Denna studies syfte har varit att undersöka vilken betydelse ett förkroppsligat lärande, i form av rörelser, har på elevers förmåga att förstå och minnas ords betydelse samt om mätbara resultat kan utläsas baserat på examensarbetets påverkansstudie. I studien söktes även svar på hur eleverna upplevde ett förkroppsligat lärande i form av rörelse undersöktes.   För att nå svar på ovan frågeställningar genomfördes en undersökning med 21 deltagare från en klass i årskurs 3 i en svensk grundskola. Studien innehöll totalt tre tester som ämnade undersöka elevernas kunskap om och förmåga att förklara tio specifika ord samt om två olika undervisningsstilar, traditionellt stillasittande eller ett förkroppsligat lärande i form av rörelser, hade betydelse för elevernas förmåga att minnas ordens betydelse. Deltagarna genomförde också två olika enkäter för att undersöka elevernas upplevelse av de två olika undervisningsstilarna, den i studien kallade rolighetsaspekten. Forskningen som ligger till grund för denna studie påvisar ett samband mellan ett förkroppsligat lärande, i form av rörelse, och förmåga att minnas. Kognitiv belastningsteori, som denna studie baseras på, förklarar detta som att rörelserna ger arbetsminnet möjlighet att lagra och komma åt fler kopplingar i långtidsminnets kognitiva scheman samt att de långtidslagrade minnena även är rikare.   Resultatet i denna studie visar på svårigheter att dra slutsatser baserat på de mätningar som kan göras inom ramen för ett examensarbete. Det kan inte med säkerhet sägas att det förkroppsligade lärandet, i form av rörelser, ger mätbara effekter även om det finns sådana indikationer. Detta gäller framför allt för elever med låg grundförståelse av, de i studien utvalda, ordens betydelse. Vad gäller upplevelsen av de olika undervisningsstilarna, rolighetsaspekten, kunde ingen skillnad uppmätas.