Diss. (sammanfattning) Stockholm : Univ., 2007. / Härtill 6 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Odlingsallmänningar som odlingsform används i städer runt om i världen. De kan bidra till städer bland annat genom att öka tillgängliga grönområden, skapa mötesplatser för social gemenskap, öka lokal matproduktion samt öka den biologiska mångfalden. Stockholm är en växande stad som blir allt tätare och stadens grönområden utgör en allt viktigare funktion. Rapporten ämnar till att undersöka odlingsallmänningar i Stockholm. Frågeställningarna som undersökts är hur odlare får tillgång till mark och vilka hälsoeffekter odlingarna kan ge upphov till. För att besvara dessa frågor har en litteraturstudie använts samt intervjuer med personer som odlar i odlingsallmänningar i Stockholm, eller som på annat sätt är relaterade till de odlingsinitiativ som undersökts. Totalt har fem olika odlingsinitiativ undersökts. Resultatet visar på att odlingsallmänningar kan ge hälsoeffekter i form av en ökad social gemenskap, tillgång till terapeutiska platser nära hemmet samt en ökad medvetenhet om kosthållning. Resultatet visade även på att odlingsallmänningarna kan utgöra en bra möjlighet till fysisk motion. Alla de studerade fallen hade genomgått olika processer för att få tillgång till mark vilket visar på variationen i både initiativ till odlingarna och hanteringen av markfrågor. De studerade odlingsallmänningarna var placerade både på offentlig och privat mark. Tillgång till mark utgjordes både av initiativtagare som tagit kontakt med markägare för att fråga om tillstånd att bruka marken och en gerillaodling som börjat odla utan tillstånd. Det var även en kommun som genom medborgardialog hittat engagemang för odling samt en mobil odling som flyttat runt på lediga platser i väntan på exploatering. Vilka personer som får tillgång till de identifierade hälsofördelarna skiljer sig något mellan de olika odlingsallmänningarna. Hälsofördelarna som en ökad biologisk mångfald möjliggör gagnar däremot alla i staden. / Community gardening, as a form of cultivation, is used in cities around the world. They can contribute to cities by, among other things, increasing available green areas, creating social community meeting places, increasing local food production, and increasing biodiversity. Stockholm is a growing city that is becoming increasingly denser, and the city's green areas serve an increasingly important function. The report aims to study community gardens in Stockholm. The research questions are how initiative takers gain access to land and what health effects the community gardens can give rise to. A literature study has been used as well as interviews to answer the questions. The interviews were carried out with people who cultivate in community gardens or who are otherwise related to the community gardens that were investigated. Five different community gardens have been studied in total. The results show that community gardens can produce many health effects. They can increase social inclusion, access to a therapeutic place near the home, and raise awareness of diets. The results also showed that the gardens could represent a good opportunity for physical exercise. All the cases studied had undergone different processes to gain access to land, which shows the variation in both initiatives for cultivation and land management. The studied community gardens were located on both public and private land. Access to the land was made up of both initiators who contacted landowners to ask for permission to use the land, a guerrilla garden that started cultivating without a permit, a municipality that found commitment to cultivation through citizen dialogue and a mobile garden that moved around in vacant places in waiting on exploitation. The persons who gain access to the identified health benefits differed slightly between the different community gardens. In contrast, the health benefits that increased biodiversity enables benefit everyone in the city.

Lennartson, J. 2017. Grönområdesbevarandet vs bostadsbehovet i Stockholms län – med fallstudieinriktning på Sundbyberg och Solna. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Masteruppsats i kulturgeografi 30hp VT17 Befolkningsökningen har gjort att ett bostadsbehov i Stockholms län har uppstått. Det gör att fler bostäder behöver byggas och det i sin tur kan innebära ianspråktagande av grönområden. På grund av grönområdenas värden både utifrån ekologiska och sociala perspektiv men även av folkhälsomässiga samt ekonomiska aspekter, är det avgörande att behålla grönstrukturen i våra städer. Bostadsbehovet och grönområdesbevarandet kan därmed skapa en målkonflikt sinsemellan om inte samhällsplaneringen inkluderar båda aspekterna i planläggningen. Syftet med uppsatsen är därmed att undersöka om det finns en målkonflikt mellan tillfredsställandet av bostadsbehovet och bevarandet av grönområden i Stockholms län. För att konkretisera problematiken görs två fallstudier på Sundbybergs stad och Solna stad, för att undersöka hur dessa kommuner ställer sig till detta. Vidare genomförs en mer detaljerad undersökning av områdena Norra Kymlinge (Sundbyberg) och Råstasjön (Solna). Detta är två områden som för nuvarande består av grönska men planförslag för exploatering har uppkommit. Metoderna som används är både innehållsanalys och semistrukturerade intervjuer. Resultatet från fallstudieundersökningarna, innehållsanalysen och intervjuerna sätts sedan i relation till empiri och de valda teorierna: miljörättvisa, allmänna utrymmen samt makt- och aktörsstrukturer. I analyskapitlet redovisas en övergripande analys av Sundbyberg och Solna, en mer detaljerad analys av Norra Kymlinge och Råstasjön och en sammanfattande diskussion som sätter materialet i ett större nationellt och globalt perspektiv. Studien indikerar att makt utspelar sig genom olika aktörer och sociala relationer. Att samhällsplaneraren har i uppgift att både se den översiktliga helheten och de lokala allmänna intressena. Därigenom uppkommer målkonflikter och samhällsplaneraren får i uppgift att försöka hitta synergier istället för problem. Fallstudierna för Sundbyberg och Solna visar hur målkonflikter kan uppstå och projektområdena Norra Kymlinge och Råstasjön pekar på exempel hur grönområdesbevarandet kan övervinna den planerade bostadsexploatering.

