Elever ska i grundskolan uppleva fysisk aktivitet och rörelse under hela skoldagen. Detta ställer krav på samtliga pedagoger inom skolans verksamhet och inte endast på lärare inom idrottsämnet. Syftet med denna litteraturstudie är således att belysa hur och varför rörelseintegrerad undervisning behandlas i engelskdidaktisk forskning om språkinlärning i grundskolans årskurs F-6. Detta syfte besvaras genom en redogörelse av hur en sådan undervisning påverkar elevers språkkunskaper i engelska som främmandespråk samt vilka fördelar respektive nackdelar arbetsformerna TPR, rörelseintegrerade TV-spel och drama kan medföra. Analysen av materialet har utförts med utgångspunkt i den kognitiva teorin och utifrån idén om förkroppsligat lärande. Det material som behandlats är främst internationell litteratur i form av vetenskapliga artiklar, en rapport samt en konferensantologi, men också en avhandling på svenska. Resultaten visar att rörelse kan ha en positiv inverkan på elevers språkkunskaper, inte minst utifrån aspekter såsom ordförråd och minne, vilket gör det fördelaktigt att använda rörelseintegrerade arbetsformer vid tillägnandet av nya ord. Ytterligare fördelar, men också nackdelar, med olika arbetsformer har påträffats utifrån aspekter såsom kreativitet, motivation, tid, kostnad och kompetens. Studien visar även på behov av vidare forskning kring ämnet, då det idag finns ett mycket begränsat utbud av vetenskaplig litteratur som inriktar sig på rörelsens inverkan inom just engelskämnet.

Skolan ska trakta efter att alla elever får uppleva fysisk aktivitet under skoldagen, detta är en utmaning som alla lärare inom skolan måste förhålla sig till.  Denna studie är tänkt att bidra med kunskap om ett alternativt arbetssätt i kemi genom att undersöka hur eleverna upplever att arbeta förkroppsligat och hur de gestaltar sina kunskaper. Teorin som används kommer från konventionella kognitiva psykologin och förkroppsligat lärande som tar utgångsläge i kognitivismen. Metoden som valdes för att uppfylla syftet med studien var att genom två utformade lektionspass samt enkäter och semistrukturerade intervjuer få en uppfattning om elevernas upplevelser av förkroppsligas kemiundervisning.  Resultatet visar att hälften av eleverna uppfattningar att det var enklare att lära med rörelser. Samtliga upplevde förkroppsligad kemi som roligare än traditionell undervisning och önskar att metoden skulle användas i fler ämnen än kemi.  De beskriver kemi som ett svårt ämne och att de lätt blir trötta i skolan generellt. Möjligheten som jag ser är att förkroppsligad kemiundervisning skapar variation och gör det lättare för eleverna att minnas vad de lärt sig.

Denna studies syfte har varit att undersöka vilken betydelse ett förkroppsligat lärande, i form av rörelser, har på elevers förmåga att förstå och minnas ords betydelse samt om mätbara resultat kan utläsas baserat på examensarbetets påverkansstudie. I studien söktes även svar på hur eleverna upplevde ett förkroppsligat lärande i form av rörelse undersöktes.   För att nå svar på ovan frågeställningar genomfördes en undersökning med 21 deltagare från en klass i årskurs 3 i en svensk grundskola. Studien innehöll totalt tre tester som ämnade undersöka elevernas kunskap om och förmåga att förklara tio specifika ord samt om två olika undervisningsstilar, traditionellt stillasittande eller ett förkroppsligat lärande i form av rörelser, hade betydelse för elevernas förmåga att minnas ordens betydelse. Deltagarna genomförde också två olika enkäter för att undersöka elevernas upplevelse av de två olika undervisningsstilarna, den i studien kallade rolighetsaspekten. Forskningen som ligger till grund för denna studie påvisar ett samband mellan ett förkroppsligat lärande, i form av rörelse, och förmåga att minnas. Kognitiv belastningsteori, som denna studie baseras på, förklarar detta som att rörelserna ger arbetsminnet möjlighet att lagra och komma åt fler kopplingar i långtidsminnets kognitiva scheman samt att de långtidslagrade minnena även är rikare.   Resultatet i denna studie visar på svårigheter att dra slutsatser baserat på de mätningar som kan göras inom ramen för ett examensarbete. Det kan inte med säkerhet sägas att det förkroppsligade lärandet, i form av rörelser, ger mätbara effekter även om det finns sådana indikationer. Detta gäller framför allt för elever med låg grundförståelse av, de i studien utvalda, ordens betydelse. Vad gäller upplevelsen av de olika undervisningsstilarna, rolighetsaspekten, kunde ingen skillnad uppmätas.

