Bakgrund: Psykisk ohälsa postpartum drabbar många kvinnor. Detta upplevs som påfrestande för många mödrar och medförälder. En intervention innebär att vårda på olika sätt. Då en intervention vid psykisk ohälsa postpartum kan upplevas känslosamt i olika aspekter vi anser att det är viktigt att belysa moderns och medförälderns upplevelse internationellt.   Syfte: Syftet med studien var att belysa olika aspekter av mödrars och medföräldrars upplevelser kring psykisk ohälsa postpartum.   Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på kvalitativ design där 25 artiklar ligger till grund för resultaten. Analysen utfördes med stöd av Bettany- Saltikov och McSherry (2016).    Resultat: I resultatet framkom fem tema: Att behöva vägledning för att återfå de basala funktionerna, Att sakna kunskap om sjukdomstillståndet skapar osäkerhet, Behovet av stödjande samtal och terapeutiska samtal för att bryta skammen, Föräldrarnas förståelse att hantera sina roller, Att vilja bli sedd och hörd vid POP. Interventionerna beskrivs som bristande i många fall, då fokus läggs på mödrarna, medans medföräldrar hamnar i skymundan. Mödrar och medföräldrar upplevde att det saknas vägledning för att återfå de basala funktionerna, trots insatta interventioner.    Slutsats: Familjen bör ses som en helhet vid insättning av interventioner vid psykisk ohälsa postpartum, då både modern och medföräldern drabbas. “Edinburgh Postnatal Depression Scale” behöver anpassas för fäder, som kan uppvisa andra symtom under depressiva episoder än mödrar, för att även kunna fånga upp fäder i ett tidigt skede. Informationen om psykisk ohälsa postpartum är i stor utsträckning utformad för kvinnor, samtidigt saknar fäder anpassad psykoedukation för att kunna vara stödjande för sin partner.