Palliativ vård syftar till att främja livskvalitet för patient och anhöriga. Hela människan skall tas i beaktande och fysiska behov skall tillgodoses i lika stor utsträckning som psykiska, sociala och andliga behov. Målet är att lindra lidande i största möjliga mån, vilket överensstämmer med vad International Council of Nursing belyser vara sjuksköterskans ansvar. Vald studiedesign var litteraturstudie med systematisk litteratursökning. Syftet var att beskriva vad patienter i palliativ fas uppfattar har inverkan på upplevelsen av att vara döende. Patienterna beskrev olika aspekter som hade inverkan på deras bemästrande avsituationen som sedan delades in i tre kategorier; Acceptans kontra förnekelse, Strävan efter normalitet och Förberedelser. De aspekter som patienterna uppfattade ha inverkan på deras välbefinnande resulterade i fyra kategorier; Relationer, Upplevelsen av symtom, Andlighet och Trygghet i vården. Patienternas upplevelser kan till stor del förklaras utifrån kristeorier och begrepp som känsla av sammanhang. Samhällets roll har även det inverkan på patienters upplevelser av döden och döendet. Patienters upplevelser av att vara döende är individuellt. Sett till vad patienter uppfattade hade inverkan på upplevelsen fanns det dock återkommande aspekter. En medvetenhet och kunskap om dessa aspekter kan gynna vårdpersonal då de kan vara ett ökat stöd för de döende patienterna.

Introduktion: Varje år avlider cirka 90 000 personer i Sverige och mellan 70 000–75 000 personer bedöms vara i behov av palliativ vård. Det är vanligt att palliativa patienter upplever ångest och det är viktigt att sjuksköterskan i tidigt skede identifierar de psykosociala behoven. Genom användning av komplementära omvårdnadsinterventioner kan patientens symtom lindras och behov tillgodoses. Syfte: Syftet var att beskriva komplementära omvårdnadsinterventioner sjuksköterskan kan använda för att lindra ångest i tidigt palliativt skede. Metod: Litteraturstudie som utgick från Polit och Beck (2017) nio steg. Sökning gjordes i databaserna CINAHL och PsycInfo. Efter kvalitetsgranskning inkluderades sju kvantitativa artiklar och tre mixed method artiklar. Resultat: Efter databearbetning framkom följande kategorier, konstnärliga interventioner, kognitiva Interventioner och sinnesstimulerande interventioner. Resultatet visar att komplementära omvårdnadsinterventioner kan användas för att minska ångest. Slutsats: Användning av komplementära omvårdnadsinterventioner tillsammans med traditionell behandling kan minska ångest och öka patientens välbefinnande.

Bakgrund: Det har skett stora framsteg på forskningsfronten inom palliativ vård för patienter och dess närstående, men det behövs mer kunskap om sjuksköterskans perspektiv. Den palliativa vården inom hospice har hög personalomsättning och en orsak kan vara en bristfällig eller felaktig bild av vad den palliativa vården innebär. En djupare förståelse för sjuksköterskans upplevelse av den palliativa vården i den sena palliativa fasen inom hospice kan leda till att framtida sjuksköterskor som väljer detta område får en tydligare bild av vad som väntar dem. Det kan också bidra till att öka kvaliteten på vården som erbjuds. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vara verksam inom palliativ vård i den sena palliativa fasen inom hospice.  Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar, som utgår från en kvalitativ metod med induktiv ansats. Analysen är utförd med Fribergs femstegsmodell.  Resultat: I litteraturstudien så identifierades tre huvudteman: Sjuksköterskans upplevelse av förutsättningar för personlig och professionell utveckling, sjuksköterskans upplevelse av det personcentrerade förhållandet till patienten och sjuksköterskans upplevelse av sedering i den sena palliativa fasen. Resultatet visade på att sjuksköterskor hade ett brett spektrum av upplevelser kring den palliativa vården i den sena fasen inom hospice. Resultatet visade på tre centrala fynd, Den personcentrerade vårdens ömsesidiga dimension, etiska dilemman i samband med palliativ sedering, och vikten av självkännedom och möjlighet till reflektion. Slutsats: Den personcentrerade vården är en central del av den palliativa vården och innebär ett ömsesidigt utbyte. Den interdisciplinära kommunikationen är viktig för styrningen av den palliativa vårdens inriktning i den sena palliativa fasen, då läkare och sjuksköterskor ofta kan ha delade meningar om vad som är viktigast för patienten. Självkännedom är ett viktigt verktyg för sjuksköterskan inom palliativ vård i den sena palliativa fasen, när det kommer till existentiella frågor och personliga utmaningar i samband med patientens bortgång.