Licentiatavhandling Stockholm : Tekn. högsk., 2005.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur samarbetet sett ut mellan olika aktörer, när det gäller att skapa en stadsdelpark. Detta ur ett brottsförebyggande- och trygghetsskapande perspektiv. Även att undersöka hur det brottsförebyggande- och trygghetsskapande perspektivet balanseras med det estetiska. Material från semistrukturerade intervjuer med nyckelaktörer samt dokument som rör processen har legat till grund för en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska ramen vi har använt är rutinaktivitetsteorin, situationell brottsprevention samt CPTED. Resultatet visade att samarbetet mellan parterna inte var närvarande i urspungsplaneringen. Vidare belyser alla inblandade att detta kan ses som en lärdom till framtida projekt, då det möjligen hade mynnat ut i ett annat utförande av parken i vissa avseenden. Komplexiteten i att balansera brottsförebyggande och estetiska åtgärder synliggörs, och man kan se är att de åtgärder som nu sätts in är för att åtgärda problem som uppstått. Vilket möjligen kunde förebyggts om det beaktats i planeringen. / The purpose of our study has been to examine, from a crime prevention- and safety perspective, the cooperation between key-actors in creating an urban park. Material from semi-structured interviews with key- actors as well as documents relating to the process have been the basis for a qualitative content analysis. The theoretical framework we have used is routine activity theory, situational crime prevention and CPTED. The result showed that cooperation between the parties was not present in the initial planning. Furthermore, everyone involved emphasizes that it could be a lesson for future projects, which possibly could have resulted in another embodiment of the park in some respects. The complexity of balancing crime prevention and aesthetic measures is highlighted, and the action that is now being taken are to address problems that have arisen. Which could possibly have been prevented if it had been considered in the planning.

Socio-ekologisk resiliens är ett begrepp som bör integreras i en större omfattning i dagens stadsplanering då extremväder till följd av klimatförändringar, samt Covid-19 pandemin har förändrat behoven i stadens offentliga rum. Ett sätt att bemöta de nya behoven är att öka andelen grönområden. Denna studie fokuserar på Stockholms mest centrala delar, Vasastan, Norrmalm och Östermalm som har ett väldigt begränsat utbud av grönområden, sett till hur många som bor där. Stockholms stads rekommendation är att boende ska ha maximalt 200 meter till närmsta grönområde, vilket studiens fokusområden inte uppfyller idag. Dessutom är dessa områden utsatta för värmeöar och översvämningsrisker, vilket var ytterligare en orsak till varför studieområdet valdes.  Att få loss mark och implementera nya grönområden i ett redan högt exploaterat område är en utmaning. Denna studie syftar därför till att undersöka var urbana grönområden såsom mikroparker kan införas i syfte att öka den socio-ekologiska resiliensen, men även att undersöka hur Stockholms stad arbetar med resiliensstrategier idag samt hur dessa kan förbättras. Vidare undersöktes vilka faktorer som ett urbant grönområde ska ha för att bidra till resiliens. Med resultatet av intervjuer och spatiala analyser som underlag, kan denna studie konstatera att Stockholms stads arbete med socio-ekologisk resiliens har förbättringsmöjligheter, och att det finns flertalet spillytor att anlägga mikroparker på. Dessutom har de viktigaste framgångsfaktorerna när det kommer till grönområden, ur ett socio- ekologiskt perspektiv, presenterats vilket framför allt handlar om mångfunktionalitet. Dock visar studien på att man behöver ta vissa bilvägar i anspråk för att säkerställa ekologisk resiliens. / Socio-ecological resilience is a concept that should be integrated to a greater extent in today's urban planning since extreme weather as a result of climate change, and the Covid-19 pandemic have changed the needs of the city's public spaces. One way to meet the new needs is to increase the proportion of green areas. This study focuses on Stockholm's most central parts, ON, Norrmalm and Östermalm, which have a very limited range of green areas, in comparison to how many people live there. The City of Stockholm's recommendation is that residents should have a maximum of 200 meters to the nearest green area, which the study's focus areas do not meet today. In addition, these areas are exposed to heat islands and flood risks, which was another reason why the study area was chosen.  To implement new green areas in an already highly developed area is a challenge. Therefore, this study aims to investigate where urban green areas, such as micro parks, can be introduced to increase social-ecological resilience. It also aims to investigate how the City of Stockholm works with resilience strategies today and how these can be improved. Furthermore, it was investigated what factors an urban green area should have to contribute to resilience. With the results of interviews and spatial analysis as a basis, this study can point out that the City of Stockholm's work with socio-ecological resilience has room for improvement, and that there are several available areas to build micro parks on. In addition, the most important success factors when it comes to green areas, from a socio-ecological perspective, have been presented, which is primarily about multifunctionality. However, the study shows that it is necessary to develop some car roads into greener areas, to ensure socio-ecological resilience.