Sammanfattning/Abstract Studien har som ambition att bidra till förståelse för och kunskap om hur det systematiska kvalitetsarbetet i skolan kan integreras i skolans dagliga arbete. Genom att ta lärdom av goda exempel och genom att lyssna på de olika professionerna inom skolan kan kvaliteten höjas. På så sätt kan vi närma oss en likvärdig skola. Syftet med studien är att försöka få en bild av hur lärare, fritidspedagoger och specialpedagoger i skolan förstår det systematiska kvalitetsarbetet och hur det kan bli en tillgång i det vardagliga arbetet. Genom att jämföra hur olika professioner på två olika skolor beskriver sina erfarenheter, är min förhoppning att få förståelse för hur väl denna obligatoriska modell för skolutveckling är förankrad hos de som ska utföra arbetet. Studien baseras på det systemteoretiska synsättet. Det innebär att se världen i helheter istället för att se världen utifrån en enskild individ eller en enstaka händelse. Det viktiga är att se vad som händer här och nu och att ta reda på vad som hänger ihop med vad. Ett systematiskt kvalitetsarbete förutsätter ett system som utgår från helheten, där de olika nivåerna samspelar med varandra för att skapa förståelse och samsyn. För insamling av det empiriska materialet användes en kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer utfördes för att ge intervjupersonerna möjlighet att formulera sina svar med viss frihet. En intervjuguide användes för att vara säker på att studiens frågeställningar blev besvarade. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Datainsamlingen analyserades och sammanställdes utifrån teman. Med tidigare forskning och aktuell litteratur som stöd har studien kunnat sättas i relation till omgivande samhälle. I studiens resultat framkommer skillnader i respondenternas beskrivningar av arbetet med systematiskt kvalitetsarbete. Respondenterna beskriver förståelse för syftet med systematiskt kvalitetsarbete, men de har olika erfarenhet av det och hur det används. Framförallt skiljer sig lärarnas och specialpedagogernas utsagor åt. På den ena skolan beskrivs ett arbete som präglas av delaktighet och kollegialt lärande, där det systematiska kvalitetsarbetet är en del i det dagliga arbetet. På den andra skolan däremot är det ett otydligt arbete som inte upplevs meningsfullt. Det förekommer även skillnader inom den ena skolverksamheten där framförallt analys och uppföljning på fritidshemmet ses som bristfällig jämfört med skolans kontinuerliga arbete. Resultatet visar att ledningens betydelse för hur arbetet organiseras och struktureras är avgörande för hur väl det implementeras i verksamheten, vilket stöds av tidigare forskning. Ur ett systemteoretiskt perspektiv ses resultatet som att nivåerna inom systemet inte samspelar med varandra. Specialpedagoger bör medverka i skolans utvecklings- och kvalitetsarbete eftersom de har både den kompetens och kunskap som behövs. För att höja skolans kvalitet behöver rektorerna utnyttja det i större utsträckning. En stor utmaning för rektorer, pedagoger och elevhälsa är att möta alla elevers behov, därför ses utvecklings- och kvalitetsarbete som skolans och grundpelare. Ett tydligare fokus på hur specialpedagoger kan arbeta förebyggande med systematiskt kvalitetsarbete för en likvärdig skola vore önskvärt för yrkesutvecklingen. Genom att tydliggöra i utbildningen hur detta arbete kan implementeras i en verksamhet, är förhoppningen att det blir en självklar arbetsuppgift för specialpedagoger i deras kommande yrkesutövning.

Att vara lärare idag är ett svårt och mångfacetterat uppdrag. Det finns ett ökat krav på ett inkluderande förhållningssätt och att anpassa undervisningen efter alla elevers behov och förutsättningar. När skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014 hamnade många åtgärder som funnits under särskilt stöd på klassläraren inom begreppet extra anpassningar. För elever med läs- och skrivsvårigheter räcker oftast inte extra anpassningar utan de behöver särskilt stöd som är individuellt anpassat efter varje elev. Malmqvist (2017) menar att det gäller att hitta rätt form för varje enskild elev. Syftet med studien var att få kunskap och ta del av elevers och pedagogers tankar, upplevelser och utmaningar av särskilt stöd på individ och gruppnivå för elever med läs- och skrivsvårigheter i årskurs fyra till sex.Till den här studien användes semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta elever som har läs- och skrivsvårigheter. Intervjuer genomfördes även med pedagoger som undervisar i årskurs fyra till sex som har eller har haft elever med läs-och skrivsvårigheter. Studien har en kvalitativ ansats med sociokulturellt perspektiv i bearbetning och analys. Resultatet visade att eleverna var positivt inställda och nöjda med det särskilda stödet de får eller har fått enskilt eller i liten grupp. Eleverna upplevde att de lärde sig bättre och fick lugn och ro när de fick undervisning av speciallärare. Resultatet visade även elevernas tankar om att lära av varandra för att sedan bli självgående som är en av Vygotskijs teorier och det gör att eleverna utvecklas (Bråten 1998). Att bli undervisad i liten grupp visade sig ha en bidragande effekt till att eleverna inte kände att de är ensamma att få specialpedagogisk undervisning. Resultatet visade att det är naturligt för eleverna i studien att få undervisning utanför klassrummet och de har ingen känsla av att vara utanför gemenskapen i klassen. Resultatet påvisade att pedagogerna strävar efter en så god lärmiljö som möjligt för alla elever. Det synliggjorde även pedagogernas frustration över situationen de har i klassrummet. Pedagogerna menar att det är svårt få tiden att räcka till för att hitta anpassat undervisningsmaterial och ge eleverna undervisning enskilt eller i en liten grupp. De poängterar att det specialpedagogiska stödet behövs för att eleverna ska kunna klara sig mer på egen hand.