Tidigare forskning visar att postoperativ smärta behandlas undermåligt och ibland kanske även godtyckligt. Så många som 30–80% av de patienter som genomgår kirurgi vittnar om måttlig till svår postoperativ smärta. Smärta är vida känt för att orsaka en rad negativa konsekvenser för den drabbade, både fysiskt och psykiskt. Det bidrar också till en nedsatt livskvalitet. En av anestesisjuksköterskans vårdande arbetsuppgifter är att lindra postoperativ smärta och syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter av postoperativ smärtlindring. Ansatsen var kvalitativ med intervjuer som grund och analysen gjordes genom induktiv innehållsanalys. Resultatet visade att anestesisjuksköterskorna ansåg att den postoperativa smärtlindringen är beroende av att ha patienten i fokus genom att planera utifrån individuella behov och att vara patientens ombud. Förmågan att känna med patienten samt att bedöma patientens smärta ansågs också utgöra centrala delar i utfallet av den postoperativa smärtlindringen. I studiens resultat framkom det att upplevelsen av att vara styrd av arbetsplatsens värderingar samt betydelsen av att arbeta i team har påverkan på den smärtlindring patienten får. Att ha brist på tid påverkade möjligheten att utvärdera den givna behandlingen. Att ha kunskap baserad på erfarenhet beskrevs vara en förutsättning för att kunna bidra till och främja en god postoperativ smärtlindring. I diskussionen reflekteras resultatet gentemot tidigare forskning. Planering, teamarbete och ökad kunskap bland yrkeskategorierna i den perioperativa vårdprocessen lyfts som viktiga faktorer för en bra postoperativ smärtlindring.

Kvinnors upplevelse i samband med akuta kejsarsnitt har belysts i flertalet studier. Beskrivning av upplevelsen är kantad av oro, smärta och svårigheter att först vad som hänt. Definitionen på omedelbara kejsarsnitt är otydligt vilket har resulterat i att många studier använder begreppet akut och inkluderar där både akuta och omedelbara kejsarsnitt. Renodlade studier på den allvarligaste formen av kejsarsnitt, det omedelbara kejsarsnittet, har inte gått att finna. Då tidsaspekten anses vara en faktor som kan påverka upplevelsen framstod det som intressant att undersöka hur omedelbara kejsarsnitt upplevs. Syftet var att undersöka kvinnors upplevelse av omedelbara kejsarsnitt. Studien har en kvalitativ ansats. Datainsamlingen har genomfört genom semistrukturerade djupintervjuer och analyserats enligt en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att omedelbara kejsarsnitt många gånger upplevs traumatiska. Utdragna förlossningsförlopp var vanliga och kvinnan kände oro för om hon och barnet skulle överleva. När larmet hade gått skedde det ibland så snabbt att patienten inte hade förstått vad som var på väg att ske. Informationen brast. Vårdande kommunikation ansågs avgörande i detta skede. Efterförloppet präglades av mycket smärta som hindrade kvinnorna att ta hand om sig själva och barnet. Behovet av en god smärtlindringsregim var tydlig. Uppföljning var betydande och många gånger avgörande för hur kvinnorna kunde leva med sina minnen efteråt. Det var viktigt att kunna se ett sammanhang. Huvudkategorierna som framkom var; information från vårdgivare till patient, utlämnad i sin otillräcklighet samt behovet av en utförlig uppföljning.

Introduktion/Bakgrund: Bukkirurgi är en av de mest smärtsamma typer av kirurgi och patienterna upplever svår postoperativ smärta. Smärta delas in i mild- medelsvår- och svår smärta. Andningsövningar och massage är icke-farmakologiska interventioner som används för att komplettera medicinska interventioner. Otillräcklig smärtlindring postoperativt kan leda till fördröjd återhämtning och kronisk postoperativ smärta. Sjuksköterskan är nyckelpersonen i den postoperativa vården och bär ansvaret för sin kunskap.  Syfte: Belysa patienters upplevelser av postoperativ smärta samt smärtlindring efter bukkirurgi. Metod: Litteraturstudien har följt Rosèns granskningsprocess utifrån ett induktivt förhållningssätt. Databassökningar är utförda på Cinahl och PubMed. I litteraturstudiens resultat inkluderades sju artiklar (en kvalitativ och sex kvantitativa). Kvalitetsgranskningen genomfördes med hjälp av Forsbergs & Wengströms  granskningsmallar. Resultat: Fem kategorier skapades: Postoperativ smärta kan ändras över tid, faktorer som påverkar upplevelsen av postoperativ smärta, konsekvenser av postoperativ smärta, betydelsen av smärtlindring och betydelsen av information. Slutsats: Postoperativ smärta är en subjektiv upplevelse och varje individ påverkas på olika sätt. Det finns omständigheter som minskar och förstärker smärtan. Majoriteten av patienterna upplevde god tillfredsställelse med postoperativ smärtlindring.

