Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor inom kommunala korttidsboenden uppfattade informationsvärdet i omvårdnadsepikrisen för vård av den äldre personen utifrån ett personcentrerat perspektiv. Metod: Studien har en kvalitativ deskriptiv design med tio individuella intervjuer med sjuksköterskor verksamma på kommunala korttidsboenden. De transkriberade intervjuerna utforskades med en deduktiv innehållsanalys utifrån modellen De 6 S:n. Resultatet: Under begreppet Självbild sökte sjuksköterskan efter information om hur den äldre personen framställs. Den äldre personens självbestämmande saknas och även hur de önskar vara oberoende. Sociala relationer omfattar både en emotionell och en praktisk dimension där den kommunala sjuksköterskan fokuserar på den praktiska hjälpen. Symtomlindring, den äldre personens egen beskrivning saknas i omvårdnadsepikrisen vilket de kommunala sjuksköterskorna upplevde vara en brist. Symtomlindring sammankopplades med riskbedömningsinstrumentet Senior alert. Sammanhang innebär att avsaknaden av den äldres livsberättelse försvårar det fortsatta omhändertagandet. Strategier för framtiden beskrivs i termer som läkemedels eller återbesöksrelaterade, den äldre personens egna tankar och önskemål beskrivs sällan. Slutsats: De kommunala sjuksköterskorna utgick från omvårdnadsepikrisen för att skapa sig en bild av den äldre personen. Omvårdnadsepikrisen var bristfällig och utgick inte från den äldre personens perspektiv, erfarenhet eller upplevelse av sin situation.

Bakgrund: Personcentrering är en term som förekommer allt oftare inom vård och omvårdnad. Den beskriver en vård som organiseras med utgångspunkt från patientens individuella behov och har blivit synonymt med hög kvalitet inom vården. Personcentrerad vård har visat sig kunna leda till kortare vårdtider, tryggare patienter, ökad livskvalitet och färre medicinska komplikationer. I Sverige finns intentionen att införa mer personcentrering i vården. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter av personcentrerad vård i olika vårdkontexter, samt att utföra en metodologisk granskning av den urvalsmetod som de valda artiklarna redovisade. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baseras på nio artiklar, samtliga med kvalitativ design. Resultat: Sjuksköterskor från olika typer av sjukhusavdelningar, primärvård samt boenden för personer med demenssjukdom beskrev betydelsen av att se hela människan bakom patienten, att etablera en relation för att kunna individanpassa vården och att göra patienten delaktig i den egna vården. Majoriteten av de deltagande sjuksköterskorna hade erfarenheter av olika svårigheter med personcentrerad vård. Sex studier använde ändamålsenligt urval, två hade bekvämlighetsurval och en studie beskrev inte urvalsmetod utan benämnde att studie hade en pre/post-test/follow-up design. Slutsatser: Sjuksköterskors erfarenheter visade på likheter i uppfattningar och erfarenheter av personcentrerad vård oavsett vårdkontext. Personcentrerad vård är ett etiskt förhållningsätt och för att vården ska kunna bli personcentrerad måste hela hälso- och sjukvårdsorganisationen stödja personcentrerad vård.

Bakgrund: Intensivvård innebär diagnostisering, övervakning, behandling och omvårdnad av patienter med akut livshotande tillstånd/sjukdomar. Thoraxintensivvård definieras som vård omedelbart efter: hjärtoperationer med ECC (hjärt- lungmaskin), koronaroperationer off-pump, öppen kirurgi på torakalaorta och perkutana aortaklaffar. Varje intensivvårdssjuksköterska ska behandla patienten med respekt för dennes autonomi och integritet samt ge omvårdad utifrån dennes individuella behov. Sjuksköterskan/intensivvårdssjuksköterskan skall också om patienten vill, föra dennes talan i vården. Det finns situationer som gör att patienterna inte känner sig delaktiga i sin vård. Exempel på sådana situationer kan vara när patienten får reda på provresultat och undersöknings resultat men inte får någon förklaring till vad de betyder, när patienten inte vet vad som ska hända härnäst, när patienten blir betraktad som ett objekt eller-, när patienten inte blir lyssnad på och patientens åsikt inte tas i beaktande. Syfte: Syftet med studien var att studera patientperspektivet vid väckning och extubation efter thoraxkirurgi, som sker i ett tidigt postoperativt förlopp. Metod: Studien är en kvalitativ och deskriptiv semistrukurerad observationsstudie med fältanteckningar. Resultat: Resultatet visar att kommunikation, lugnande omvårdnad, information och delaktighet var fyra stycken huvudområden. Slutsats: Vid tidig extubering av patient som genomgått thoraxkirurgi krävs att patienten görs delaktig i sin vård genom att information kommuniceras tidigt och tydligt. Det var av stor vikt för patienten att vårdpersonalen guidade denne genom extubationen, för att minska obehaget som denna upplevelse kan orsaka. / Background: Intensive care involves diagnosing, monitoring, treatment and care of patients with acute life-threatening conditions / diseases. Thoracic intensive care is defined as immediate care after: cardiac surgery with ECC, coronary surgery off pump, open surgery on the aorta and percutaneous aortic valves. Each intensive care nurse must treat the patient with respect for their autonomy and integrity and provide care based on the patients individual needs. ICU nurses has to, if required by the patient, represent the patient in the daily care. There are situations when the patients may feel that they are not able to participate care. Examples of such events can be when the patient gets out test scores and survey results, but does not get any explanation of what they mean, when the patient does not know what will happen next, when the patient is viewed as an object, when the patient does not get listened to or when the patient's opinion is not taken into account. Objective: The aim of this study was to study the patient's perspective of wake-up and extubation after thoracic surgery, which takes place in the early postoperative course. Method: The study is a qualitative and descriptive semi-structured observational study with field notes. Results: The results show that communication, soothing care, information and participation were four main areas. Conclusion: Early extubation of patients undergoing thoracic surgery requires that patients are involved in their care through information communicated early and clearly. It was very important for the patient's that the medical staff guided them through the extubation, to reduce the discomfort that this experience can cause.

