I uppsatsen behandlas såväl mönsterskyddet som det upphovsrättsliga brukskonstskyddet. Vid den mönsterrättsliga särprägelbedömningen används den kunnige användaren som bedömningsstandard. Ett mönster är särpräglat om det, jämfört med tidigare offentliggjorda mönster, framkallar ett annorlunda helhetsintryck hos denne fiktive person. Vid bedömningen ska hänsyn även tas till formgivarens variationsutrymme. Innebörden av begreppet den kunnige användaren har till stor del förtydligats i EU-rättslig praxis. Begreppet ligger någonstans mellan varumärkesrättens genomsnittskonsument och patenträttens fackman. Vid verkshöjdsbedömningen tillämpas inte någon fiktiv bedömningsperson men dubbelskapandekriteriet används ibland som hjälpnorm. I uppsatsen jämförs de båda skydden för att se om den kunnige användaren skulle kunna tillämpas i verkshöjdsbedömningen inom området för brukskonst. Verkshöjdsfrågan aktualiseras oftast vid intrångssituationer. Praxis inom området för brukskonst har varierat över tid och bedömningen präglas av viss osäkerhet. Flera olika ord och begrepp används och i vissa fall tillämpas exempelvis dubbelskapandekriteriet uttryckligen, medan det i andra fall inte verkar beaktas överhuvudtaget. I praxis inhämtas ofta yttranden från olika sakkunniga, bl.a. Svensk Forms Opinionsnämnd. Det EU-rättsliga originalitetskriteriet innebär att den enda skyddsförutsättningen för upphovsrätt är att ett alster ska utgöra upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Även om EU-domstolen uttalat att kriteriet ska gälla generellt inom upphovsrätten har, i doktrin, framhållits att det är osäkert om kriteriet ska gälla inom området för brukskonst. Det finns flera likheter mellan skydden, men även en del skillnader. En viktig likhet är att skyddsobjekten många gånger är desamma och upphovsmannen/skaparen kan, i vissa fall, erhålla såväl mönsterskydd som upphovsrättsligt skydd för sin prestation. En viktig skillnad är att mönsterrättens nyhetskrav är objektivt, medan nyhetskravet i upphovsrätten är subjektivt. På grund av att nyhetskravet inom upphovsrätten endast är subjektivt är det inte möjligt att helt låta verkshöjdsbedömningen bero på den kunnige användarens jämförelse mellan helhetsintryck. En sådan jämförelse görs i vissa fall som en del av bedömningen, t.ex. i NJA 2009 s. 159 (Mini Maglite). En möjlighet skulle kunna vara att tillämpa den kunnige användaren tillsammans med dubbelskapandekriteriet, liksom vid fastställandet av skyddsomfångets storlek och vid själva intrångsfrågan. Definitionen av den kunnige användaren skulle i stort kunna motsvara den mönsterrättsliga definitionen. Ur förutsebarhetssynpunkt skulle det innebära en fördel att delvis använda den kunnige användaren vid verkshöjdsbedömningen inom området för brukskonst, eftersom bedömningen då skulle påminna mer om den mönsterrättsliga särprägelbedömningen. I vissa avseenden skulle dock en bedömning baserad på en genomsnittskonsuments uppfattning vara mer fördelaktig. Det föreslagna tillvägagångssättet, med avseende på den kunnige användaren, lämnar även utrymme för flexibilitet i rättstillämpningen. En tillämpning av det EU-rättsliga originalitetskriteriet, inom området för brukskonst, skulle inte medföra några större förändringar i det föreslagna tillvägagångssättet avseende tillämpningen av den kunnige användaren. Vid utformningen av det upphovsrättsliga skyddet för brukskonst finns flera olika intressen att ta hänsyn till, däribland upphovsmannaintresset och konkurrenternas intresse. Skyddet måste utformas så att det blir en rimlig balans mellan de olika intressena. Ur ett upphovsmannaperspektiv är förmodligen ett högre ställt verkshöjdskrav mest fördelaktigt, eftersom det medför ett bredare skyddsomfång och troligen även ett starkare incitament att skapa prestationer av mer kvalificerad natur. Emellertid måste det finnas en balans mellan de olika intressena och jag tror att användningen av den kunnige användaren i verkshöjdsbedömningen bättre skulle tillgodose en sådan balans, åtminstone jämfört med det stränga krav som kommit till uttryck i förarbetena. Upphovsmannen har även intresse av att rättstillämpningen präglas av såväl förutsebarhet som flexibilitet, och användningen av den kunnige användaren på det sätt som föreslagits skulle troligen gynna dessa intressen.

För att ett verk ska kunna erhålla upphovsrättsligt skydd förutsätts det att verket är skapat av en människa. Om ett alster ska uppnå originalitetskriteriet krävs det att alstret visar prov på en personlig och intellektuell prägel från skaparen. I dagsläget utvecklas dock artificiell intelligens som autonomt kan ge uttryck för kreativitet. Om de alster som skapas av AI inte har en tillräckligt hög grad mänskligt involverande bakom dem kan det resultera i att kriteriet för upphovsrätt ej uppnås. Det kan således leda till att människan som skapar en AI inte kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd för de alster som AI:n i sin tur skapar.  Genom att studera gällande rätt undersöks huruvida alster skapade av AI faller inom upphovsrättens skyddsobjekt samt under vilka förhållanden ett alster som är skapat av AI skulle kunna få upphovsrätt. Studien fokuserar på vad upphovsrättens motiv är och om ett eventuellt skydd för AI-alster går i linje med motivet.  Upphovsrättens utformning kan se olika ut beroende på vilken teori samt rättspolitisk värdegrund den baseras på och kan därmed ha olika motiv. Detta är något som tydligt framgår vad gäller olika upphovsrättskulturers utformning av originalitetskriteriet. Den kontinentaleuropeiska inriktningen värnar främst om det mänskliga skapandet varför det är mindre sannolik att den skulle ge stöd för upphovsrätt till alster skapade av AI. Detta för att den baseras på naturrättsliga grunder och lägger fokus på att skydda upphovsmäns andliga och personliga uttryck. Sannolikheten för att ett verk skapat av AI skulle kunna ingå i motivet för upphovsrätten är däremot större inom den angloamerikanska inriktningen. Den är av kommersiell karaktär och lägger främst fokus på det ekonomiska värdet av verket, vilket nödvändigtvis inte skiljer sig åt mellan alster skapade av en människa eller en AI. Studien konstaterar att det finns en överhängande risk för att originalitetskriteriets nuvarande utformning kan bli otidsenlig då den bygger på premissen att människan står för allt skyddsvärt skapande. Om alster skapade av stark AI inte kan skyddas kan det leda till hinder för utvecklingen av teknologin och därmed hämma de fundamentala incitament upphovsrätten grundar sig på. En omarbetning bör dock endast genomföras om ett skydd går i linje med upphovsrättens främst önskade motiv och om det kan anses berika samhället.