The increasing awareness towards PFAS pollution makes it increasingly important to treat. Many agencies over the globe, including the Swedish Food Agency, are introducing ever so strict control over PFASs in drinking water. One of Norrvatten’s back-up drinking water plants, the Hammarby plant, is a groundwater plant that saw elevated concentrations of PFASs (sum of 32 PFASs~80 ng/L) and total uranium (~109 µg/L). The aim of this work is to investigate the possible remediation for PFAS and uranium pollution in the groundwater. The main objective is to examine the possibility of SorbixTM, a strong-base anion exchange resins provided by ETC2, adsorbing PFAS and uraniumfrom the groundwater. Furthermore, the optimal solution of groundwater and sodium chloride that prevents microbial growth is to be investigated. This is of interest considering the intermittent operation of the Hammarby plant, where water would be allowed to stagnant for longer periods thus being prone to microbial growth. The effect of microorganisms on the resins is of concern. Biogrowth experiments were conducted using four different brines: 0%, 5%, 15%, and 25%. Identical masses of AIX resins were soaked in these solutions for 19-29 days in order to investigate whether the brine is effective at inhibiting biogrowth. The tests were analyzed mainly using plate count method, and secondly using flow cytometry. For uranium and PFAS removal, batch experiments using (1) resins that were previously soaked in brine were performed, (2) resins that were exposed to microorganisms as well as (3) new unused resins. Results showed that brines with 15% salinity or higher are capable of completely stopping microbial growth. The SorbixTM was capable of removing PFAS to below detection levels, as well as 99% removal of total uranium. To further develop on this study, column experiments with continuous water flow should be investigated. Continuous flow is a more accurate representation of the real case and will give knowledge on additional information regarding the breakthrough volume of the individual PFASs, the required water flow relative to available resin area that ensures acceptable removals, and how the competitiveness of uranium affects PFAS adsorption. It is also recommended to investigate the potential for regenerating the AIX resins. The Swedish Food Agency restricts the chemicals that are allowed to come in contact with any drinking water equipment. This means that some of the regenerative substances used in other studies are prohibited in Sweden. / Den växande uppmärksamheten kring PFAS gör det allt viktigare att avlägsna dessa från dricksvatten. Flera myndigheter över hela världen, inklusive Livsmedelsverket, inför gränsvärden och kontroller på PFAS i dricksvatten som blir allt striktare. En av Norrvattens reservvattenverk, Hammarby, är en grundvattenanläggning som visade förhöjda koncentrationer av PFAS och uran, där summan av de 32 mest förekommande PFASs är 80 ng/L och den totala uranhalten är 109 µg/L. Syftet med detta arbete är att undersöka möjligheten till PFAS och uran borttagning från grundvattnet. Huvudmålet är att undersöka möjligheten för SorbixTM, en starkbasisk anjonbytesharts som är framtagen av ETC2 Sverige (ETC2, n.d.), att adsorbera PFAS och uran från grundvattnet. Dessutom ska den optimala lösningen av grundvatten och natriumklorid, som förhindrar mikrobiell tillväxt, undersökas. Detta är av intresse med tanke på den intermittenta driften av Hammarby-anläggningen, där vattnet i ledningarna är stillastående under längre perioder och därmed blir utsatt för mikrobiell tillväxt. Effekten av mikroorganismer på jonbytesharts är, enligt andrastudier, bekymmersam. Tillväxtexperimenten utfördes genom användning av fyra olika saltlösningar: 0%, 5%, 15%och 25%. Identiska massor av anjonbytesharts blötlades i dessa lösningar i 19-29 dagar för att undersöka biologisk tillväxt. Testerna analyserades huvudsakligen med tre-dagars-tillväxt och imindre utsträckning med flödescytometri.För uran- och PFAS-avlägsnande så användes standardiserad skaktester med (1) jonbytesharts somtidigare blötlagts i saltvatten, (2) jonbytesharts som exponerats för mikroorganismer samt (3) nytt och oanvänt jonbytesharts. Resultatet visade att lösningar med 15% salthalt eller högre kan bromsa den mikrobiella tillväxten helt. SorbixTM lyckades ta bort PFAS till under detektionsnivåer, samt avlägsnade över 99% av den uppmätta uranen i grundvattnet. För vidare studier så rekommenderas kolonnförsök med kontinuerligt vattenflöde. Kontinuerligt flöde är en mer exakt representation av det verkliga fallet och kommer att ge ytterligare information såsom: breakthrough volymen för de enskilda PFASs, optimala vattenflödet i förhållande till tillgänglig yta av jonbytesharts som säkerställer acceptabel avlägsnande samt hur stark konkurrensen mellan uran och PFAS blir och vilken av de som adsorberas/desorberas först. Dessutom rekommenderas undersökningar på regenereringen av jonbytesharts, med tanke till de begränsade regenereringsämnen som är tillåtna enligt Livsmedelsverket. Många regenerativa ämnensom används i andra studier är förbjudna att använda i Sverige.

