Background: Palliative end-of-life care is initiated when patients suffer from incurable diseases that capsizes patients’ existence. Palliative end-of-life care focuses on symptom relief and alleviating patients’ suffering because of death being inevitable at this stage. It is crucial to view every patient as its own unique individual, regardless patients who receive end of life care have the tendency to experience the loss of autonomy and perceive that they are being treated differently. Relatives’ participation is crucial and of great importance for patients receiving end-of-life care. Nevertheless, relatives feel that nurses deprioritize them. Aim: To describe nurses’ experiences of palliative end-of-life care. Method: A general literature review. Eight qualitative articles and four quantitative articles were analyzed. Results: Four themes were identified from the analyzed articles concerning nurses’ experiences; inadequate knowledge, inadequate communication, the significance cooperation, and emotional impact. Conclusion: There is an increased need for education of palliative end-of-life care in nursing school. This in order to enable nurses to provide an adequate and person-centered care to patients in end-of-life care, while considering patients’ integrity and safety. The significance of cooperation acknowledges that distinct cooperation among the workgroup can increase the quality of care concurrent to supporting with nurses’ emotional impacts. / Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede inleds när patienter drabbas av obotliga sjukdomar som omkullkastar patienters tillvaro. Palliativ vård i livets slutskede fokuserar på symtomlindring och att lindra patienters lidande eftersom döden är oundviklig i detta skede. Det är viktigt att se varje patient som en egen unik individ, däremot erfar patienter som får vård i livets slutskede ofta en förlorad autonomi och känner att de blir annorlunda behandlade. Anhörigas medverkan har stort inflytande och betydelse för patienter i livets slutskede. Trots detta känner sig anhöriga flera gånger bortprioriterade av sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturöversikt. Åtta kvalitativa artiklar och fyra kvantitativa artiklar analyserades. Resultat: Fyra teman om sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede identifierades; bristfällig kunskap, bristfällig kommunikation, betydelsen av samarbete och  emotionell påverkan. Slutsats: Det finns ett ökat behov av utbildning inom palliativ vård i livets slutskede i sjuksköterskeutbildningen. Detta för att sjuksköterskor ska kunna ge patienter i livets slutskede en mer adekvat och personcentrerad vård där patienters integritet och säkerhet beaktas. Ett tydligt samarbete i arbetsgruppen kan ge stöd vid sjuksköterskors emotionella påverkan samtidigt som kvaliteten av vården kan ökas.