Bakgrund: Palliativ vård innefattar vård i livets slutskede utifrån ett holistiskt synsätt på patienten och vård ges utifrån symptomlindring, samarbete, kommunikation och närståendestöd för att lindra det totala lidandet. Inom grundutbildningen för sjuksköterskor ingår verksamhetsförlagd utbildning, dock i olika omfattningar beroende på lärosäte. Färdiga sjuksköterskor förväntas kunna mildra det totala lidandet. Sjuksköterskestudenter känner sig oförberedda, både teoretiskt och praktiskt, för att möta patienten i livets slutskede och ge en värdig vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturöversikt har genomförts där nio kvalitativa artiklar samt två kvantitativa artiklar har analyserats. Resultat: Analysen av de elva artiklarna resulterade i fem områden Betydelsen av förberedelse, kommunikation, stöd från kollegor, att våga möta sina känslor samt betydelsen av god vårdrelation. Slutsats: Sjuksköterskestudenter erfar kunskapsbrister inom palliativ vård, som är komplext och kräver erfarenhet för att tillhandahålla god vård. Studenter har känslomässigt svårt att hantera utmaningar som uppstår vid palliativ vård, samt adekvat förberedelse från sjuksköterskeutbildningen kan skapa förutsättningar för god palliativ vård. / Background: Palliative care involves end-of-life care based on a holistic approach to the patient, focusing on symptom relief, collaboration, communication, and support for family members to alleviate overall suffering. In nursing education, practical training is included, varying in extent depending on the institution. Registered nurses are expected to alleviate overall suffering. Nursing students often feel unprepared, both theoretically and practically, to encounter patients at the end of life and provide dignified care. Objective: To describe nursing students' experiences of caring for palliative patients at the end of life. Method: A general literature review was conducted, analyzing nine qualitative articles and two quantitative articles. Results: The analysis of the 11 articles resulted in five areas: the importance of preparation, communication, support from colleagues, the courage to face one's emotions, and the importance of a good care relationship. Conclusion: Nursing students experience knowledge gaps in palliative care, which is complex and requires experience to provide quality care. Students emotionally struggle to handle challenges in palliative care, and adequate preparation in nursing education can create conditions for good palliative care."

Bakgrund: Att vara partner till en person med obotlig cancer i den tidiga palliativa fasen, kan bli en omfattande livsförändring, associerat med en lång sorgeprocess. Cancern kan leda till bland annat en känsla av begränsad tid, sorg och ökad risk för ohälsa, om stöd inte erbjuds. Syfte: Syftet var att beskriva hur det är att vara partner till en person med obotlig cancer, i en tidig palliativ fas. Metod: Narrativ design med litteraturstudie som datainsamlingsmetod och dataanalys i form av en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Innehållsanalysen ledde fram till tre huvudkategorier med tillhörande tolv underkategorier. Den första huvudkategorin – ”Partnern hyser egna tankar och känslor” – avser partnerns egna tankar och känslor under sjukdomsförloppet, som inbegriper underkategorierna ”En pendel ensam mellan hopp och hopplöshet”, ”En oviss framtid”, ”Varför händer det här mig?” och ”Viktigt att ha någon”. Den andra huvudkategorin – ”Partnern ser den vårdade personen på olika sätt” – beskriver partnerns perspektiv till den vårdade personen, och omfattas av underkategorierna ”Jobbigt att stå bredvid obotlig cancer”, ”Känner inte igen personen”, ”Relationens upp- och nedgångar” och ”Kan ibland se förbi sjukdomen”. Den tredje, och slutgiltiga, huvudkategorin – ”Partnern och den vårdade personen bär på tankar och känslor tillsammans” – utgår från partnern och den vårdade personens gemensamma tankar och känslor, och innefattar underkategorierna ”En kamp tillsammans”, ”En gemensam pendel mellan hopp och hopplöshet”, ”Viktigt att ta tillvara på de bra stunderna” och ”Vara den bärande väggen för varandra”. Slutsats: I den tidiga palliativa fasen av obotlig cancer, genomgår partnern många känslomässiga påfrestningar, varpå stöd blir en nödvändighet för att underlätta bearbetningen under sjukdomsförloppet. Ett av målen med palliativ vård, är att partnern får stöd och information. Emellertid, får partnern sällan det stöd som erfordras. Av den anledningen, behövs mer kunskap och spridning av den om partnerns upplevelser.