BAKGRUND: Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, är ett samlingsnamn för en stor grupp mycket stabila substanser. Vissa PFAS är klassade som persistenta, bioackumulerbara och toxiska (PBT-ämnen) och har en negativ hälsoeffekt på människor och djur. De är vanligt förekommande i exempelvis brandskum och förhöjda halter finns därför ofta i vattensystem som ligger nära brandövningsområden. Perflourooktansyra (PFOS) är idag den enda PFAS som är förbjuden inom EU och är förmodligen den mest toxiska. Tolerabla gränsvärden finns idag endast för två PFAS; PFOS och PFOA. En av de största källorna för humanexponering av PFOS är fiskkonsumtion, medan PFOA inte brukar vara detekterbar i fisk. SYFTE: Syftet med denna studie var att analysera humanexponering av 11 olika PFAS (PFOS, PFOA, PFHxA, PFHxS, PFHpA, PFNA, PFDA, PFDS, PFBS, PFUnDA och PFOSA) efter konsumtion av abborre (Perca fluviatilis), baserad på analysdata från Stockholms stads miljögiftsövervakning. Då fokus i arbetet framförallt ligger på PFOS så har uppskattat PFOS-intag via denna exponeringsväg jämförts med tillgängliga toxikologiska referensvärden. Likaså syftar arbetet att undersöka hur PFOS- exponeringen via konsumtion av sötvattenfisk förhåller sig till bakgrundsexponering av PFOS i normalbefolkningen. METOD: PFOS-exponeringen via konsumtion av sötvattenfisk beräkandes för tvånivåer av fiskkonsumenter; ”mest sannolik exponeringsnivå” (MSE, där man äteregenfångad sötvattenfisk max 6 ggr per år), och ”hög exponeringssnivå” (HE, där manäter egenfångad sötvattenfisk 1 ggr/vecka). En vidare uppdelning gjordes på”normalkonsumenter” (person som äter normalstora portioner och har en medelvikt) och ”storkonsumenter” (person med låg vikt som äter stora portioner). Beräkningarna grundar sig på tre års analysdata (2015-2017) på abborre från 14 olika vattensystem kring Stockholm stad, vilka kan betraktas som representativa fiskevatten i en urban miljö, utan känd PFOS-påverkan från punktkälla. PFOS-analyser i fisk användes tillsammans med data från litteraturen över fiskkonsumtion och kroppsvikt. Litteraturdata användes även för att beräkna exponeringen i normalbefolkningen viaandra livsmedel och dricksvatten. Även här gjordes beräkningarna för ”mest sannolik exponering” (normalkonsumtion av dricksvatten och normalexponering av PFOS via övriga livsmedel) och ”hög exponering” (storkonsumtion av dricksvatten och högexponering via övriga livsmedel). Därefter jämfördes resultatet med tolerabla dagliga intag (TDI) och PFOS-exponeringen via fiskkonsumtion relaterades till det PFOS-intag som normalbefolkningen blir utsatt för via konsumtion av dricksvatten och andra livsmedel. RESULTAT: I de analyserade proverna av abborrmuskel stod PFOS för ca 90% av PFAS-innehållet, PFOS är den förening som exponeringsberäkningarna gjorts för. Bakgrundsexponeringen för PFOS i normalbefolkningen, via konsumtion av dricksvatten och andra livsmedel (även köpt fisk), beräknades till ca 0,5 ng/kg/dag (vuxna) och 0,7 ng/kg/dag (barn) för den mest sannolika exponeringsnivån (MSE). För den högre exponeringsnivån (HE) beräknades intaget till ca 1,7 ng/kg/dag för både vuxna och barn – alltså väl under EFSAs rådande TDI-värde på 150 ng/kg/dag. Vid jämförelse med dessa bakgrundsnivåer visade sig följande för de 4 exponeringsnivåer som karakteriserats vid konsumtion av egenfångad insjöfisk: MSE – normalkonsument: I denna grupp var PFOS-exponeringen via konsumtionen av egenfångad sötvattenfisk omkring 0,5 ng/kg/dag (vuxna) och 1,1 ng/kg/dag (barn), innebärandes att redan individer som konsumerar egenfångad fisk 6 ggr/år dubblerar sin PFOS-exponering. Det totala intaget ligger dock långt ifrån rådande TDI-värde. MSE – storkonsument: För vuxna och barn beräknades PFOS-exponeringen via sötvattenfisk till ca 1 respektive 2 ng/kg/dag. HE – normalkonsument: För kvinnor blev PFOS-exponeringen 17 ng/kg/dag och för män 18 ng/kg/dag medan resultatet för barn var 37 ng/kg/dag. HE – storkonsument: PFOS-exponeringen från insjöfiskkonsumtion, i detta ”worst-case-scenario”, var 27 och 33 ng/kg/dag för kvinnor respektive män och 69 ng/kg/dag för barn. Hos denna grupp blev exponeringen runt 15 gånger högre än i normalbefolkningens