Yttrandefrihet är en nödvändig förutsättning för det demokratiska statsskicket, men det går att argumentera för att andra värden i vissa fall bör beredas företräde. Interaktion mellan medborgare och politiker ses ofta som något demokratistärkande, men i kontaktytorna kan även negativa konsekvenser uppstå, exempelvis i form av hot. Inom deliberativ demokrati har kommunikationen en central roll. Den här uppsatsen har till syfte att undersöka hur yttrandefrihet som är kompatibel med deliberativ demokrati bör se ut. Detta görs genom en analys av Waldron, Benhabib och Youngs teorier och mot bakgrund av samtal med politiker om deras upplevelser av yttrandeklimatet. Politiska och filosofiska aspekter av rättigheten berörs, inte de primärt juridiska. Slutsatserna omfattar att yttrandefriheten bör vara långtgående men inte absolut; yttranden som omfattar hot eller kränker värdighet bör begränsas. Vidare att förhållningssätt mellan samtalets aktörer är av stor betydelse; detta ska omfatta en vilja och förmåga att anta andra perspektiv än det egna. Medvetenhet om maktasymmetrier och en vilja att eliminera dessa bör finnas för att ett gott demokratiskt samtal ska åstadkommas. / Freedom of speech is a fundamental condition for democracy, but it can be argued that sometimes other values should be given priority. Interaction between citizens and politicians is often viewed as something that is strengthening the democracy, but these interactions may also cause damage, for example if trustees are threatened. Communication is fundamental within the theory of deliberative democracy. The aim of this thesis is to examine how to approach freedom of speech in a way that is compatible with deliberative democracy. To do so, I analyze the theories of Waldron, Benhabib and Young against the background of the narratives of politicians about their experiences of the political discussion; focusing on the political and philosophical aspects rather than the legal. The conclusion is that freedom of speech should be extensive but not absolute; limiting speech that is threatening or that is violating the human dignity of others. I also conclude that the attitude of the participants is of essence, as well as awareness of differences in influence and power.