Frågan om polisens uniform har debatterats flitigt i Sverige under 2007. Vi har under-sökt vilka åsikter allmänheten har om polisens nuvarande uniform och utrustning genom en fotoenkät. Syftet är att utröna om det finns någon uniformskombination som allmänheten föredrar och ifall åsikterna varierar beroende på i vilken situation personen möter polisen. Enkäten besvarades av 30 män och 30 kvinnor. Personerna har fått se tio bilder av en polis med olika uppsättningar utrustning, i tre olika scenarion. Resultatet visar att polisens nuvarande uniform och utrustning är den mest önskade. Skillnaden i svar mellan könen är liten. Allmänheten föredrar i stort mörkblå pikétröja framför en ljusblå, en polis med höfthölster framför en med benhölster och en polis utan reflexväst framför en med reflexväst. När polisen bär jacka föredrar allmänheten en jacka med synliga reflexer framför en med täckta reflexer. I många fall har det varit svårt för personerna att se skillnad på de olika utrustningsalternativen. Ungefär hälften ser ingen skillnad, eller anser att det inte spelar någon roll vilken sorts hölster polisen använder. Resultaten varierar en del beroende på vilket scenario personen möter polisen.

Polisuniformen M/04 – Aggressiv och militärisk? - Ur ett etniskt perspektiv. Det förs debatter både i media och ute på landets myndigheter om polisens uniform. Bakgrunden är en utredning som RPS tillsatte efter synpunkter från polisens etiska råd om att allmänheten uppfattar uniformen som aggressiv och militärisk. Syftet med denna rapport är att jämföra svenskar och invandrares syn på den svenska polisens nuvarande uniform M/04 samt placeringen av tjänstevapnet. Rapporten bygger på 30 st. intervjuer som genomfördes i centrala Umeå där 50 % var svenskar och resterande 50 % invandrare. Undersökningen genomfördes med hjälp av en bärbar dator för att tydligt visa bilderna. Vi visade två bilder på en polis iförd uniform M/04. Ansiktet är dolt och placeringen av tjänstevapnet skiljer de två bilderna åt. En bild visar höfthölster och den andra visar benhölstret. Svenskarna föredrog höfthölster och invandrarna benhölster. Många uppmärksammade inte tjänstevapnets placering. De som medverkade i vår undersökning reagerade på att ansiktet på polismannen var dolt vilket innebär att det är människan och inte uniformen som folk tittar på.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur möjligheterna att få bära benhölster ser ut på samtliga polismyndigheter i Sverige. Underlaget i denna rapport är intervjuer med utrustningsansvariga på samtliga polismyndigheter i Sverige samt ett 20-tal intervjuer med poliser i yttre tjänst. Intervjuerna med poliserna i yttre tjänst har genomförts för att se vilka för- och nackdelar de ser med bärandet av benhölster. Resultatet i denna rapport visar att en majoritet av polismyndigheterna ställer sig negativa till bärandet av benhölster men att det finns en möjlighet att få ut det i alla fall och det är bl a då polismannen har ett läkarintyg som styrker behovet. Resultatet pekar på att det finns lika många fördelar som det finns nackdelar med benhölster.