hos vuxna och 40 gånger hos barn. DISKUSSION: Att PFOS stod för den största delen PFAS stämmer väl med förväntat resultat. Studien visar att normal- och storkonsumtion, inom ”den mest sannolika exponeringsnivån”, av sötvattenfisk från de vattensystem i närheten av Stockholm stadsom omfattats av studien, inte utgör någon hälsofara enligt de TDI som gäller idag även om det ger en procentuellt sett stor ökning av PFOS-intaget relativt vad som normalt är att förvänta via intag av livsmedel (även dricksvatten inräknat). Storkonsumenter inomkategorin ”hög exponeringsnivå” utgör ett worst case-scenario, där barn i gruppen kommer upp i ungefär halva TDI. Vid eventuell revidering av TDI så finns risk att både normal- och storkonsumenter, inom ”hög exponeringsnivå”, av sötvattenfisk hamnar påPFOS-intag runt eller över TDI. / BACKGROUND: Per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS) is a group of very stable molecules. Some PFAS are classed as persistant, bioaccumulative and toxic (PBT-substances) with negative impacts on humans and animals. PFAS is a common ingredient in fire foam, and elevated levels are consequently often seen in water systems near fire drill areas. Today, perflourooctanoic acid (PFOS) is the only prohibited PFAS within the EU, and probably the most toxic.Tolerable daily intake (TDI) recommenadtions are only available for two PFAS within the EU; PFOS and PFOA. One of the main exposure routes of PFOS in humans are consumption of fish, whilePFOA usually isn’t detectable in fish. OBJECTIVES: The aim of this study was to analyze human exposure of 11 different PFAS (PFOS, PFOA, PFHxA, PFHxS, PFHpA, PFNA, PFDA, PFDS, PFBS, PFUnDA och PFOSA) after consumption of european perch (Perca fluviatilis) collected from water systems in an urban region of Sweden. The main focus substance of the study was PFOS, where different scenarios of PFOS-exposure after consumtion of perch were compared with toxicological reference values (TDIs) and with background exposure from consumtion of other foods and drinking water. METHODS: The PFOS-exposure from consumption of freshwater fish was calculatedfor two levels of consumers; a “most likely exposure level” (MSE, with a consumptionrate of maximum 6 times/year), and a “high exposure level” (HE, with a consumption rate of at least 1 time/week). The groups were further divided into “normal consumers” (who ate normal portions and had normal body weight) and “large consumers” (who atelarge portions and had a low body weight). The caclulations were based on three years of analysis data (2015-2017) on european perch from 14 different water systems around the city of Stockholm, which can be considered as representative fishing waters in an urban environment, without known PFOS point source. The analyzed PFOS concentrations in fish were used in conjunction with literature data on fish consumption and body weight to assess exposure. Data from the litterature were also used to calculate the exposure in the normal population, after consumption of other foods and drinkingwater. Also here a “most likely exposure level” (average consumtion of drinking water and average consumption rates and PFOS concentrations in other foods) and “high exposure level” (large consumer of drinking water and high PFOS exposure from other foods) were calculated. Thereafter, the results were compared with the tolerable daily intake (TDI), and the PFOS-exposure through consumption of perch was compared to the PFOS-intake following consumtion of other foods and drinking water. RESULTS: PFOS accounted for about 90% of the total PFAS in european perch. PFOS is the compound for which the exposure calculations were made.Background exposure by PFOS in the normal population, through consumtion of drinking water and other foods (including commercial fish), was calculated to 0,5 ng/kg/day (adults) and 0,7 ng/kg/day (children) for the most likely exposure level (MSE). För the higher exposure level (HE) the intake was calculated to 1,7 ng/kg/day for both adults and children, which is far below EFSA ́s current TDI of 150 ng/kg/day. When the background levels are related to the 4 exposure levels characterized after consumption of