<p>Postoperativ smärta upplevs av många patienter trots att det finns effektiv smärtlindring tillgänglig. Infiltrationsanestesi är en metod då lokalanestetika injiceras i operationsområdet och därmed blockerar överföringen av smärtimpulserna till centrala nervsystemet. Syftet var att undersöka om infiltrationsanestesi vid bukkirurgi minskar den postoperativa smärtan. 16 randomiserade-dubbelblind studier analyserades och gav information om läkemedlets betydelse, administreringstillfället och det kirurgiska bukingreppets betydelse. 13 av 16 studier visade på en reducering av den postoperativa smärtan hos patienterna med variation från den första postoperativa timman upp till 10 dagar. Metoden att infiltrera lokalanestetika en och en halv timma före operationen med fortsättning under, i slutet och sex timmar efter den första infiltrationen gavs visade på längst uppmätt postoperativ smärtlindring. Kunskaper om anestesiformer och smärtbedömning krävs av sjuksköterskan för att i god tid möta upp med ytterligare smärtlindring. För att kunna ge förslag på evidensbaserad sjukvård och därmed minska patienternas lidande krävs noggrannare analys av variationerna i metoderna och ett ökat samarbete mellan olika yrkeskategorier.</p>

<p>Bakgrund. Enligt den nya kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor framgår bland annat att anestesisjuksköterskan ska ha kompetens att övervaka och följa upp ventilation och cirkulation hos sina patienter. Det har länge varit vanligt att använda volymkontrollerad ventilation (VCV) till patienter som genomgår bukkirurgi. Nu finns det ett annat alternativ, tryckkontrollerad ventilation (PCV). Det är ett omdiskuterat ämne huruvida det mer traditionella VCV eller det senare PCV ska tillämpas på patienter som genomgår bukkirurgi. Syfte. Syftet med denna studie var att beskriva de aspekter som avgör anestesisjuksköterskans val av ventilationsmode vid bukkirurgi. Metod. Studien har en deskriptiv design med en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor fick svara på en frågeguide. Frågeguiden var konstruerad med öppna frågor. Svaren analyserades utifrån ett innehållsanalytiskt perspektiv. Resultat. Svaren på frågeguiden redovisas utifrån följande subkategorier: patientens bakgrund, operationsberoende aspekter, operationens förlopp, patient instabilitet, utbildning samt patientsäkerhet. Diskussion. Det visade sig att det fanns aspekter som påverkade anestesisjuksköterskan inför valet av ventilationsmode så som: patientens ålder, tidigare sjukdomar, operationsteknik samt kunskap om anestesiapparaten.</p>

Bakgrund. Enligt den nya kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskor framgår bland annat att anestesisjuksköterskan ska ha kompetens att övervaka och följa upp ventilation och cirkulation hos sina patienter. Det har länge varit vanligt att använda volymkontrollerad ventilation (VCV) till patienter som genomgår bukkirurgi. Nu finns det ett annat alternativ, tryckkontrollerad ventilation (PCV). Det är ett omdiskuterat ämne huruvida det mer traditionella VCV eller det senare PCV ska tillämpas på patienter som genomgår bukkirurgi. Syfte. Syftet med denna studie var att beskriva de aspekter som avgör anestesisjuksköterskans val av ventilationsmode vid bukkirurgi. Metod. Studien har en deskriptiv design med en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor fick svara på en frågeguide. Frågeguiden var konstruerad med öppna frågor. Svaren analyserades utifrån ett innehållsanalytiskt perspektiv. Resultat. Svaren på frågeguiden redovisas utifrån följande subkategorier: patientens bakgrund, operationsberoende aspekter, operationens förlopp, patient instabilitet, utbildning samt patientsäkerhet. Diskussion. Det visade sig att det fanns aspekter som påverkade anestesisjuksköterskan inför valet av ventilationsmode så som: patientens ålder, tidigare sjukdomar, operationsteknik samt kunskap om anestesiapparaten.

