Bakgrund: Oro och ångest är ett återkommande fenomen som kan visa sig hos patienter inför små och stora behandlingar, som operation. Ångest beskrivs som en stark känsla av oro och fruktan med fysiska och psykiska yttringar. Oron och ångesten patienter upplever före operation kan påverka patientens tillstånd och finnas kvar efter operation och ge en försämrad återhämtning. Syftet: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva vilka metoder i omvårdnadsarbetet sjuksköterskan utför, som visat sig ha lindrande effekt för patienters preoperativa oro och ångest. Metod: Litteraturöversikten baserades på 15 kvantitativa artiklar som bearbetades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre kategorier; Auditiva metoder - musik och humor, Psykosociala metoder - socialt stöd från sjuksköterskan och en mellanmänsklig relationsmodell (MMR) och Fysiska metoder - fysisk stimuli via värme, massage och akupunktur. Diskussion och slutsats: I litteraturöversikten presenteras sju olika metoder, där samtliga visade sig ha lindrande effekt för patienters preoperativa oro och ångest. Musik visade sig vara den främst fungerande metoden, ekonomisk fördelaktig, enkel att utföra för sjuksköterskan och är också mest utforskad.

Det är vanligt att patienter som ska genomgå en operation upplever oro och ångest. Oro och ångest är en känslomässig och fysisk reaktion som påverkar människor på olika sätt. Det är sjuksköterskans arbetsuppgift att tillämpa omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters oro och ångest. Syftet var att belysa vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskor kan tillämpa för att förebygga vuxna patienters oro och ångest inför kirurgi med generell anestesi. Metoden var en litteraturöversikt som baserades på två kvalitativa och 17 kvantitativa artiklar mellan år 2000-2014 som sammanställdes för att forma ett resultat. Resultatet påvisade fyra teman; information, musik, akupunktur och akupressur, samt värmebehandling. Det är viktigt att patienten får möjligheten att uttrycka sin oro och ångest, samt att sjuksköterskan tar sig tid att lyssna på det patienten har att säga. Tillsammans kan de då komma underfund med vad som orsakar oron och ångesten. Sjuksköterskan måste ta reda på vilken förförståelse och tidigare erfarenhet patienten har för att kunna anpassa omvårdnadsåtgärderna så att den passar patientens behov. Genom att ha en bred kunskapsbas om olika omvårdnadsåtgärder kan sjuksköterskan förebygga patienters preoperativa oro och ångest och på så sätt även minska patientens lidande och öka delaktigheten.

Bakgrund: Oro är vanligt hos patienter som ska opereras, oavsett om det är en elektiv eller akut operation. Studier har visat att en bra relation mellan anestesisjuksköterskan och patienten preoperativt minskar oron hos patienten. En akut operation upplevs som stressande för patienten då denne inte kan påverka sin situation. Anestesisjuksköterskan är den som inför en akut operation ansvarar för patientens trygghet och säkerhet. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att vårda en orolig patient vid en akut operation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ändamålsenligt urval utfördes. Urvalskriterierna innefattade anestesisjuksköterskor med minst ett års erfarenhet på en operationsavdelning som bedriver akut verksamhet. Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom i resultatet; Att ha kunskap om patientens tidigare erfarenheter, Att ta över ansvar för patient som är utelämnad, Att undvika felaktig och otillräcklig information och Att utforma personcentrerad information. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver vara lyhörd och inkännande för att kunna anpassa sig till den unika individen. Med denna kunskap kan anestesisjuksköterskan bemöta oro genom att informera patienter på ett personcentrerat sätt utifrån deras villkor och önskemål.