self-caught freshwater fish the results showed that: MSE – normal consumer: The PFOS exposure from consumption of freshwater fish in this group was 0,5 ng/kg/day (adults) and 1,1 ng/kg/day (children), which means that by consuming self-caught fish 6 times/year the PFOS-exposure will be doubled. Even so, the total intake is far below current TDI. MSE – high consumer: PFOS exposure from freshwater fish were 1 ng/kg/day and 2 ng/kg/day for adults and children respectively. HE – normal consumer: The PFOS exposure for women were 17 ng/kg/day and 18 ng/kg/day for men while the result form children were 37 ng/kg/day. HE – high consumer: The PFOS exposure in this “worst case scenario” was 27 and 33ng/kg/day for women and men respectively and 70 ng/kg/day for children. In this group the exposure were about 15 times higher than the background exposure for adults and 40 times higher for children. CONCLUSIONS: That PFOS accounted for the largest part of PFAS in fish is in accordance with previously published studies. Normal and large consumption offreshwater fish within the “MSE”-group, of freshwater fish, from the water systems near the city of Stockholm which are covered in the study, is not a health risk according to the TDI that apply today. However, it gives a percentually large increase in PFOS intake relative to what is normally expected from food intake (including drinkingwater). High consumers in the “HE”-group constitute a worst case scenario, where children in the group reach a PFOS-exposure of about half of TDI. In the event of a possible revision of TDI also normal consumers in the “HE”-group may close in to, or pass, the TDI-limits.

Per- and polyfluoroalkyl substances, PFASs, are highly fluorinated substances where the carbon chain is fully- or partly fluorinated. A functional group is coupled at the end of the carbon chain which gives PFASs their different properties. PFASs have been used in aqueous film forming foams (AFFFs) to decrease the surface tension of water and form a film on the fuel surfaces. AFFF is one of the main sources of PFASs pollution in the environment. A previous study has shown high PFASs concentrations in surface water in Lake Vänern. This study has analysed PFASs in sediment samples. The main detected PFASs was perfluorooctane sulfonate, PFOS, with concentrations below limit of detection to 51700 pg/g wet weight (ww). The compound detected in the highest concentration in Vissbäcken was PFOS at 7290 pg/g ww, this was followed by 6:2 fluorotelomersulfonate , 6:2FTS, at 516 pg/g ww. In outlet 4 (utlopp 4), PFOS had the highest concentration at 51800 pg/g ww, followed by perfluorohexane sulfonate, PFHxS, at 1790 pg/g ww. The only detected compound in the sediment cores was PFOS with approximately 100 pg/g ww. The high concentration of PFOS might be due to extensive use with subsequent release of firefighting foam in the area and degradation of other PFAS substances into PFOS. / Per-och polyfluoroalkylsubstanser, PFASs, är en grupp högfluorerade ämnen där kolkedjan är helt eller delvis fluorerad. En funktionell grupp kopplas i slutet av kolkedjan vilket ger PFASs dess olika egenskaper. PFAS har använts i vattenhaltiga filmbildande skum (AFFF) för att minska ytspänningen av vatten och bilda en film på bränsleytan. AFFF är en av huvudkällorna för PFAS-föroreningar i miljön. En tidigare studie har visat på höga koncentrationer av PFASs i ytvatten i Vänern. I denna studie har PFASs analyserats i sedimentprover. Den huvudsakliga detekterade PFAS var perfluoroktansulfonat, PFOS, med koncentrationer under detektionsgränsen och till 51700 pg /g våtvikt. Den högst detekterade föreningen i Vissbäcken var PFOS med 7290 pg/g våtvikt, detta följdes av 6:2 fluorotelomersulfonat, 6:2 FTS, med 516 pg/g våtvikt. Den högst detekterade föreningen i utlopp 4 var PFOS med 51800 pg/g våtvikt, följt av perfluorhexansulfonat, PFHxS, med 1790 pg /g våtvikt. Den enda detekterade föreningen i sedimentpropparna var PFOS med ungefär 100 pg/g våtvikt. Förekomsten av PFOS i sediment i sjön Vänern kan bero på omfattande användning med efterföljande utsläpp av brandbekämpningsskum i området och nedbrytning av andra PFAS-substanser till PFOS.

