<p>Rapporten är ett samhällsvetenskapligt och kulturgeografiskt forskningsresultat från studier i det multikulturella Varanasi i Indien. Det kulturgeografiska inslaget berör hur rummet skapar interrelationer mellan muslimer/hinduer på en gata i staden genom en social och ekonomisk aktivitet, sidenbranschen. Den uråldriga staden har varit ett centralt produktionsläge av siden, där muslimerna dominerar fabrikationen medan hinduerna är ledande köpmän. Denna affärsrelation frambringar även ett ömsesidigt beroende som resulterar i en social samexistens, men där den inhemska politiken hotar denna relation. En hypotes kring relationernas betydelse för att motverka dessa hot har formulerats. Denna hypotes testades empiriskt där metodiken bestod av kvalitativa observationer direkt på en gata (Madanpura) samt två festivaler (Roza Iftar & Divali) med anknytning till affärsrelationen mellan hinduer/muslimer verksamma i sidenbranschen. Utöver detta utgör intervjuer med berörda affärsmän som respondenter ett annat underlag för data. Forskningen begränsades till en specifik gata och en likaså aktivitet, med fokus på hinduiska och muslimska näringsidkare som skapar och påverkas av</p><p>ekonomiska/sociala relationer sidenproduktionen alstrar. Resultatet tyder på att; Madanpura är en rumslig samlingsplast för interaktioner mellan muslimska och hinduiska affärsmän i sidenbranschen. Och dessa affärsrelationer, som är en del av ett civilt nätverk i samhället via dess interaktiva aktiviteter, innebär även sociala relationer, i samband med särskilda högtider. Men av den politiska kontexten är det möjligt att relationerna socialt och ekonomiskt, rubbas av etniska inre stridigheter.</p>

Rapporten är ett samhällsvetenskapligt och kulturgeografiskt forskningsresultat från studier i det multikulturella Varanasi i Indien. Det kulturgeografiska inslaget berör hur rummet skapar interrelationer mellan muslimer/hinduer på en gata i staden genom en social och ekonomisk aktivitet, sidenbranschen. Den uråldriga staden har varit ett centralt produktionsläge av siden, där muslimerna dominerar fabrikationen medan hinduerna är ledande köpmän. Denna affärsrelation frambringar även ett ömsesidigt beroende som resulterar i en social samexistens, men där den inhemska politiken hotar denna relation. En hypotes kring relationernas betydelse för att motverka dessa hot har formulerats. Denna hypotes testades empiriskt där metodiken bestod av kvalitativa observationer direkt på en gata (Madanpura) samt två festivaler (Roza Iftar &amp; Divali) med anknytning till affärsrelationen mellan hinduer/muslimer verksamma i sidenbranschen. Utöver detta utgör intervjuer med berörda affärsmän som respondenter ett annat underlag för data. Forskningen begränsades till en specifik gata och en likaså aktivitet, med fokus på hinduiska och muslimska näringsidkare som skapar och påverkas av ekonomiska/sociala relationer sidenproduktionen alstrar. Resultatet tyder på att; Madanpura är en rumslig samlingsplast för interaktioner mellan muslimska och hinduiska affärsmän i sidenbranschen. Och dessa affärsrelationer, som är en del av ett civilt nätverk i samhället via dess interaktiva aktiviteter, innebär även sociala relationer, i samband med särskilda högtider. Men av den politiska kontexten är det möjligt att relationerna socialt och ekonomiskt, rubbas av etniska inre stridigheter.

