京都大学 / 新制・課程博士 / 博士(経済学) / 甲第23665号 / 経博第648号 / 新制||経||300(附属図書館) / 京都大学大学院経済学研究科経済学専攻 / (主査)教授 COLPAN Meziyet Asli, 教授 関口 倫紀, 教授 山田 仁一郎 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Economics / Kyoto University / DGAM

Det senaste decenniet har fokus riktats mot hur vi med gemensamma åtaganden kan bidra till ett mer hållbart samhälle. En del i utvecklingen handlar om att främja mer hållbara konsumtionsmönster, där det nationella programmet Sharing Cities Sweden finansierar olika delningsprojekt som ska hjälpa invånarna dela mer och konsumera mindre. Inom Sharing Cities Sweden har konceptet Smarta Kartan utvecklats genom ett idéburet offentligt partnerskap mellan den ideella föreningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg och Göteborgs stad. Smarta Kartan är en digital tjänst som visualiserar delningsinitiativ i en stad, där målet är att öka deltagandet i delningsekonomin och främja en växande delningskultur. Umeå är en av testbäddarna inom Sharing Cities Sweden som under 2020 planerar att lansera sin egen version av kartan. Med Coompanion Nord som huvudansvarig vill Umeå identifiera hur olika aktörer kan organiseras och samverka för kartan. Denna uppsats skrivs därför på uppdrag av Coompanion Nord. Studiens huvudsakliga syfte är att ge förslag på hur den digitala delningstjänsten Smarta Kartan bör organiseras i Umeå genom samverkan mellan olika aktörer. Genom att kartlägga olika aktörers förväntningar, attityder samt behov ska studien presentera konkreta förslag på hur delningstjänsten kan drivas. Studien ska även bidra till ökade insikter för hur Umeå Kommun kan främja arbetet med delningsekonomi baserat på olika aktörers involvering och roller. Vidare är syftet att skapa en förståelse över hur andra städer arbetat med Smarta Kartan och ge vägledning inför framtiden. Med detta som utgångspunkt har studien utgått från följande centrala frågeställning: Hur kan Smarta Kartan organiseras för att bli framgångsrik? Den teoretiska referensramen inkluderar studier på partnerskap, motivation, plattformar, nätverk, ekosystem och roller. Baserat på tidigare forskning skapades tre teman som har varit vägledande för vår studie: (1) Partnerskap & samverkan, (2) Rollfördelning & ansvar samt (3) Potential till att stimulera delning i en stad. Vi har utgått från en kvalitativ ansats där åtta semistrukturerade intervjuer genomförts med representanter från Umeå, Göteborg, Malmö, Karlstad och Sjuhärad, som alla är i olika faser i arbetet med kartan. Det empiriska materialet bidrar med förväntningar, lärdomar och erfarenheter och beskriver hur städerna arbetat med kartan på olika sätt. Därtill identifieras gemensamma möjligheter och utmaningar som berör tid, finansiering, motivation och engagemang. Våra slutsatser visar att organiseringen av arbetet med kartan måste baseras på en stads lokala förutsättningar. Därtill behöver kunskap och kännedom om delningsekonomi och Smarta Kartan öka i samhället. För Umeå innebär detta att kommunen bör ta en aktiv roll för att engagera ideella krafter och identifiera potentiella individer eller organisationer som vill överta en del av arbetet med kartan. Med våra rekommendationer som vägledning finns utsikter för att kartan blir framgångsrik, vilket leder till att kommunen i ett senare skede kan anamma en mer stöttande roll.

The thesis focuses on the relationship between the European Union and platform companies, and it tries to explore a debate about binding regulations regarding the moderation of illegal content online. The Regulation on preventing the dissemination of illegal terrorist content online from 2018 was applied as the case to test the arguments. The thesis applies the concept of platform governance triangle to analyse whether the Regulation has the potential to be effective. The research argues that the effectiveness of the Regulation depends on the actors competencies, the legitimation of the Regulation and how it was contested during the decision-making process, and finally on the power relations between actors and the tools to monitor and enforce the Regulation. The research shows that the EU has extensive competencies in areas of independence, representativeness and expertise due to the work of EU specialised agencies. Platform companies, on the other hand, possess unique technical competencies to moderate terrorist content online. Furthermore the specific design of the Regulation, and the fact that it was designed under the ordinary legislative procedure and was contested by various actors, suggest the Regulation is legitimate. Finally, the monitoring and enforcement tools in terms of sanctions could...