Tystnad kan användas som ett kognitivt verktyg för att påverka en filmupplevelse och för att förhöja vissa audiovisuella aspekter. Denna studie undersöker hur tystnad som berättargrepp inom genren sci-fi kan användas genom två koncept för ljudinspelning: fidelity, som är en trogen ljudinspelning av vad som visas i bild, och intelligibility, som adderar ljud för narrativ information. Koncepten lät oss som ljuddesigners analysera och kontrollera tystnadsögonblicken i varje scenario. Point of audition användes som ett adderat designverktyg för att fokusera tystnadsögonblicken i narrativet. Genom diskussion i fokusgrupper kunde vi utvärdera hur tystnaden upplevdes i varje separat klipp. Studien visade att tystnad som berättargrepp föredrogs vid en kombination av de två koncepten. / Silence can be used as a cognitive tool to influence a film experience and to elevate certain audiovisual aspects. This study examines how silence as a narrative technique in the sci-fi genre can be used through two concepts for sound recording: fidelity, which is a faithful sound recording of what is shown on screen, and intelligibility, which adds sound for narrative information. The concepts allowed us as sound designers to analyze and control the moments of silence in each scenario. Point of audition was used as an added design tool to focus the moments of silence in the narrative. Through discussions in focus groups, we were able to evaluate how the silence was experienced in each separate clip. The study showed that silence as a narrative approach was preferred in a combination of the two concepts.

Denna studie handlar om oskarp filmdialog: filmdialog där orden inte kan uttydas auditivt. Sådan dialog kan konstruera ett publikperspektiv genom att antingen ge eller neka tillgång till filmens fiktiva händelser (se bl.a. Kozloff 2000, Horton 2013). Syftet med denna studie är att undersöka hur filmdialog görs oskarp och hur denna filmdialog styr publikperspektivet. I och med detta ansluter sig denna studie till tidigare forskning som undersöker filmpublikens förhållande till filmdialog (se bl.a. Bubel 2008, Alvarez-Pereyre 2011, Dynel 2011). Teori och metod tillhörande forskningsdisciplinen conversation analysis används selektivt för att undersöka detta ur ett publikperspektiv. Erving Goffmans ramverk för deltagande (1981) används även som förklaringsmodell. Forskningsmaterialet består av 56 excerperingar ur 11 svenska spelfilmer, utgivna mellan år 2008 och 2020. Resultaten visar att den existerande typologin över oskarp filmdialog behöver utökas med en ny kategori (primad oskärpa) samt att en och samma filmscen kan innehålla ett dynamiskt och föränderligt publikperspektiv som en konsekvens av hur filmdialogen är konstruerad.  Filmdialog demonstreras därmed vara fullt kapabel till att styra publikperspektiv självständigt från övriga cineastiska resurser. Utöver detta uppmärksammar studien hur språkvetenskap arbetar tvärvetenskapligt och hur CA-verktyg kan användas för att representera icke-ratifierade deltagares perspektiv.