Det här arbetet bygger på en studie av barns fria tecknande som uppsatsförfattaren genomfört under loppet av cirka fem månader på en 3-6 års avdelning vid en Stockholmsförskola. Studien är genomförd med en etnografisk ansats. Jag har samlat material genom samtal med barnen och fotografering av deras bildarbeten. Uppsatsens frågeställningar söker svar på vad barnen ritar? Vad de använder sina bilder till? Och i vilket sammanhang dessa bilder skapas. Intentionen med studien är inte att göra kunskapsmässiga jämförelser mellan barnen, därför har undersökningen heller inte sin grund i utvecklingspsykologiska teorier eller stadieteorier om grafisk mognad i barnens bilduttryck. Författaren lägger i arbetet stor vikt vid det pedagogiska klimat som förskolan representerar och kopplar ihop det klimatet med barnens möjligheter till möten och kreativitet i bildskapandet. Vid jämförelse med det referensmaterial som författaren använder sig av finns det skillnader i barnens bilduttryck, tilltro till det egna skapandet och kommunikationen med de omkringvarande barnen. Det pedagogiska klimatet spelar stor roll för barnens mod och tillit till det egna bildarbetet. I den sammanfattande tolkningen bli det tydligt hur barnens bildarbete är en leksituation som barnen aktivt väljer, en annan slutsats av denna studie är att barn kan mötas och samspela utifrån olika bildrepertoarer. Barn konstruerar både lek och bilder samtidigt.