Bakgrund och problemformulering Studier har visat att postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem som dessutom ofta övergår till kroniska smärtor i det opererade området. Studier har också funnit att postoperativ smärta är den vanligaste orsaken till kontakt med vården efter operationer samt den vanligaste orsaken till återinläggning. Trots ett flertal kända riskfaktorer för att utveckla svår postoperativ smärta såsom kön ålder m.m. så är detta fortfarande ett vanligt problem. Nyligen publicerade studier har visat att VAS (Visuell Analog Skala) -skattning vid PVK (Perifer Ven Kateter) -sättningen är en bra indikator för att identifiera riskpatienter för postoperativ smärta. Syfte Undersöka om VAS - skattning ≥ 2 i samband med PVK-sättning är en bra/giltig indikator för att förutse om en patient löper hög risk för att drabbas av postoperativ smärta. Metod Kvantitativ prospektiv observationsstudie. Ett slumpmässigt klusterurval har tillämpats. Data har samlats in av personalen på postoperativa avdelningen med stöd av en enkät. All data har bearbetats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan grupperna < 2 och ≥ 2 i någon av de jämförelser som gjordes. Inte heller kunde någon korrelation ses mellan VAS - skattning vid PVK – sättning preoperativt och VAS - värde vid ankomst postoperativ avdelning, VAS vid hemgång, tid på postoperativ avdelning eller total mängd opioider på postoperativa avdelningen. Dock sågs en trend som indikerade att VAS ≥ 2 vid PVK- sättning associerade till ett högre opioid behov postoperativt. Diskussion Att inga signifikanta skillnader eller samband kunde ses i denna studie kan förklaras av populationens begränsade storlek. Om en större population kunde inkluderats i studien så hade kanske resultatet varit ett annat. Studien visar dock att patienterna inte verkar ha speciellt ont när de lämnar den postoperativa avdelningen vilket indikerar att anestesimetoderna fungerar väl och att personalen på postoperativ avdelning gör ett bra jobb. Trots detta så visar studier att postoperativa smärta är ett vanligt problem. Kanske ligger problemet i hur standardvårdplaner för postoperativ smärta i hemmet är utformade. Men för att styrka denna hypotes så behövs ytterligare forskning.

Sverige har blivit ett alltmer mångkulturellt samhälle vilket avspeglas i vården. Den interkulturella kommunikationen inom sjukvården kan vara utmanande för sjukvårdspersonalen speciellt när det kommer till smärtlindring. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av interkulturell kommunikation vid postoperativ smärtlindring. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultat: Den manifesta analysen resulterade i fem huvudkategorier. Intervjuerna visar att språk och språkförbistring är faktor som kan påverka smärtskattning och smärtlindringen på postoperativa avdelningar. Andra erfarenheter är att kulturella uttryck vid smärta, fördomar och tidsbrist kan komplicera smärtlindringen ytterligare. Slutsats: Flera faktorer samverkar för att specialistsjuksköterskor upplever interkulturell kommunikation vid smärtlindring som extra utmanande och svårt. Att använda sig av smärtskalor är komplicerat utan gemensamt språk men andra strategier används för att bedöma patientens smärta. Det kan vara svårt att öppna upp för samtal på arbetsplatsen av rädsla eller oro att bli betraktad som främlingsfientlig men det finns ett behov av att diskutera skillnader och svårigheter för att ge patienter en mer personcentrerad vård.