Bakgrund: Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) är den vanligaste neuropsykiatriska diagnosen bland barn, prevalens ca 5%. ADHD kan skapa en myriad svårigheter som ibland är svåra att koppla till kärnsymtomen. Miljö och bemötande är viktiga faktorer. Syfte: Syftet med följande studie har varit att beskriva hur specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård kan anpassa den personcentrerade omvårdnaden för barn och familjer där barn har ADHD. Metod: Litteraturstudie av tolv kvalitativa artiklar. Resultat: Tre huvudteman och tre underteman identifierades, 1)Problem, svårighet och avsaknad med underteman; medicinering, psykosocialt och information. 2) Insats, stöd och behov 3) Sjuksköterskeinsats. Svårigheter kring medicinering, kränkningar och att hitta eftersökt information ses. Behovet av struktur, förstående nyckelpersoner och information i ett familjeperspektiv är stort. Sjuksköterskeinsatsen är mångfacetterad, den innefattar att fånga upp och förstå de problem och svårigheter patienten upplever, utbilda, förklara och ge saklig information i ett sociokulturellt kontext till patient och familj. Slutsats: Psykiatrisjuksköterskan måste känna till och respektera varje individs upplevelse av vad som är problemskapande. Struktur, förutsägbarhet, kunskap och en förstående omgivning är nyckelfaktorer för att skapa god personcentrerad omvårdnad för familjer där barn har ADHD. / Background: Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) are the most common neuropsychiatric diagnose among children with a prevalens of Approx. 5 %. ADHD can cause a myriad of problems who sometimes are hard to interlock with the core-symtoms. Context and treatment are important factors. Aim: The aim for this literature study was to describe how the psychiatric nurse can adopt the personal-centered care for families and children’s in families when the child lives with ADHD. Metod: Litteratur rewiew included Twelve qualitative articles. Result: Three main themes and three sub themes were identified, 1) Problems, difficulties and lack of, sub themes; medication, psychosocial and information. 2) Stake, support and needs. 3) Nursing Difficulties regarding medication, insults, and to find demanded information emerged. The need of structure, understanding stakeholders and information from a family-centered perspective are major. Nursing are multifaceted. It includes to pick up and understand the problems and difficulties the patient experience, educate, explain and give substantial information from a sociocultural context to patient and family. Conclusions: The psychiatric nurse needs to know and respect each patients experience of issues. Structure, prediction, knowledge and understanding from stakeholders are key factors when establishing god person-centered care for families including child having ADHD.

