Syftet med studien var att undersöka hur barnens kamratkultur kom till uttryck på en förskoleavdelning med utgångspunkt i Corsaros barndomssociologi. I studien har en kvalitativ metod använts och empirin har samlats in med hjälp av videoobservationer. Empirin analyserades utifrån begrepp som tolkande reproduktion, interaktionsutrymme, tillträdesstrategier, sekundär anpassning, agens och positioneringsteori. Slutsatser för studien visar att de äldre barnen på avdelningen intar en högre position och att de i högre grad kan styra lekutrymmet och villkoren för leken än de yngre barnen. Barnen skyddade sitt interaktionsutrymme mer om de lekte med barn i samma ålder eller med barn som de hade en mer etablerad relation med. Resultatet visade också att barnen ville dela sina upplevelser med varandra och att de prövade flera olika tillträdesstrategier för att få tillgång till den pågående leken. Studien visade att flera barn först cirklade runt området där leken pågick innan de trädde in i interaktionsområdet och använde sig av andra tillträdesstrategier. Barnen är kompetenta förhandlare i leken och om leken inte är meningsfull för barnen drar de sig ur den.