Diskrepansen mellan vad patienten upplever som behov och sjuksköterskans tolkning av behoven finns beskrivna i studier. Skillnaden tolkas som brist på patientens delaktighet i omvårdnaden. Ökar patientens delaktighet inom omvårdnaden ökar även vårdens kvalité. Upplevelsen av delaktighet postoperativt har studerats i begränsad omfattning, varför denna studie förväntas bidra till ökad kunskap av delaktighet inom den postoperativa vården.  Syfte. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av delaktighet i postoperativ vård efter elektiv tarmkirurgi.  Metod. En kvalitativ metod med fenomenologisk ansats har använts i studien. Materialet bygger på tolv intervjuer med patienter och analyserades utifrån Giorgis analysmetod.  Resultat. Interaktion och samverkan mellan patienten och vårdpersonal är den generella strukturen av patienters upplevelse av delaktighet i postoperativ vård. Den generella strukturen blev resultatet av de två teman, förhållningssätt och förutsättningar, dataanalysen gav. Dessa teman framkom av åtta subteman; kommunikation, information, förmåga, förväntningar, medbestämmande, bemötande, lyhördhet samt stöd. Patienterna var så delaktiga de önskade och uppvisade ett stort självförtroende till att vara självbestämmande i sin egenvård. Humorns betydelse var ett oväntat fynd i materialet samt att patienterna hade svårt att skilja vårdpersonalens olika professioner åt.  Konklusion. Interaktion och samverkan mellan patienten och vårdpersonal är väsentlig för att patienten ska uppleva delaktighet, samt att tydliggöra sjuksköterskans betydelse för preoperativ information.

Postoperativ smärta upplevs av många patienter trots att det finns effektiv smärtlindring tillgänglig. Infiltrationsanestesi är en metod då lokalanestetika injiceras i operationsområdet och därmed blockerar överföringen av smärtimpulserna till centrala nervsystemet. Syftet var att undersöka om infiltrationsanestesi vid bukkirurgi minskar den postoperativa smärtan. 16 randomiserade-dubbelblind studier analyserades och gav information om läkemedlets betydelse, administreringstillfället och det kirurgiska bukingreppets betydelse. 13 av 16 studier visade på en reducering av den postoperativa smärtan hos patienterna med variation från den första postoperativa timman upp till 10 dagar. Metoden att infiltrera lokalanestetika en och en halv timma före operationen med fortsättning under, i slutet och sex timmar efter den första infiltrationen gavs visade på längst uppmätt postoperativ smärtlindring. Kunskaper om anestesiformer och smärtbedömning krävs av sjuksköterskan för att i god tid möta upp med ytterligare smärtlindring. För att kunna ge förslag på evidensbaserad sjukvård och därmed minska patienternas lidande krävs noggrannare analys av variationerna i metoderna och ett ökat samarbete mellan olika yrkeskategorier.

