Syftet med denna studie har varit att undersöka hur samarbetet sett ut mellan olika aktörer, när det gäller att skapa en stadsdelpark. Detta ur ett brottsförebyggande- och trygghetsskapande perspektiv. Även att undersöka hur det brottsförebyggande- och trygghetsskapande perspektivet balanseras med det estetiska. Material från semistrukturerade intervjuer med nyckelaktörer samt dokument som rör processen har legat till grund för en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska ramen vi har använt är rutinaktivitetsteorin, situationell brottsprevention samt CPTED. Resultatet visade att samarbetet mellan parterna inte var närvarande i urspungsplaneringen. Vidare belyser alla inblandade att detta kan ses som en lärdom till framtida projekt, då det möjligen hade mynnat ut i ett annat utförande av parken i vissa avseenden. Komplexiteten i att balansera brottsförebyggande och estetiska åtgärder synliggörs, och man kan se är att de åtgärder som nu sätts in är för att åtgärda problem som uppstått. Vilket möjligen kunde förebyggts om det beaktats i planeringen. / The purpose of our study has been to examine, from a crime prevention- and safety perspective, the cooperation between key-actors in creating an urban park. Material from semi-structured interviews with key- actors as well as documents relating to the process have been the basis for a qualitative content analysis. The theoretical framework we have used is routine activity theory, situational crime prevention and CPTED. The result showed that cooperation between the parties was not present in the initial planning. Furthermore, everyone involved emphasizes that it could be a lesson for future projects, which possibly could have resulted in another embodiment of the park in some respects. The complexity of balancing crime prevention and aesthetic measures is highlighted, and the action that is now being taken are to address problems that have arisen. Which could possibly have been prevented if it had been considered in the planning.