Denna rapport belyser avsnittet om polisens vapenhantering i Lars-Göran Carlsson utredning ”Utredning om polisens uniformering och särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning”. I rapporten föreslås att svensk polis ska bära vapnet med en patron i patronläget. Detta skulle enligt utredningen få den enskilde polismannen att känna sig tryggare i vissa situationer, och därmed kanske antalet vådaskjutningar skulle minska. I vår studie beskrivs hur vapenhanteringen ska utföras med dagens bestämmelser under polisutbildningen samt i polisens yttre verksamhet. Dessa har vi jämfört med utredningens argument som ligger bakom det nya förslaget. Vi har även genomfört en enkätundersökning bland poliser i yttre tjänst i Västerbottens och Norrbottens län. Resultatet av vår undersökning visar, att dagens poliser känner sig trygga med de regler som redan finns. Slutsatsen av det blir enligt oss, att man av utredningen ska kräva en djupare analys av påståendena om att polisen vill ha en patron i patronläget och i vilka situationer/sammanhang som vådaskott uppstår.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur vanligt förekommande sekundär kontaminering är vid användandet av OC – spray. Arbetet beskriver i vilka situationer sekundär kontaminering förekommer i det polisiära arbetet samt vad som kan göras för att minska förekomsten av det. Det inledande kapitlet beskriver OC – spray som är det senaste tillkomna hjälpmedlet för svensk polis, dess för – och nackdelar samt effekterna av den. För att syftet ska uppnås har en enkätundersökning genomförts samt har OC – rapporter studerats. Vidare behandlar arbetet även de riktlinjer som finns för användandet av OC – spray kopplat till de tre förhållningssätt som den svenska polisens nationella bastaktik utgörs av. Resultatet från enkätundersökningen och resultatet från OC – rapporterna visar att sekundär kontaminering är mycket vanligt förekommande och det framgår bl.a. att ett allt för kort sprayavstånd kan vara orsaken till detta. I det avslutande kapitlet diskuteras vilka möjligheter som finns för att minska risken för sekundär kontaminering samt vilka faktorer som spelar in för att uppnå ett önskvärt användande av OC - spray. Konkreta förslag ges beträffande sprayavstånd och stresshantering samtidigt som vikten av en väl fungerande kommunikation kollegor emellan belyses.

Vi vill genom vårt arbete belysa vad elpistolen har för fördelar och nackdelar och vad effekterna skulle kunna bli om den skulle börja användas av svensk polis. Under 2005 planerades ett fältförsök med elpistolen men innan det hann ske stoppades försöket av polisens etiska råd. Elpistolen var fram till dess ett första val bland olika icke dödliga hjälpmedel, ett självklart redskap för att täcka upp glappet mellan batong/pepparspray och tjänstevapnet Sig-Sauer. Elpistolen som polisen tagit fram för fältförsöket var av modell X-26, ett pistolliknande redskap som skjuter två hullingar som fäster i hur och kläder. Vid träff levererar den 50 000 volt in i kroppen, elektriciteten gör så att kroppens muskler krampar ihop. Den polisman som har drivit på det planerade fältförsöket intervjuades per telefon. Dessutom har mailkontakt förekommit. Kontakt med FOI gällande den medicinska biten har tagits. Det som går att fastställa är att det etiska rådet på egen hand blåste av fältförsöket som planerades. De presenterade en rapport som visar att svensk polis inte är i behov av någon elpistol. Etiska rådet menade på flera punkter att försöket var ett förhastat beslut. Etiska rådet var de enda som beslutade att de planerade fältförsöken av elpistolen skulle avbrytas. Elpistolen är ett bra vapen med god effekt som kan rädda liv och undvika skador men har vissa nackdelar som t.ex. det höga priset. Om elpistolen skulle införas i Sverige så tror vi inte det skulle bli någon stor skillnad på hur allmänheten uppfattar polisen.

I denna rapport vill jag försöka belysa de fördelar och eventuella nackdelar med den OC-spray som svensk polis använder sig av. Tanken med den här rapporten är att man ska få reda på hur man gick till väga när man provade fram sprayen och på vilket sätt den är tänkt att hjälpa den enskilde polisen. En enkätundersökning har gjorts hos ordningspolisen i Linköping där en fingervisning ges om vad poliserna idag tycker om OC-sprayen. Jag har även genomfört kortare intervjuer med en OC-instruktör samt den ansvarige för rapporten Fältförsök OC (som även ligger till grund för större delen av mitt arbete).