Bakgrund: Studier har visat på ett samband mellan otillräcklig information preoperativt och upplevelser av höga nivåer postoperativ smärta hos kirurgpatienter. Även oro preoperativt har visats påverka postoperativ smärta i negativ riktning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur patientgruppen skattade oro, smärta, information och smärtlindring vid kirurgi. Samt undersöka om det fanns samband mellan preoperativ information, oro och upplevelsen av smärta efter operation för patienter som genomgår laparotomisk bukkirurgi. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats baserad på ett konsekutivt urval. Data samlades in genom enkäter, deltagarna var kirurgiska patienter som genomgått laparotomisk bukkirurgi. Tjugo patienter deltog i studien i åldrarna 22-75 år, hälften kvinnor och hälften män. Sjuttio procent av patienterna opererades för cancerdiagnoser och 30 % för andra kolorektala diagnoser. Det externa bortfallet var stort, därför kan resultatet inte generaliseras. Resultat: Resultatet i studien visar på ett signifikant samband mellan höga nivåer av preoperativ oro och upplevelsen av postoperativ smärta. Patienter med stark oro preoperativt löper större risk att uppleva oro postoperativt och därmed även smärta. Information vid inskrivningssamtalet kan minska den preoperativa oron. Inget signifikant samband för att preoperativ information direkt kan påverka den postoperativa smärtupplevelsen kunde påvisas i undersökningsgruppen. Slutsats: Genom att i ett tidigt skede identifiera oroliga patienter kan postoperativ smärta mildras med icke-farmakologiska metoder som tillägg till den medicinska smärtbehandlingen. Det preoperativa informationssamtalet är ett viktigt verktyg för att minska oro och därmed även smärta för att kunna ge en bättre omvårdnad, återhämtning och välbefinnande för patienten. / Background: Previous studies indicate a relationship between insufficient preoperative information and experiences of high postoperative pain among surgical patients. Also, preoperative anxiety has been shown to affect postoperative pain in a negative direction. Aim: The aim of this study was to investigate how the patient group rated anxiety, pain, information and pain-management after surgery. Also, to investigate if there was an association between preoperative information, level of anxiety and experience of postoperative pain in patients undergoing laparotomic abdominal surgery. Method: A cross-sectional study with quantitative approach based on a consecutive sample. Data was collected through questionnaires; the participants were surgical patients undergoing laparotomy abdominal surgery. 20 patients participated in the study, aging 22-75 years, 10 women and 10 men. Seventy percent of the patients underwent surgery for cancer diagnoses and 30% for other colorectal diagnoses. The external loss of data was large; therefor the results cannot be generalized. Results: The results of the study show a significant association between high levels of preoperative anxiety and the experience of postoperative pain. Patients with serious preoperative anxiety are more likely to experience postoperative anxiety and thus more pain. Information from a nurse during the preoperative meeting seems to be able to reduce the preoperative anxiety. No significant correlation regarding preoperative information reducing the experience of postoperative pain could be demonstrated in the investigated group. Conclusion: By an early identification of patients with high levels of anxiety, postoperative pain can be abated with non-pharmacological methods as a complement to the medical pain management. The preoperative information is a central tool to decrease anxiety and pain, and therefore give the patients an enhanced care, recovery and well being.

Bakgrund: Hypotermi definieras som kärntemperatur under 36,0°C. Vid anestesi störs den fysiologiska regleringen av temperatur vilket är en av orsakerna till att risken för hypotermi under operation är stor. Peroperativt sker 90 % av värmeförlusterna från huden. Patientens riskfaktorer, anestesins längd och operationstid har betydelse i utveckling av hypotermi. Patienter som genomgår öppna bukoperationer som varar länge har hög risk för att utveckla hypotermi, bland annat på grund av stor exponerad kroppsyta. Syfte: Att utvärdera olika metoder för att förebygga peroperativ hypotermi hos sövda patienter som genomgår bukkirurgi. Metod: Systematisk litteraturstudie med metaanalys. Sökningar har gjorts i databaserna PubMed, CINAHL och SCOPUS. Resultat: Totalt 21 studier har inkluderats. Alla studier hade hypoterma patienter någon gång under det peroperativa förloppet, oavsett uppvärmningsmetod. Vid jämförelse av temperatur vid operationsslut uppvisades positivt resultat för både uppvärmd koldioxid och varmluftstäcke. Konklusion: Aktiv uppvärmning med varmluftstäcke tycks vara mest effektivt och är gold standard men trots aktiv uppvärmning blir många patienter hypoterma peroperativt. Det finns flera alternativ som visat sig vara lika effektiva som varmluftstäcke, så som värmelampor, eldriven värmemadrass och aktiv värmning med varmvatten. Troligen behövs en kombination av värmande metoder för att undvika hypotermi.

