Syftet med studien är att undersöka förskollärares kunskaper och erfarenheter gällande anmälningsplikten om förskolebarn som far illa. Under arbetets gång har Uri Bronfenbrenner utvecklingsekologiska teori används. Inledningsvis har jag fördjupat mig i litteraturstudier och tidigare forskning kring ämnet. Utöver detta har jag även intervjuat sex förskollärare i två kommuner, i två olika orter längs med Norrlands kustland. Resultatet visar på att alla sex förksollärare hade kännedom om anmälningsplikten och vilka lagar som styrde den. När det kom till vilka tecken som kunde tyda på att ett barn for illa belyste samtliga sex förskollärare att fysiska tecken såsom blåmärken på kroppen ofta var ett tydligt orostecken över barnets hemförhållande. Att barn även öppet talade om att de blev utsatta eller bevittnade våld hemma var också en tydlig indikation på att ett barn for illa. De svårigheter förskollärarna upplevde med anmälningsplikten var vårdnadshavarnas ilska och irritationen som tillkom efter upprättandet av en orosanmälan. Flera förskollärare belyser även hur de oftast känns som att en anmälan behöver ha mycket belägg för att den ska tas på allvar utav Socialtjänsten. Slutsatsen av denna studie visar således på att det behövs mer fortbildning för verksamma inom förskolan från Socialtjänsten gällande anmälningsplikten och barn som far illa.