vill även undersöka om det finns konkurrensfördelar som HRM kan generera. Det empiriska materialet har samlats in genom tre stycken fysiska semistrukturerade intervjuer och två telefonintervjuer från två olika organisationer. De fem intervjuerna följde samma intervjuschema. Genom uppsatsen har det visat sig att HRM i större utsträckning arbetar med den social hållbarhet i jämförelse med den miljömässiga hållbarheten. Detta i relation till HRMs kompetenser, kunskaper samt humana resurser. I och med HRMs kompetenser inom den sociala hållbarheten kan de skapa konkurrensfördelar gentemot andra organisationer då de anses värdefulla och sällsynta. De slutsatser som identifierats är att HRM i dagsläget bör arbeta med den sociala hållbarheten och hållbart ledarskap. I framtiden kommer det krävas mer kompetenser och kunskaper för HRM för att kunna arbeta med den miljömässiga hållbarheten, vilket kan ses som en utmaning. En ytterligare utmaning inom HRM är tillgången till fler humana resurser. Fler humana skulle kunna öka möjligheterna för ett ännu bättre arbete med både den sociala hållbarheten samt hållbart ledarskap, men skulle även öppna upp möjligheterna för ett miljömässigt hållbarhetsarbete. / The purpose of this essay is to examine what HRM is working with within the social and the environmental sustainability in organizations and also which challenges there are within corporate sustainability. The essay also wants to examine if there are any competitive advantages that HRM can generate. The empirical materials have been gathered through three physical semi-structured interviews and two telephone interviews from two different organizations. The five interviews were conducted with the same questions. It has been found that HRM in greater occurrences works with the social sustainability in comparison to the environmental sustainability. This in relation to HRMs competencies, knowledge and human resources. As a result of HRMs competencies within social responsibility, they can create competitive advantages against other organizations as they are considered valuable and rare. The conclusions that are identified are that HRM should work with social responsibility and sustainable leadership. In the future, more competencies and knowledge will be required for HRM to be able to work with environmental sustainability, which can be a challenge. A further challenge within HRM may be the availability of human resources. More people working with HRM could increase opportunities for even better work with social sustainability and sustainable leadership and would also open up opportunities for work with environmental sustainability.