For a long time, the legal framework of open involuntary mental treatment inSweden has been criticized as being contradictory and unpredictable. It iscrucial that the legislation concerning the restrictions of individual integrityand freedom should comply with the high standards of legal certainty (aSwedish term "rättssäkerhet"). It is of utmost importance that the involuntarymental treatment legislation is clear and predictable for both law practitionersand patients.In this thesis, the legal framework for open involuntary mental treatmentis investigated and critically assessed from a legal certainty perspective. Thisis done using the legal dogmatic method. The legal framework pertaining toopen involuntary mental treatment is given interpretation and systematisationwith the help of the traditional sources of law, such as legislation, case lawand preparatory works, as well as legal dogmatic literature.Open involuntary mental treatment may be provided to the patient outsideof the health care facility. This is possible if special conditions are met.Such conditions may require that the patient agree to receive medication orthat his or her whereabouts be restricted to a certain place. One of the legalprerequisites for open involuntary mental treatment is that the patient opposesthe treatment in question. At the same time, the medical providers are notallowed to use coercion to implement the treatment conditions, nor may theyimpose any sanctions if the patient does not comply with the prescribed conditionsof the care. Whilst the term open involuntary mental treatment (öppentvångsvård in Swedish, which can be translated literally as "open enforcedcare") signals the possibility of resorting to coercion, no coercive measuresare permitted within this form of care.However, it seems inconsistent to forbid the use of coercive measures ininvoluntary treatment, i.e. treatment which is given without a patient's consent.The way open involuntary mental treatment conditions are formally setforth in the Swedish legal system assumes that the patient opposes the treatment- whilst at the same time requiring that he or she must voluntarilycooperate during the aforesaid treatment. This appears to be contradictory.It can be argued that the patient's compliance with the special conditionsis based on the lack of knowledge of the rules that regulate open involuntarytreatment or on fear of being readmitted to inpatient care. It can also be discussedwhether such compliant behavior indicates the presence of an underlyingthreat or that the patient has been misguided or misinformed regardingthe regulation of open psychiatric care, which can be seen as manipulation. Thus, lack of consent on the one hand and lack of authority to resort tocoercion on the other hand appear to be two conflicting requirements preventingthe application of open involuntary care from complying with the legalrequirements. The study demonstrates that there are significant shortcomingsin the current regulation regarding open involuntary mental treatment, especiallyin terms of predictability. The analysis concludes that there is a need toreview the current legal framework for open involuntary mental treatment.4

Bakgrund: En stor revision av lagstiftningen för tvångsvård skedde 2008 då lagen om öppen psykiatrisk tvångsvård [ÖPT] tillkom. En av intentionerna med lagstiftningen var att användandet av tvångsåtgärder skulle minska, och patienter som får vård i ÖPT vistas i regel i sitt hem. Det finns dock bestämmelser att förhålla sig till för den som får öppen tvångsvård, vårdformen är tämligen omfattande och påverkar nästan alla aspekter av en individs vardag. Studier om vilka erfarenheter och upplevelser patienterna faktiskt har av att vårdas i ÖPT är dock sällsynta. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas i öppen psykiatrisk tvångsvård Metod: Åtta patienter som vårdas i öppen psykiatrisk tvångsvård har ingått som deltagare i studien. Det är en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie, intervjuerna var individuella och analyserades med en manifest metod för att synliggöra patienternas egna ord om sina erfarenheter. Resultat: Resultatet beskrevs genom temat: Begränsningar och möjligheter, och visade att flertalet områden i deltagarnas liv berördes. Resultatet kunde sammanfattas i fem huvudkategorier: Att känna sig begränsad i sin vardag; Att känna vanmakt av att inte bli trodd och inte kunna påverka; Att känna sig utanför och inte förstå sina rättigheter; Att känna sig involverad av att bli sedd och hörd samt Att vårdens innehåll är viktigare än formen. Slutsats: Att vårdas i ÖPT innebär att känna sig begränsad, men slutsatsen är att denna erfarenhet till viss del kan hänga samman med otillräcklig medvetenhet hos patienter om vad ÖPT och dess villkor innebär. Vården misslyckas i vissa fall att tillgodose patienters behov av och rätt till information, och det finns uppenbara brister i att involvera både patienter liksom anhöriga i utformandet av vården, samt hur vården tar hänsyn till patienters lagliga rättigheter. Vården kan också bli bättre på att ge patienter personligt anpassad information samt tro på patientens önskan att medverka. Att patienter bjuds in till diskussion och medverkan kan öka möjligheter till förståelse och acceptans för vårdbehovet, att ges utrymme att få uttrycka sin åsikt samt ha möjlighet att påverka stärker också autonomi. Det är även betydelsefullt för patienterna att finnas i ett sammanhang, omvårdnadspersonal behöver därför tillvarata de erfarenheter som beskrivs som främjade och arbeta motiverande. Det finns positiva konsekvenser av vårdformen, såsom ökat stöd som ett resultat av tvingande samverkan. Men vi drar slutsatsen av att finns betydande brister, varför det är ett angeläget område i behov av översyn gällande hur patienters lagliga rättigheter tillgodoses.