Denna uppsats analyserar den moderata partiledarens Fredrik Reinfeldts partistämmotal på partistämman 2005 i syfte att utröna huruvida den uttryckta ideologin i dessa tal är typiskt moderata, eller om den mediala ryktesspridningen som ägde rum under hösten samma år, angående ett eventuell närmande till socialdemokratin, var ett grundat påstående. Uppsatsen behandlar Fredrik Reinfeldts inledande och avslutande partistämmotal att analyseras via en interpretativ modell baserad på idealtyper och parametrar. Denna modell kompletteras med en intertextuell jämförelse mellan Reinfeldts tal och partistämmotal från Carl Bildt och Bo Lundgren. Avslutningsvis följer en kortfattad hermeneutisk reflektion. Totalt rör det sig om sex tal som analyseras. Tidsperspektivet motiveras i forskningsläget och i stycket material. Resultatet visar att Fredrik Reinfeldts uttryckta ideologi skilde sig från den typiska moderata ideologin på en rad punkter. Skillnaden kunde utskiljas i både parametrarna såväl som i kontrast till den moderata idealtypen. Vad som skiljer Reinfeldt från de två övriga partiledarna och som framställer honom i en mer socialdemokratisk dager än tidigare moderater, är att han anknyter till en traditionell konservativ tankegång där en politiker skall hysa respekt till vad som redan skapats i fråga om samhällsinstitutioner och traditioner. Det historiska arvet i statsapparaten måste förändras varsamt och långsamt. Politik skall reformera samhället inte vända det upp och ner via radikala omställningar. Således handlar hans politik om att applicera den moderata ideologin på den redan existerande, av socialdemokratin skapade, välfärdsstaten. Mötet mellan en efter konservativt tillrättalagd, moderat tanke och en socialdemokratisk struktur, skapar ett slags socialliberalt mellanläge. Fredrik Reinfeldt uppvisar även en mer tudelad syn på människan och en större tilltro till välfärdsfunktionerna.

Studien “Vi gör det för att vi älskar Sverige” syftar till att belysa hur en politikers diskurstillämpning i en svensk valrörelse kan exkludera etniska och kulturella grupper. Specifikt studeras hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tillämpar en etno-nationalistisk diskurs i sina tal på Långholmen, i Almedalen och i Sölvesborg under valrörelsen 2018. Studien undersöker därmed hur etno-nationalism kommer till uttryck i Åkessons tal och hur den etno-nationalistiska diskursen förändras utifrån kontexterna rumslig dimension, målgrupp och historia. Det teoretiska ramverket utgår från kritisk diskursanalys (CDA) där även begreppen diskurs, nationalistisk diskurs samt den retoriska aspekten förklaras. Studiens metod och analysbegrepp utgår från CDA och Norman Faircloughs tredimensionella modell, som gör det möjligt att identifiera underliggande maktstrukturer och bidra till kritisk språkmedvetenhet kring exkluderande diskurser i svensk politik. Samtliga tal analyseras på Norman Faircloughs textnivå, för att sedan jämföras på den diskursiva och sociala nivån i hans tredimensionella modell. Analysresultatet visade att Åkessons etno-nationalistiska diskurs förändras efter vilken kontext talen gavs i. Gemensamt för samtliga tal var att Åkesson förespråkar assimilering eller exkludering när han tillämpar en tydlig etno-nationalistisk diskurs. Resultatet visade också att en etno-nationalistisk diskurs inte nödvändigtvis behövde uttryckas tydligare inför en redan ideologiskt övertygad publik.

<p>I dagens sekulariserade Sverige har de religiösa ledarnas auktoritära ställning kommit att ersättas av de politiska ledarnas makt som grundläggande samhällsfaktor. Hur framträder den underliggande ideologin i denna kontext? Vilka bilder av värderande karaktär spelar dagens ledare upp för oss? Utifrån synsättet där myten står som symbol för företeelser i verkligheten, ställer jag mig undrande över:</p><p>Vad lyfts fram och vad hålls undan i det politiska talet?</p>

I dagens sekulariserade Sverige har de religiösa ledarnas auktoritära ställning kommit att ersättas av de politiska ledarnas makt som grundläggande samhällsfaktor. Hur framträder den underliggande ideologin i denna kontext? Vilka bilder av värderande karaktär spelar dagens ledare upp för oss? Utifrån synsättet där myten står som symbol för företeelser i verkligheten, ställer jag mig undrande över: Vad lyfts fram och vad hålls undan i det politiska talet?

Från Reagan till Trump: Populistiska uttryck inom det republikanska partiet 1980–2017 är en kandidatuppsats av Angelica Carlsson. Syftet med studien är att förklara förekomsten av populistiska uttryck inom det republikanska partiet i USA under tidsperioden 1980–2017. Populistiska uttryck i politiska tal av presidenterna Ronald Reagan, George W. Bush och Donald Trump undersöks och graderas utifrån Kirk A. Hawkins sex kriterier över populism. Talen analyseras också utifrån de teoretiska begreppen tunn respektive tjock populism. För att förklara de populistiska uttrycken beaktar studien den historiska kontexten och utvecklingslinjer inom det republikanska partiet. Utifrån studiens resultat kan konstateras att de populistiska uttrycken är högst i Reagans och Trumps tal, medan Bushs tal har en lägre grad av populism. I studien förklaras detta utifrån den historiska kontexten, där 1980 och 2016 präglades av mer politisk instabilitet än 2000. Studien belyser hur populism inte uppstår ur tomma intet utan ska förstås i relation till kontexten i vilken den uttrycks. / From Reagan to Trump: Populist expressions within the Republican Party 1980–2017 is a bachelor thesis by Angelica Carlsson. The aim of the thesis is to explain populist expressions within the Republican Party in the United States during the period 1980–2017. Populist expressions in political speeches by the presidents Ronald Reagan, George W. Bush and Donald Trump are investigated and graded based on Kirk A. Hawkin's criteria of populism. The thesis is also taking the theoretical terms thin and thick populism into consideration. In order to explain the populist expressions the historical context and the historical development of the Republican Party is taken into account. The main findings of the thesis is that Reagan's and Trump's speeches has the highest degree of populist expressions, while Bush's speeches has a lower degree of populist expressions. The study explains this from the historical context, where 1980 and 2016 were characterized by more political instability than 2000. The study illustrates how populism does not arise from nothing and should be understood in relation to the historical context.