Skolan ska eftersträva att alla elever erfar daglig fysisk aktivitet under hela skoldagen, vilket ställer krav på samtliga lärare inom skolans verksamhet. Syftet med studien är därför att bidra med kunskap om vilka olika arbetssätt och uppfattningar lärare har om rörelseintegrerad undervisning i engelskämnet, samt vilka resultat de uppfattar sig uppnå med metoden. Detta avser jag uppfylla genom att intervjua fem lärare i årskurs 4–6. Följande frågeställningar har använts:  - Hur och med vilka argument beskriver lärare att de använder rörelse i kombination med språkinlärning i engelska? - På vilka sätt bidrar rörelseintegrerad engelskundervisning till elevers lärande enligt lärare? - Vilka möjligheter respektive hinder erfar lärare med att integrera rörelse i engelskundervisningen?  Föreliggande studie tar utgångspunkt i ramfaktorteorin samt kognitivismen och idén om förkroppsligat lärande. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare i årskurs 4–6. Resultatet visar att lärare implementerar rörelse i engelskundervisningen genom arbetssätten drama, TPR, rörelselekar och rörelsesånger, i syfte att utveckla elevers vokabulär, hörförståelse och kommunikation i tal. Enligt lärarnas uppfattningar hjälper dessa rörelseintegrerade arbetssätt elever att befästa ord och begrepp samt förstå en kontext, på grund av kopplingen mellan rörelsen och det språkliga innehållet. Möjligheterna som lärarna ser med att integrera rörelse är att det skapar delaktighet och variation i engelskundervisningen. Hinder som lärarna uppfattar är att externa faktorer, såsom små lokaler, kan påverka hur den rörelseintegrerade undervisningen gestaltar sig. / The school should strive towards all students encountering daily physical activity throughout the school day, which puts demand on the entirety of teachers within the school’s operation. The purpose of the study is therefore to contribute with knowledge about what different working methods and perceptions teachers have about movement-based teaching in the English subject, along with what results they perceive to achieve with the method. I intend to fulfill this by interviewing five teachers in grades 4-6. The following questions have been used:  - How and with what arguments do the teachers describe their use of movement in combination with language learning in English? - In what ways does movement-based English teaching contribute to students’ learning according to teachers? - What opportunities and/or obstacles do the teachers experience when integrating movement in their English teaching?  The present study stems from the frame factor theory, along with the cognitive theory and the idea of embodied learning. The study was carried out through semi-structured interviews with five teachers in grades 4-6. The result shows that the teachers implement movement in their English teaching through drama, TPR, movement games and movement songs with the purpose to develop students’ vocabulary, listening comprehension and communication through speech. According to the teachers’ perceptions this movement-based way of teaching helps students consolidate words and expressions, and it also helps them understand a context, due to the connection between the movement and linguistic content. The opportunities that the teachers see with integrating movement is that it encourages participation and creates variety in the English teaching. Obstacles that the teachers experience are that external factors, such as small premises, can affect how the movement-based teaching takes shape.

I en nära samverkan med yrkesverksamma svensklärare utreder och prövar föreliggande studie hur undervisningen i litteraturhistoria kan utvecklas i praktiken. Med utgångspunkt i elevers och svensklärares uttryckta erfarenheter av arbete med litteraturhistoriska texter konstrueras en didaktisk design. Den didaktiska designen omsätter tidigare forskning rörande förkroppsligat lärande i en lektionsserie på sex lektioner där fokus ligger på bearbetning av en litteraturhistorisk text med hjälp av fyra fysiska komponenter: gester, röstläge-intonation, en visuell komponent samt en auditiv komponent. Iscensättningen av den didaktiska designen studeras med en triangulering som består av observationer, fokusgruppsamtal med elever och lärarintervjuer samt skriftliga exit tickets. Genom en tematisk analys visar resultatet att eleverna trots ett utmanande språk erövrar den litteraturhistoriska texten, engagerar sig i olika erbjudna livsvärldar, minns textinnehåll och inkarnerar nyvunnen kunskap med hjälp av kroppsliga representationer. Förklaringen spåras till kroppen och sinnets enhet samt det meningsskapande multimodala perspektivet, där föreliggande studie också visar den sociokulturella kontextens betydelse. Litteraturdidaktiska ställningstaganden diskuteras vidare och konstaterar att fysiska komponenter kan användas för att gynna en omfattande läsupplevelse, där både kropp och sinne förses med den litteraturhistoriska textens narrativ på olika sätt. Slutligen föreslås fysiska komponenter som en väg in i texten, vilket i sin tur potentiellt kan leda till ökad måluppfyllelse. / In collaboration with professional teachers who teach the Swedish language, this study explores how to develop teaching in history of literature within the field of design-based research. A didactic design is created and tried in an authentic learning situation. This didactic design refers to earlier studies of embodied learning. In a series of six lessons which focus on working with texts from the Enlightenment, four physical components are incorporated in the design: gestures, voices, a visual component and an auditive component. The staging of the didactic design is investigated through a triangulation consisting of observations, group conversations with pupils, interviews with the teacher and written exit- tickets by pupils. Through a thematic analysis the result shows that students, despite the challenging language, conquer the texts from the Enlightenment, engages themselves in different presented lifeworlds, remember contents and incorporates newfound knowledge while using bodily representations. The explanation is traced to the unity of body and mind and to the multimodal perspective that creates meaning. The presented study also shows the meaning of a sociocultural context while working with literature. Didactic literature positions are discussed further and state that physical components can be used as an entrance into texts from different time periods. All thanks to extensive reading experience, where body and mind are provided with narrative through multiply senses. The discussion continues and suggests that due to the fact that pupils are experiencing the narrative in the texts, they are able to perform more extensive analysis which is the focus of the curriculum.