Sammanfattning Bakgrund: Dagens stillasittande livsstil med ökat intag av energigivande ämnen resulterar i ett konstant anabolt hormonellt påslag. Detta leder till ökad övervikt och andra välfärdssjukdomar. Det rekommenderas att individer håller sig till en hög måltidsfrekvens med jämna mellanrum under dagen. Detta har börjat ifrågasättas med konkurrerande alternativ som involverar en tidigare samhällslivsstil så långt som 10 000 år sedan, då måltidsfrekvensen inte kunde planeras på samma sätt som idag. Syfte: Syftet är att under sju veckor undersöka effekten av två stycken veckovisa 24-timmars periodiska förbud mot intag av energigivande ämnen, med implementering av fysisk styrketräning och dess effekt på lean body mass (LBM) och fettvikt hos yngre individer. Metod: Två separata 24-timmars perioder av fasta i samband med tre separata styrketräningstillfällen genomfördes per vecka under sju veckor. Kroppsmått gällande kroppsfett i procent, fettvikt i kilogram (kg), kroppsdimensioner i centimeter (cm), LBM och total kroppsvikt i kg togs innan och efter studiens genomförande. Sju deltagare (två män och fem kvinnor) slutförde sitt deltagande i studien. Resultat: Samtliga deltagare ökade i LBM, med en medelökningen på 1,3 kg. Den största ökningen var 2,6 kg, och återfanns hos två deltagare. Samtliga deltagare minskade sitt procentuella kroppsfett. Den högsta minskningen var 4,8 %, den lägsta minskningen var 1 %. Medelminskningen i fettvikt var 2 kg hos individerna. Den största minskningen av fettvikt var 4,2 kg, och den lägsta minskningen var 0,64 kg. Slutsats: Periodisk fasta under två stycken 24-timmarsperioder per vecka kan fungera som ett verktyg för att minska fettprocent/fettvikt och samtidigt öka muskelmassan om det görs i kombination med tre stycken styrketräningstillfällen under samma vecka. Denna slutsats ifrågasätter äldre forskning och påståenden om vikten vid att hålla en hög och jämn måltidsfrekvens. / Abstract Background: Today's sedentary lifestyle with increased intake of energy giving substances results in a constant anabolic hormonal onset. This leads to increased obesity and other lifestyle diseases. It is recommended that individuals adhere to a high meal frequency at regular intervals throughout the day. This has been questioned with competing alternatives involving a former lifestyle as long as 10 000 years ago, when the meal frequency could not be planned in the same way as today. Objective: To investigate the effects of two 24 - hour periodic total restriction of consumption of energy giving substances, with the implementation of physical strength training and its effect on lean body mass (LBM) and fat mass in young individuals. Method: Two 24 hour periods of intermittent fasting in combination to three separate weight training sessions took place weekly for seven weeks. Body measurements involving body fat percentage, fat mass in kilograms (kg), body perimeters in centimeters (cm), LBM and total body weight in kg was measured before and after the study. Seven participants completed the study. The group included two men and five women (n = 7). Results: All participants increased their LBM, the mean increase was 1.3 kg. The largest increase was 2.6 kg, and was found among two of the participants. All participants reduced their body fat percentage. The highest reduction was 4.8 %, the lowest reduction was 1 %. The average decrease in fat weight was 2 kg. The largest reduction in fat weight was 4.2 kg, and the lowest reduction was 0.64 kg. Conclusion: Intermittent fasting during two separate 24-hour periods per week can serve as a tool in reducing body fat / fat mass while increasing muscle mass if done in combination with weight training three times during the same week. This finding questions the earlier research and claims about the importance of maintaining a consistently high meal frequency.

Inledning: Övervikt och fetma är förknippat med flera ämnesomsättningssjukdomar. Kostens betydelse har blivit central i det förebyggande arbetet av övervikt och fetma. Periodisk fasta har under de senaste åren blivit ett populärt verktyg för viktnedgång och förbättring av den allmänna hälsan. Tidsbegränsat ätande (TRF) är en form av periodisk fasta där fastandet sker mellan 14–16 timmar per dygn och resterande timmarna är s.k ätfönster. Preliminära data från studier antyder att TRF som kosthållning för med sig en rad hälsofördelar såsom att förbättra den metabola hälsan och kan därmed förebygga en rad ämnesomsättningssjukdomar. Syfte: Syfte med detta litteraturarbete var att analysera ifall tidsbegränsat ätande (TRF) kan främja viktminskning och förbättra de metabola parametrarna hos människor som har övervikt eller lider av fetma. Metod: Sex experimentella studier analyserades. Studierna söktes i databasen PubMed med sökorden: ”time restricted feeding” OR ”time restricted eating”. De inkluderade studierna valdes på basis av fastställda inklusions- och exklusionskriterier. Resultat: Största delen av de inkluderade studierna visade att TRF har en positiv påverkan på viktminskning. De flesta studierna förbättrade inte fasteglukos hos TRF-gruppen i jämförelse med kontrollgruppen. Två studier visade en signifikant förbättring av några av glukosparametrarna. Två av studierna visade att fasteinsulin och HOMA-IR minskade signifikant. Endast en studie visade att faste-triglyceridvärdet minskade.  Diskussion: Sammanfattningsvis visar de flesta studierna att TRF ger viktminskning utan kaloribegränsning och därmed skulle TRF kunna fungera som ett bra verktyg för viktnedgång. Vidare verkar längden på ätfönstret (4-12 timmar) och tiden på dagen (morgon och förmiddag) när matintaget sker viktigt både för att ge viktminskning och för att förändra de metabola parametrarna. TRF skulle därför kunna användas som ett möjligt redskap för att förebygga fetma och därmed förbättra olika metabola parametrar som i sin tur kanske kan förhindra/skjuta upp insjuknande i metabola syndromet, diabetes typ 2 samt hjärt- och kärlsjukdomar. / Introduction: Overweight and obesity are associated with several metabolic diseases. The importance of diet has become central in the preventive work of overweight and obesity. Periodic fasting has in recent years become a popular tool for weight loss and improvement of general health. Time-restricted eating (TRF) is a form of periodic fasting where the fasting window is between 14–16 hours per day and the remaining hours are so-called eating windows. Preliminary data from studies suggest that TRF contributes to a number of health benefits, improves metabolic health, and thus can prevent a number of metabolic diseases. Aim: The aim of this review was to analyze whether time-restricted eating (TRF) can promote weight loss and improve the metabolic parameters of overweight and obese people. Method: Six experimental studies were analyzed. The studies were searched in the PubMed database; the keywords were: "time restricted feeding" OR "time restricted eating". The included studies were selected on the basis of established inclusion and exclusion criteria. Results: Most of the included studies showed that TRF has a positive effect on weight loss. Most studies showed no significant improvement in fasting glucose in the TRF group compared to the control group. Two studies showed a significant improvement in some of the glucose parameters. Two of the studies showed a significant reduction in fasting insulin and HOMA-IR. Only one study showed a significant reduction in the fasting triglyceride value. Discussion: In summary, most studies showed that TRF provides weight loss without calorie restriction, and thereby TRF could work as a good tool for weight loss. Furthermore, the length of the eating window (4-8 hours) and the time of day (morning and before noon) when food intake takes place are important both to provide weight loss and to change the metabolic parameters. TRF could therefore be used as a possible tool to prevent obesity and thereby improve various metabolic parameters that may prevent / delay the onset of metabolic syndrome, type 2 diabetes, and cardiovascular disease.