SyfteSyftet med denna studie var att undersöka personliga tränares och fysioterapeuters träningsrekommendationer för äldre individer med osteoporos eller typ 2-diabetes samt att undersöka om rekommendationerna skiljer sig mellan dessa professioner.MetodSemi-strukturerade intervjuer genomfördes med tre personliga tränare och tre fysioterapeuter. Intervjuerna grundades på två patientfall där ena fallet innefattade en 67-årig man med typ 2-diabetes och det andra fallet innefattade en 70-årig kvinna med osteoporos. Utifrån patientfallen fick de ge sina träningsrekommendationer för att förbättra patientens sjukdomstillstånd. Efter att intervjuerna genomförts analyserades data med en innehållsanalys där meningsbärande enheter kodades och kategoriserades i teman.ResultatBåde personliga tränare och fysioterapeuter rekommenderade styrketräning som primär träningsform för typ 2-diabetes och osteoporos. Som ett komplement till styrketräningen lyfte båda professionerna fram konditionsträning i form av promenader eller liknande.SlutsatserBåda professionerna hade adekvata träningsrekommendationer för att förbättra sjukdomstillstånden men de kunde med fördel ha inkluderat powerträning (styrketräning med hög kontraktionshastighet) i sina rekommendationer vilket forskning på området visat ge god effekt på både typ 2-diabetes och osteoporos. / PurposeThe purpose of this study was to investigate personal trainers and physiotherapists training recommendations for older individuals with osteoporosis or type 2 diabetes as well as to investigate if the recommendations differ between these professions.MethodSemi-structured interviews were conducted with three personal trainers and three physiotherapists. The interviews were based on two patient cases where one case involved a 67 year old man with type 2 diabetes and the other case included a 70 year old woman with osteoporosis. From the patient cases, they were given their training recommendations to improve the patient's disease state. After the interviews were conducted, the data were analyzed with a content analysis where meaning-bearing units were coded and categorized into themes.ResultsBoth personal trainers and physiotherapists recommended strength training as primary training for type 2 diabetes and osteoporosis. As a complement to the strength training, both professions highlighted endurance training in the form of walking or similar activities.ConclusionsBoth professions had adequate training recommendations to improve disease conditions but could advantageously implement more power training in their recommendations which has been proven to have positive effect on both type 2 diabetes and osteoporosis.

International Society for Clinical Densitometry (ISCD) rekommenderar att precisionsbestämning av bentäthetsmätning görs på varje klinik för att bedöma reproducerbarheten. Bentäthetsmätning görs för att diagnosticera osteoporos, följa upp behandling och förutsäga frakturrisk. I studien användes Dual energy x-ray absorptiometry (DXA) för att utföra dubbla mätningar på redan inbokade patienter på klinisk fysiologi, Skånes Universitetssjukhus (SUS), Lund. 105 patienter ingick i studien. Mätningarna utfördes på helkropp, totalhöft, lårbenshals och ländrygg. Helkroppsmätningar ingick i en interindividuell studie och de övriga ingick i intraindividuella studier. Reproducerbarheten uttrycktes som minsta signifikanta skillnaden (LSC), root mean square standardavvikelse (RMS SD) och variationskoefficient (%CV). Reproducerbarheten i studien var god med låga värden för LSC och RMS SD. %CV understeg de av ISCD rekommenderade maxvärdena, vilka är 1,8 % för totalhöft, 2,5 % för lårbenshals och 1,9 % för ländrygg. / It is recommended by the International Society for Clinical Densitometry (ISCD) that every clinic performs a precision assessment of bone densitometry to evaluate the reproducibility. Bone densitometry is used for diagnosis of osteoporosis, to monitor response to treatment and to assess patients’ risk of fractures. Dual energy x-ray absorptiometry (DXA) was used to perform double scans of patients already booked for examination at the section of clinical physiology, Skåne University Hospital (SUS), Lund. 105 patients were included in the study. Measurements were made at whole body, total hip, femoral neck and lumbar spine. The whole body scans were included in an interindividual study, whereas the others were included in intraindividual studies. The reproducibility was expressed as least significant change (LSC), root mean square standard deviation (RMS SD) and coefficient of variation (%CV). The reproducibility in the study was good, with low values for LSC and RMS SD. %CV fell below the maximal values recommended by the ISCD, which are 1,8 % for total hip, 2,5 % for femoral neck and 1,9 % for lumbar spine.