No description available.

Bakgrund: En stor revision av lagstiftningen för tvångsvård skedde 2008 då lagen om öppen psykiatrisk tvångsvård [ÖPT] tillkom. En av intentionerna med lagstiftningen var att användandet av tvångsåtgärder skulle minska, och patienter som får vård i ÖPT vistas i regel i sitt hem. Det finns dock bestämmelser att förhålla sig till för den som får öppen tvångsvård, vårdformen är tämligen omfattande och påverkar nästan alla aspekter av en individs vardag. Studier om vilka erfarenheter och upplevelser patienterna faktiskt har av att vårdas i ÖPT är dock sällsynta. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas i öppen psykiatrisk tvångsvård Metod: Åtta patienter som vårdas i öppen psykiatrisk tvångsvård har ingått som deltagare i studien. Det är en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie, intervjuerna var individuella och analyserades med en manifest metod för att synliggöra patienternas egna ord om sina erfarenheter. Resultat: Resultatet beskrevs genom temat: Begränsningar och möjligheter, och visade att flertalet områden i deltagarnas liv berördes. Resultatet kunde sammanfattas i fem huvudkategorier: Att känna sig begränsad i sin vardag; Att känna vanmakt av att inte bli trodd och inte kunna påverka; Att känna sig utanför och inte förstå sina rättigheter; Att känna sig involverad av att bli sedd och hörd samt Att vårdens innehåll är viktigare än formen. Slutsats: Att vårdas i ÖPT innebär att känna sig begränsad, men slutsatsen är att denna erfarenhet till viss del kan hänga samman med otillräcklig medvetenhet hos patienter om vad ÖPT och dess villkor innebär. Vården misslyckas i vissa fall att tillgodose patienters behov av och rätt till information, och det finns uppenbara brister i att involvera både patienter liksom anhöriga i utformandet av vården, samt hur vården tar hänsyn till patienters lagliga rättigheter. Vården kan också bli bättre på att ge patienter personligt anpassad information samt tro på patientens önskan att medverka. Att patienter bjuds in till diskussion och medverkan kan öka möjligheter till förståelse och acceptans för vårdbehovet, att ges utrymme att få uttrycka sin åsikt samt ha möjlighet att påverka stärker också autonomi. Det är även betydelsefullt för patienterna att finnas i ett sammanhang, omvårdnadspersonal behöver därför tillvarata de erfarenheter som beskrivs som främjade och arbeta motiverande. Det finns positiva konsekvenser av vårdformen, såsom ökat stöd som ett resultat av tvingande samverkan. Men vi drar slutsatsen av att finns betydande brister, varför det är ett angeläget område i behov av översyn gällande hur patienters lagliga rättigheter tillgodoses.