I denna uppsats ville vi ur ett användarperspektiv se hur selfien används. Syftet blev därmed att undersöka hur Facebook-användare definierar och använder selfies. Vi ville även se om det finns några likheter och/eller skillnader mellan ålder, kön och utbildning. Utöver det var vi intresserade att undersöka om respondenterna upplever att deras användande av selfies har inflytande av exempelvis influencers, nyhetsmedier och reklam – som vi i denna uppsatsen kallar för “sociala faktorer”. Vi använde oss av en kvantitativ metod och samlade in det empiriska materialet via en enkätundersökning. Studien formades utifrån de teoretiska utgångspunkterna ”Den medialiserade verkligheten” av Nick Couldry och Andreas Hepp, ”användarmodellen”/uses and gratifications theory, Madeleine Klebergs ”genusperspektiv på medieforskning”, rapporterna ”Svenskarna och internet 2018” av Internetstiftelsen, ”Duckface/stoneface” av Michael Forsman, Pierre Bordieus begrepp ”habitus” och annan tidigare forskning inom ämnet. Vi konstruerade en enkätundersökning som publicerades på Facebook, vilken genererade 250 stycken svar via ett snöbollsurval. Resultatet av undersökningen visade att användandet av selfies skiljde sig mest mellan de olika könsidentiteterna, medan det var förhållandevis jämnt mellan de olika åldersgrupperna och utbildningarna. Av de som använde selfies mest stod den kvinnliga könsidentiteten, samt åldersgrupperna 15-20 och 40-45 ut en del. Det visade även att många, oavsett ålder, kön eller utbildning, brukar le på selfies. Den kvinnliga könsidentiteten publicerade och redigerade selfies i lite större utsträckning än den manliga, medan det överlag var jämnt mellan både ålder och utbildning gällande publicering. De yngre åldersgrupperna och grundskole- och gymnasieutbildning redigerade sina selfies lite oftare. Instagram var den mest populära sociala plattformen totalt sett. Majoriteten av respondenterna upplevde sig inte påverkas av de “sociala faktorerna”.

Utnyttjande av barn för sexuell posering är ett brott som begås både på ochutanför internet. Enligt stagemodellen för onlinegroomers antas förövare inledasin internetbrottslighet på en låg, mindre allvarlig nivå för att sedan eskalera ochförflytta brottsligheten från online till offline. Syftet med studien var att utifråntingsrättsdomar redogöra för likheter och skillnader mellan förövare som gjort sigskyldiga till utnyttjande av barn för sexuell posering beroende på om de ageratonline eller offline. Syftet var också att med stöd av stagemodellen föronlinegroomers få en uppfattning om huruvida onlineförövare som har lagförts äri starten på ett kontinuum eller om de är offlineförövare som kompletterar sinasexualbrott med hjälp av internet. Metod Studien är en kvantitativ studie avretrospektiv design baserad på tingsrättsdomar (N = 67) från 2009-2013.Resultatet påvisade att förövargrupperna använde samma tillvägagångsätt; tjat,hot, betalning eller kärlek för att få barnen att exponera sig. I stagemodellenbedömdes onlineförövarna oftast vara onlinekommunikatörer medanofflineförövarna var onlineorganisatörer. Oavsett vilket steg i modellen förövarnabefann sig i bedömdes de flesta uteslutande ha tillhört endast ett steg. Detta talarför att det utifrån tingsrättsdomar inte går att bekräfta stagemodellen. SlutsatsBaserat på informationen som gick att utläsa i tingsrättsdomarna skiljer sigonlineförövarna inte signifikant från offlineförövarna. Det går inte att säkerställaatt dömda onlineförövare skulle befinna sig i början på ett kontinuum då de likagärna kan vara offlineförövare som drar nytta av internet i sin jakt på offer. / <p>2015-06-03</p>

Grooming, sexuella övergrepp onlina, ökar och enligt forskning tillskrevs dess offer mer negativa attityder i kontrast till offer som utsatts för sexualbrott som skett i verkligheten. Studiens syfte var att undersöka skillnader i studenters attityder gällande en flicka som utsatts för grooming kontra sexuella övergrepp utan initerad kontakt online. Även könsskillnader i negativa attityder undersöktes. Fyra enkäter med olika scenarion besvarades av 290 studenter mellan 17-59 år. Resultatet visade att mer negativa attityder tillskrevs offret som utsatts online i jämförelse med offret som utsatts för övergrepp utan initierad kontakt online. Män påvisade mer negativa attityder än kvinnor i samtliga scenarion. Resultaten överensstämmer med tidigare forskning. Att bemötas av negativa och skuldbeläggande attityder från omgivningen kan utöver de personliga konsekvenserna leda till att färre anmälningar görs, vilket följdaktligen bidrar till att fler gärningsmän går fria.