Syftet med rapporten är att belysa varför ett nytt radiokommunikationssystem är nödvändigt, vilken skillnad det kommer att utgöra i polisarbetet samt om det nya systemet upplevs uppfylla kraven som föranledde förändringen. För att uppfylla syftet med rapporten har jag tagit del av materialet som publicerats på krisberdskapsmyndighetens hemsida angående anledning till införandet av det nya radiokommunkiationssytemet RAKEL samt vilka fördelar införandet i teorin skall komma att innebära för samtliga användare. Sedan har jag genom intervjuer med sakkunniga och personer inom polisen granskat denna fakta ur ett polisiärt användarperspektiv. Bakgrunden till beslutet att införa ett nytt radiokommunikationssystem var att det idag används ca 200 olika radiokommunikationssystem inom landets myndigheter som jobbar inom skydds och säkerhetssektorn vilket försvårar samverkan mellan dessa myndigheter. Förutom fördelen med samverkan genom ett och samma radiokommunikationssystem konstaterades att en förnyelse var nödvändig då de befintliga radiokommunikationssystemen ansågs tekniskt föråldrade och opålitliga ur säkerhetssynpunkt. I mina intervjuer har jag kunnat konstatera att RAKEL systemet uppfyller de krav som föranledde förändringen, detta genom de nya funktioner som systemet erbjuder användaren.

Arbetet behandlar tre icke dödliga vapnen - taser, beanbag och OC-spray (pepparspray) - som kan komma att användas som särskilda hjälpmedel vid polisens våldsanvändning. Vi har haft en del motgångar med vår informationsinhämntning. De personer inom polisen är insatta i dessa tre hjälpmedel har, p g a olika skäl inte kunnat hjälpa oss. Däremot har vi fått hjälp från bl a medicinskt kunniga personer (rättsläkare), så vi på så sätt har fått uppgifter om hur de särskilda hjälpmedlen påverkar kroppen fysiskt. Personer inom polisen har kunnat komplettera den information vi hittat på Internet. Denna information har då behandlat hjälpmedlens funktion, användningsområden och var någonstans de bör ligga på polisens våldstrappa. När det gäller OC-spray har polisen nästan enbart positiv inställning till användningen av denna. Meningen är att polisen som attackeras sprutar en stråle pepparspray mot angriparens ansikte (hud och slemhinnor) och att denne genom att få en stråle i ansiktet tvingas avbryta sin attack och kan därefter omhändertas av polisen. Meningen med taser är ungefär samma sak. Taser består av att man skjuter iväg två små pilar som är kopplade till tunna kablar som vid träff på eventuell gärningsman avger elektriska impulser. Med Beanbag skjuter man iväg en 40mm påse. Påsens innehåll varierar mellan olika fabrikat. Enligt en polis vi pratat med finner han att detta medel inte uppfyller målet. Det grundar han på att det kan se ganska brutalt ut att skjuta iväg en påse med ett gevär. I vårt arbete tittar vi även på lagstöd kring polisens våldsanvändning, samt polisens våldstrappa. I diskussionsdelen berör vi hur några poliser förhåller sig till de olika hjälpmedlen samt vår åsikt kring det berörda ämnet. De slutsatser som vi dragit om dessa icke dödliga vapen är att vi ser stora fördelar med att nyttja pepparspray och taser. Skadorna på polisen och de misstänkta kan minskas om man nyttjar dessa hjälpmedel istället för batong, pistol eller handgripligt våld.

Något som alltid uppmärksammas i media och hos allmänhet är då polisen brukat sitt skjutvapen i tjänsten. Vi uppmärksammade att svensk polis rätt att använda skjutvapen skiljer sig från sina finska kollegors vilket gjorde oss intresserade av att titta närmare på detta. Det vi reagerade på var att det som reglerar polisens rätt att använda skjutvapen i Sverige är väldigt gammalt i jämförelse med den finska motsvarigheten som ständigt har uppdaterats. Det vi valt att undersöka är vad som reglerar polisens rätt att skjuta samt hur skjutvapenanvändningen och den efterföljande dokumentationen ser ut i dessa båda länder. Vi har gjort en sammanställning av vissa likheter och skillnader som finns mellan svensk och finsk polis vad gäller skjutvapenanvändning. Utifrån det material vi använt oss av har vi försökt att åskådliggöra vad som är gemensamt samt vilka skillnader det finns mellan dessa båda länders sätt att bruka skjutvapen. Vad man i Sverige skulle kunna göra är att snegla på hur man i Finland valt att ständigt kontrollera och uppdatera det som reglerar den finska polisens rätt att använda skjutvapen.