No description available.

Today there are many uncertainties in the form of a lack of knowledge about perfluorinated and polyfluorinated substances (PFAS) regarding long-term risks to health and the environment, there is no efficacy data for many environments. The fluorocarbon bond is the strongest chemical bond, which means that PFAS can be transported long distances, for example through water streams and into the atmosphere. If surface water and groundwater are contaminated by PFAS, people are at risk of exposure to PFAS through the drinking water. It is therefore important to investigate and identify what difficulties and opportunities the municipalities see in their work to influence and reduce the occurrence of PFAS in drinking water with PFAS in water revenues and drinking water. The purpose of the study is to map what Halmstad, Linköping and Uppsala municipality see for difficulties and opportunities in their work on influencing and reducing the occurrence of PFAS in drinking water and how the result relates to scientific research about national environmental management. We have chosen to do a qualitative interview with an analysis of the interview using previous research on national environmental management about actions, cooperation and policy, directives, guidelines, and legislation. Some of the conclusions the study came to where that the municipalities see similar difficulties and opportunities in working with PFAS and have similar ways of working with PFAS. But there are still some differences and similarities in what they see for difficulties and opportunities in their work with PFAS. Difficulties that have been identified are inadequate or unclear guidelines, directives, legislation and insufficient limit values. It is also a difficulty that the municipalities do not know where all sources of PFAS pollution come from. Opportunities that have been identified are collaborations, knowing where certain parts of PFAS's pollution come from. One possibility that exists is to influence certain polluting activities by means of distribution routes, to submit activities to improve purification methods and to set requirements for sampling and remediation. / Det finns idag många osäkerheter i form av bristande kunskap om perfluorerade och polyfluorerade ämnen (PFAS) när det gäller långsiktiga risker mot hälsa och miljö, det saknas effektdata för många miljöer. Fluor-kol-bindningen är den starkaste kemiska bindningen vilket leder till att PFAS kan transporteras långa vägar, genom till exempel vattenströmmar och i atmosfären. Om ytvatten och grundvatten blir förorenat av PFAS så riskerar människor att exponeras för PFAS genom dricksvattnet. Det är därför av vikt att undersöka och identifiera vad för svårigheter och möjligheter kommunerna ser med sitt arbete med att påverka och minska förekomsten av PFAS i dricksvatten med PFAS i vattentäkter och dricksvatten. Syftet med studien är att kartlägga vad Halmstad, Linköping och Uppsala kommun, ser för svårigheter och möjligheter i sitt arbete med att påverka och minska förekomsten av PFAS i dricksvatten och hur resultatet förhåller sig till vetenskaplig forskning om nationell miljömanagement. Vi har valt att göra en kvalitativ intervju med en analys av intervjun med hjälp av tidigare forskning om nationell miljömanagement med avseende på åtgärder, samarbete och direktiv, riktlinjer och lagstiftning. Några av slutsatserna studien kom fram till var att kommunerna ser liknande svårigheter och möjligheter i arbetet med PFAS och har liknande sätt att arbeta med PFAS på. Men det finns ändå en del skillnader och likheter i vad de ser för svårigheter och möjligheter i deras arbete med PFAS. Svårigheter som har identifierats är otillräckliga eller otydliga riktlinjer, direktiv, lagstiftning och otillräckliga gränsvärden. Det är även en svårighet att kommunerna inte vet vart alla källor av PFAS-föroreningar kommer från. Möjligheter som har identifierats är samarbeten, att veta vart vissa delar av PFAS föroreningar kommer från. En möjlighet som finns är att påverka vissa förorenande verksamheter genom spridningsvägar, förelägga verksamheter att förbättra reningsmetoder och sätta krav på provtagning och sanering.