Bakgrund: Fastspänning är en tvångsåtgärd som kan behöva användas i akuta situationer då patienter vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). I litteraturen har det även framkommit olämpligt användande av åtgärden med negativa konsekvenser för både patienter och personal. Patienter har uttryckt att förtroendet för psykiatrin för alltid kan förloras om personal agerar felaktigt i samband med en tvångsåtgärd som fastspänning. Hos sjuksköterskan kan motstridiga känslor uppstå när olika värden hamnar i konflikt med varandra. Forskning i samband med fastspänning är bristfällig, särskilt ur sjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och tankar i samband med fastspänning enligt LPT. Metod: Kvalitativ design användes i studien och fem sjuksköterskor med erfarenhet av fastspänning ingick. Datainsamling gjordes genom semistrukturerade intervjuer och materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Analys av data resulterade i fyra huvudkategorier; ”komplexa situationer”, ”faktorer som bidrar till tryggare fastspänning för patienten och personal”, ”alternativ och förebyggande åtgärder till fastspänning” och ”personalens känslor och förhållningssätt”. Slutsats: I studien upplever sjuksköterskorna fastspänning enligt LPT komplext, som nödvändig i vissa akuta situationer men ibland som etiskt och regelmässigt tveksamma. För att situationer i samband med fastspänning enligt LPT ska utgå från patientens bästa och följa lagen framkom förslag på alternativa eller förebyggande åtgärder samt faktorer. En faktor där det uppfattades behov av vissa förbättringar var personalens kompetens och kunskap gällande exempelvis att se tecken i tid, bemötande och kommunikation. Sjuksköterskorna beskrev vikten och konsekvenserna av hur personalen klarar av att hantera sina egna känslor. Personalen måste vara professionell och kunna möta en aggressiv patient utan att själv bli aggressiv eller rädd. Sjuksköterskorna upplevde att en del kollegor känslomässigt har distanserat sig till åtgärden och att en del fastspänningar utförs slentrianmässigt. Mer reflektion och kommunikation mellan kollegor beskrevs som förslag för att minska risken för att det ska ske. Ett personcentrerat förhållningssätt skulle kunna bidra till positiva konsekvenser för både patienter och personal gällande flera av dessa områden. / Background: Mechanical restraints is a coercive measure which may need to be used in emergency situations where patients are cared for under the law on compulsory psychiatric care (LPT). In the literature, there has also been inappropriate use of the measure, with negative consequences for both patients and staff. Patients have expressed confidence in psychiatry forever be lost if staff are acting wrongly during a coercive measure like mechanical restraints. In the nurse can conflicting emotions arise when different values conflict with each other. Research associated with mechanical restraints is poor, especially from the nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences and thoughts associated with mechanical restraints. Method: Qualitative design where five nurses with experience in mechanical restraints participated. Data collection was done by semi structured interviews and the material were analysed through qualitative content analysis. Results: Data analysis resulted in four main categories: "complex situations", "factors that contribute to safer mechanical restraints for patients and staff," "options and preventative measures to mechanical restraints" and "staff's feelings and attitudes." Conclusion: In the study nurses experienced mechanical restraints complex, necessary in some emergency situations but sometimes ethically questionable and may not follow regulations. For situations in connection with mechanical restraints to be based on the patient's best and follow the law emerged suggestions of options or preventive measures and factors. One factor which perceived need of some improvements were staff skills and knowledge regarding, for example, to see signs in time, attitude and communication. The nurses described the importance and consequences of how staff handle their own emotions. The staff must be professional and able to meet an aggressive patient without getting aggressive or frightened themselves. The nurses felt that some colleagues emotionally distanced themselves to the action and that some mechanical restraints are performed routinely. Further reflection and communication between colleagues was described as a proposal to reduce the potential for that to happen. A person-centered approach could contribute to positive consequences for both patients and staff regarding several of these areas.

Introduktion: en cancerdiagnos innebär en kris för de flesta och vissa personer som diagnostiseras med malignt melanom kan uppleva både oro och ångest. Vilka copingstrategier personerna använder för att hantera situationen beror bland annat på deras resurser som till exempel personlighet och socialt stöd. Syfte: syftet med studien var att belysa copingstrategier hos personer som diagnostiserats med malignt melanom utifrån Lazarus och Folkmans teoretiska referensram. Metod: metoden var en litteraturstudie med stöd av Polit och Beck´s niostegsmodell. Artiklarna söktes fram i databaserna CINAHL, PsycInfo och Pubmed. Resultatet baseras på tolv artiklar, varav sju kvantitativa och fem kvalitativa studier. Copingstrategierna sorterades in i de huvud- och underkategorier som beskrivits av Lazarus och Folkman. Resultat: sammanställningen av artiklarna resulterade i tre huvudkategorier: problemfokuserad-, emotionellfokuserad- och meningsfokuserad coping samt åtta underkategorier: Söka information; Planera, Besluta och Lösa problem; Söka emotionellt stöd; Acceptera; Klara sig på egen hand; Undvika; Omvärdera samt Ta hjälp av sin tro. Slutsats: personerna använde olika copingstrategier, oftast flera samtidigt, för att hantera situationen. Sjuksköterskor kan bland annat bidra med emotionellt stöd för att underlätta situationen för personerna samt guida dem utifrån deras egna resurser, värderingar och önskemål.

No description available.

