Medborgardeltagandet innebär en process där makten över planeringen förs i olika hög utsträckning över till medborgarna. Samtidigt som det ofta beskrivs som en positiv demokratisk process är det inte helt problemfritt. Många gånger finns det ett glapp mellan retorik och verklighet. Denna uppsats ämnar till att analysera, utifrån en kvalitativ metod med intervjuer, hur detaljplanerare uppfattar medborgardeltagandet i planeringen. Detta görs för att undersöka om de tenderar att ha en expertinriktad eller en medborgarinriktad uppfattning av medborgardeltagande. Detta görs genom att undersöka hur planerarna uppfattar kunskapsutbytet, betydelsen av medborgarna och sin egen yrkesroll i relation till medborgaren. Uppsatsens resultat är att det finns tendenser som talar för att planerarna både har medborgarinriktade och expertinriktade uppfattningar, dock i huvudsak expertinriktade uppfattningar. Även om alla intervjuade planerare uppfattar att det är viktigt med medborgardeltagande och att det tillför planeringsprocessen värdefulla aspekter tycks det också handla om en process där planerare uppfattar att de bland annat ska i stor utsträckning informera medborgare.

Dagvattenkonsulter upplever en problematik och otydlighet kring regler och bestämmelser när de ska arbeta fram en dagvattenutredning. Olika kommuner har kommit olika långt i sitt arbete för en hållbar dagvattenhantering och kraven som ställs kan skiljas från kommun till kommun. Denna rapport har som syfte att undersöka de krav som finns på dagvattenhantering och även undersöka om det finns skillnader i kravställande beroende på om exploatering sker i urban miljö eller landsbygd.  För att kunna besvara frågeställningen har litterära studier och en kvalitativ studie gjorts. I den kvalitativa studien fick två kommuner svara på frågor kring deras krav gällande dagvatten och hur de arbetade med dessa frågor.  Resultatet visade att konkreta krav från myndigheter saknas och att kommunerna själva får efter utvärdering, avvägning och analys skapa sina riktlinjer som ska eftersträvas. Detta ställer krav på kommunens kompetens att göra rätt avväganden om mest lämplig lösning till varje fall samt att åtgärden anses som rimlig sett till kostnad och funktion.  En slutsats som kan dras är att vissa kommuner behöver mer stöttning i utformandet av riktlinjer för dagvattenhantering och ett sätt att ge detta vore att förtydliga och förenkla på vilket sätt miljökvalitetsnormer ska implementeras vid planläggning. / Stormwater consultants are facing a lack of clarity regarding rules and regulations during stormwater investigations. Different municipalities have progressed differently in their work for sustainable stormwater management, and the requirements set can differ from municipality to municipality.  The purpose of this report is to investigate the requirements for stormwater management and also to investigate whether there are differences in requirements depending on whether exploitation takes place in an urban environment or rural areas.  In order to be able to answer the question, literary studies and a qualitative study have been done. In the qualitative study, two municipalities answered questions about their requirements regarding stormwater and how they manage these issues.  The result showed that there are no concrete requirements from the authorities and that the municipalities themselves must, after evaluation, weighing and analysis, create their own guidelines to be pursued. This places demands on the municipality's competence to make the right decisions about the most suitable solution for each case and that the measure is considered reasonable in terms of cost and function.  A conclusion that can be drawn is that some municipalities need more support in the design of guidelines for stormwater management and one way to provide this would be to clarify and simplify how environmental quality standards must be implemented in community planning. / <p>2023-06-26</p>

Det har gått över ett år sedan viruset Covid-19 klassificerades som en pandemi i världen. Händelsen har förändrat vårt sätt att leva, på ett sätt som vi inte hade en aning om innan. Restriktioner, rekommendationer och nya lagändringar har abrupt implementerats i samhället. Genom att stanna hemma från vardagliga aktiviteter som skola och jobb, liksom att begränsa antalet personer i sin närhet, skulle sociala möten minska och viruset därmed hämmas. Viruset finns dock fortfarande omkring oss och vi fortsätter att anpassa oss. Syftet med studien är att undersöka hur behovet av offentliga platser har förändrats under covid-19-pandemin och om dessa behov möts av stadsutformningen i Stockholm. Vidare undersöks om det är möjligt att skapa en tät stadsbebyggelse som främjar social hållbarhet och som fungerar i kristider. Stadsplaneringsideal förändras över tid och i detta nu ligger betoningen på mångfald, hållbarhet och stadsmässighet. Områdena Hammarby Sjöstad, Norra Djurgårdsstaden och Liljeholmskajen i Stockholm ligger till grund för undersökningen eftersom dessa är uppförda under samma tid och präglas av liknande stadsplaneringsideal. Metoden som har använts i studien utgörs av enkäter, en kvalitativ områdesanalys och intervjuer med boende i respektive område. Studien visar att varken de nationella rekommendationerna eller stadens egna visioner för utformning av nya stadsbyggnadsprojekt har beaktats någon högre grad i de undersökta områdena. Låg prioritering av grönområden och parker är ett exempel, ytor för barn är ett annat, vilket framkommer av de kvalitativa områdesanalyserna. Enkätresultatet från områdesundersökningen stöder tidigare studier som visar att människor använder rekreationsområden, som parker och grönområden, i större utsträckning under pandemin. Utbudet av service i närområdet verkar också spela en större roll under pandemin. En slutsats är att den upplevda tätheten bör prioriteras i stadsplaneringen för att skapa socialt hållbara stadsmiljöer. Genom att inkludera multifunktionalitet i formandet av allmänna platser tror vi att temporära samhällsförändringar och krav lättare kan mötas. / It has been over a year since the cov-sars-19 virus was categorised as a pandemic across the world. It has changed our way of living in a way we did not see coming. Restrictions, recommendations and laws were rapidly introduced in society. By staying home from everyday activities such as school and work, as well as reducing the amount of people one meets, gatherings would be reduced, and the virus could be fought. Yet, we are still trying to adapt. The aim of this study is to analyse the new needs of public spaces during the pandemic and whether the built environment in Stockholm meets those expectations. Further, it seeks to examine whether it is possible to create an urban agglomeration while focusing on a socially sustainable environment that would also be suitable during times of crisis. City planning changes over time and forms new ideals and principles. Currently, diversity, sustainability, and urbanity are important ways of thinking about city planning. Therefore, this study has focused on three areas in Stockholm: Hammarby Sjöstad, The Stockholm Royal Seaport, and Liljeholmskajen. Those areas are all the result of the same way of planning. The methods used in this study are questionnaires for each area, as well as a qualitative analysis and interviews. Despite the existence of national recommendations and visions for planning new urban areas, it appears that there is a difference in how they have been taken into consideration for the areas in this study. Between the areas, there is an obvious difference in the implementation of green areas, playgrounds, and parks, among other things. This observation emerges from the results of the questionnaires, as well as from the theory. A distinct pattern of much greater use by residents of recreational areas such as parks and other green spaces than before the pandemic can also be observed. This is a result of needing spaces in the city where distancing is possible. The neighborhood and its supply of services tends to play a bigger role during the pandemic. The study concludes that to be able to create socially sustainable environments, it is important to focus on the perceived density in city planning. By incorporating multifunctionality in the form of public spaces, we believe temporary changes and demands can more easily be met.