Bakgrund: Thorax- och bukoperationer utförs under generell anestesi. En minskning av FRC och utveckling av atelektaser kan ses som följd av anestesibehandlingen. Fysioterapeutisk andningsgymnastik är en del av den postoperativa vården för att förebygga och minska komplikationer. Vanligt förekommande metoder för att förbättra respirationen och minska komplikationsrisken är tidig mobilisering, djupandningsövningar och djupandningsträning mot motstånd på utandningen, PEP. Följsamhet till en ordinerad behandling är av högsta vikt för att det önskvärda resultatet ska uppnås. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av vad som påverkar deras följsamhet till postoperativ behandling med PEP. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Fem patienter som fått PEP ordinerat efter operationen inkluderades i studien. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Preoperativ information, Måendet efter operationen, Tankar om PEP, Stöd till att andningsträna och Effekter av PEP. Slutsats: Med ett beteendemedicinskt perspektiv går det att se hur utfallsförväntningar, self-efficacy, kompetens, autonomi och tillhörighet har påverkat deltagarnas följsamhet till andningsträning.

Bakgrund: Perioperativ omvårdnad innefattar vård som anestesisjuksköterskor ger till patienter under hela det operativa ingreppet och delas in i tre faser: pre-, intra- och postoperativt. Anestesisjuksköterskan ska bedöma, etablera och upprätthålla en fri luftväg samt ventilera och övervaka patienten under hela anestesiförloppet. I omvårdnadsarbetet är det viktigt att förebygga luftvägskomplikationer och identifiera riskfaktorer för att optimera patientens perioperativa omvårdnad.  Tidigare studier visar att perioperativa luftvägskomplikationer i samband med generell anestesi är vanligt förkommande särskilt vid bukkirurgiska ingrepp och kan leda till individuellt lidande för patienten.  Syftet med denna studie var att beskriva perioperativa luftvägskomplikationer vid bukkirurgi efter generell anestesi och undersöka skillnader i förekomst av perioperativa luftvägskomplikationer mellan de patienter med laparoskopisk kirurgi respektive de patienter med öppen kirurgi samt mellan ASA klass I-II och ASA klass III-IV. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Material har inhämtats från operationsplaneringsprogrammet Provisio från en anestesiklinik under året 2017. Materialet analyserades med Chitvå test. Resultat: Resultatet visade att 6 % av patienterna som genomgått bukkirurgi under generell anestesi fick en perioperativ luftvägskomplikation och hypoxi var den vanligaste luftvägskomplikationen. Det framkom inga signifikanta skillnader mellan de patienter som opererats med laparoskopisk kirurgi jämfört med de patienter som opererats med öppen kirurgi respektive ASA klass I-II och ASA klass III-IV. Slutsats: Resultatet visar att mer uppmärksamhet behövs för att optimera omhändertagandet av patienter för att minimera risken för perioperativa luftvägskomplikationer som hypoxi.

Introduktion/Bakgrund: Bukkirurgi är en av de mest smärtsamma typer av kirurgi och patienterna upplever svår postoperativ smärta. Smärta delas in i mild- medelsvår- och svår smärta. Andningsövningar och massage är icke-farmakologiska interventioner som används för att komplettera medicinska interventioner. Otillräcklig smärtlindring postoperativt kan leda till fördröjd återhämtning och kronisk postoperativ smärta. Sjuksköterskan är nyckelpersonen i den postoperativa vården och bär ansvaret för sin kunskap.  Syfte: Belysa patienters upplevelser av postoperativ smärta samt smärtlindring efter bukkirurgi. Metod: Litteraturstudien har följt Rosèns granskningsprocess utifrån ett induktivt förhållningssätt. Databassökningar är utförda på Cinahl och PubMed. I litteraturstudiens resultat inkluderades sju artiklar (en kvalitativ och sex kvantitativa). Kvalitetsgranskningen genomfördes med hjälp av Forsbergs &amp; Wengströms  granskningsmallar. Resultat: Fem kategorier skapades: Postoperativ smärta kan ändras över tid, faktorer som påverkar upplevelsen av postoperativ smärta, konsekvenser av postoperativ smärta, betydelsen av smärtlindring och betydelsen av information. Slutsats: Postoperativ smärta är en subjektiv upplevelse och varje individ påverkas på olika sätt. Det finns omständigheter som minskar och förstärker smärtan. Majoriteten av patienterna upplevde god tillfredsställelse med postoperativ smärtlindring.