Introduktion: Kärnan i hälso- och sjukvården är mötet mellan vårdpersonal och patient. Vid dessa möten kan vårdbehov identifieras och eventuella beslut om behandling eller rehabilitering tas. För att få en effektiv kommunikation av hälsoinformation mellan sjukvårdspersonal används ofta överlämningsrapport. Inom vården är informationsöverföringen och kommunikationen ett riskområde. Både vid informationsöverföring från vårdpersonal till patient och vårdpersonalen emellan. Risker för patienten kan vara att denne inte får tillräckligt mycket information eller att det uppstår missförstånd. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudien är att beskriva patienters upplevelser vid bedside rapportering. Metod: En litteratursökning gjordes i PubMed, CINAHL och PsycINFO. Totalt nio kvalitativa studier granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: I resultatet synliggjordes två huvudkategorier, dessa var: Att vara betydelsefull i mötet med vårdpersonalen och Upplevelser av olika hinder och svårigheter vid bedside rapportering. Varje huvudkategori innehåller tre underkategorier vardera. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån relevant forskning och Joyce Travelbees omvårdnadsteori om mellanmänskliga aspekter. Slutsats: Kommunikation är en viktig del i hur patienter upplever sin vård och bör anpassas efter varje enskild individ.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i befolkningen och det förekommer ofta en samsjuklighet av somatisk ohälsa och sjukdom. Vården är uppdelad i somatisk och psykiatrisk vård och är inriktad mot funktion och sjukdom. Sjuksköterskeprogrammen innehåller endast en liten del psykiatrisk omvårdnad och ohälsa. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk sjukvård. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats. Tre sjuksköterskor intervjuades i en fokusgruppsintervju och fyra sjuksköterskor intervjuades individuellt. Data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i tre huvudområden/kategorier: Samverkan, Patienten i centrum och Kunskap. Gemensamma erfarenheter, kunskap och utbildningsbakgrund beskrevs som viktiga faktorer för erfarenheterna av att vårda patienter med psykisk ohälsa. Att veta vart man kan vända sig med frågor men även hänvisa patienter vid utskrivning gav trygghet till sjuksköterskorna. Slutsats: Sjuksköterskor inom somatisk sjukvård kan uppleva att det finns svårigheter att vårda patienter med psykisk ohälsa. Det finns behov av mer kunskap och utbildning kring psykisk ohälsa samt samverkan mellan sjuksköterskor gör att sjuksköterskan känner sig tryggare i sin roll. Personcentrerad vård bör eftersträvas för att tillgodose patientens alla omvårdnadsbehov. Klinisk betydelse: Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård kan erbjuda utbildning och omvårdnadshandledning till sjuksköterskor i somatisk vård. Planering och utveckling av samarbete och överrapporteringsrutiner mellan psykiatrisk och somatisk vård.

AbstraktBakgrund: Ambulanssjukvården som arbete och yrke har utvecklats de senaste årtiondena, från att enbart haft krav på att köra ambulans utan sjukvårdsutbildning till att idag vara bemannad med specialiserade ambulanssjuksköterskor. Med hjälp av en korrekt första bedömning kan patienter hänvisas till rätt vårdnivå. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienter som inte medföljer ambulans utifrån ambulanssjuksköterskans bedömning av sökorsak eller symtom, SOS prioritet, ålder samt variation över dygnet.Metod: En retroperspektiv journalgranskning med en kvantitativ ansats vilken 120 journaler inkluderades. Resultat: Svårigheten som SOS operatören står inför är att under tidspress göra en adekvat bedömning av sökorsak och brådskandegrad. Resultatet visar på 91 % av ambulansuppdragen, där patienter som inte medföljde ambulans, visade att SOS har prioriterat utkörning med prioritet 1 och 2. Det var en jämn fördelning mellan åldrarna, men två åldergrupper som lämnades hemma mer frekvent var mellan åldrarna 0-9 år och 60-69 år. Tidpunkten på dygnet var jämn spridning, men visade viss ökning mellan kl 18-21 och kl 21-00. Det ambulanssjuksköterskan klassade in som vanligast sökorsak var övrigt, då det inte finns någon annan sökorsak som anses lämplig. De andra större grupperna som lämnades i hemmet var sökorsaken bröstsmärta/bröstkorgsmärta, feber och andningsbesvär/dyspne/andnöd. Slutsats: Det visar på vikten av att SOS operatörens bedömning kompletteras med en bedömning av en sjuksköterska som har möjlighet att se patienten och mäta vitalparametrar. Samtidigt som patienten behöver bli bekräftad i sin upplevelse av sin akuta sjukdom. Ambulanssjuksköterskan besitter en kompetens och är en viktig resurs i vårdkedjan för att lotsa patienten till rätt vårdnivå.