Forskningen om nya partier har främst fokuserat på partier som lyckats ta sig in i riksdagen. Denna uppsats kommer därför att fokusera på Feministiskt Initiativ (FI), ett parti som varit nära att komma in i riksdagen. I riksdagsvalet 2014 fick partiet 3,12 % av rösterna. I nästkommande riksdagsval fick de endast 0,46 %. Genom fyra intervjuer med väljare som röstade på FI i riksdagsvalet 2014, och som röstade annorlunda i riksdagsvalet 2018 ger uppsatsen inblickar i väljares resonemang kring deras val av parti, samt svarat på frågan om vad som förändrades hos dessa väljare mellan riksdagsvalen. Resultaten har analyserats utifrån en egen analysmodell som utgått från tidigare forskning gällande hur personliga värderingar, den politiska kontexten, partiutvecklingen och partikonkurrensens har påverkat väljare i olika riktningar.     Varför väljarna röstade på FI i riksdagsvalet 2014 berodde på det upplevda hotet från Sverigedemokraterna, de feministiska värderingarna hos väljarna och Feministiskt Initiativ som det enda legitima alternativet för feministisk politik. Varför väljarna röstade annorlunda i riksdagsvalet 2018 berodde på att väljarna upplevde att övriga partier hade tagit in ett bredare feministiskt perspektiv, att FI försvann från den samhällspolitiska debatten samt att väljarna hade bytt ideologi. Förändringen hos väljarna kan således förstås genom den förändrade politiska konkurrensen, personliga värderingar och partiutvecklingen för FI.

<p>Situationen för torskbestånden i Östersjön är idag så pass allvarlig att ett flertal forskare, miljörörelser och även en del politiker kräver att ett fiskestopp för torsken genast måste införas. Kraven bygger på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer, vilka kan sägas representera den rådande vetenskapliga uppfattningen, men trots en internationell vetenskaplig enighet i frågan har inte forskarnas rekommendationer lyckats få politiskt gehör. Torskens väg från hav till förhandlingsbord är med andra ord en komplicerad process där ett flertal aktörer är inblandade och relationerna inte alltid är helt tydliga. Denna studie söker kartlägga varför forskarnas rekommendationer om ett stopp för torskfisket inte omsatts i handling. Studien visar bland annat att ICES forskare genom sin rådgivande roll erhåller ett visst mått av politiskt inflytande, men att möjligheterna att påverka frågans utgång huvudsakligen avgörs av i vilken mån rekommendationerna kolliderar med andra intressen. I det här fallet är det framförallt sex faktorer som motverkar ett moratoriums införande. Vetenskaplig konsensus i frågan innebär inte nödvändigtvis att politiska åtgärder vidtas, men är betydelsefull för att rekommendationerna ska betraktas som trovärdiga, vilket i sin tur är en grundläggande förutsättning för ett moratoriums införande. Teorier om interaktionen mellan vetenskap och politik, ”science and politics”, används för att belysa frågan.</p>

Situationen för torskbestånden i Östersjön är idag så pass allvarlig att ett flertal forskare, miljörörelser och även en del politiker kräver att ett fiskestopp för torsken genast måste införas. Kraven bygger på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer, vilka kan sägas representera den rådande vetenskapliga uppfattningen, men trots en internationell vetenskaplig enighet i frågan har inte forskarnas rekommendationer lyckats få politiskt gehör. Torskens väg från hav till förhandlingsbord är med andra ord en komplicerad process där ett flertal aktörer är inblandade och relationerna inte alltid är helt tydliga. Denna studie söker kartlägga varför forskarnas rekommendationer om ett stopp för torskfisket inte omsatts i handling. Studien visar bland annat att ICES forskare genom sin rådgivande roll erhåller ett visst mått av politiskt inflytande, men att möjligheterna att påverka frågans utgång huvudsakligen avgörs av i vilken mån rekommendationerna kolliderar med andra intressen. I det här fallet är det framförallt sex faktorer som motverkar ett moratoriums införande. Vetenskaplig konsensus i frågan innebär inte nödvändigtvis att politiska åtgärder vidtas, men är betydelsefull för att rekommendationerna ska betraktas som trovärdiga, vilket i sin tur är en grundläggande förutsättning för ett moratoriums införande. Teorier om interaktionen mellan vetenskap och politik, ”science and politics”, används för att belysa frågan.