The natural capital approach (NCA) has increasingly become mainstream in environmental governance. This approach involves highlighting the economic value of the natural environment in order to make better informed decisions. Despite its mainstreaming and growing appeal, critical voices endure. These critiques frame natural capital in the context of global neoliberalisation, primarily focusing on its adverse implications for the Global South. By contrast, this thesis examines the role NCA has in a national, developed, Western setting – where the issues created by global power imbalances and neo-colonialism are less pertinent. The UK is at the forefront of NCA, with its 25 Year Environment Plan outlining its ambition to embed the approach into environmental decision-making. This thesis adopts a poststructural approach in order to examine the underlying assumptions, constructions, and moral framework of the UK’s NCA. It constitutes a policy analysis that employs the tools of the ‘What’s the Problem Represented to be?’ approach to three distinct sites of analysis - nature, instrumentation, and justice. Findings point to how NCA rests on a number of contingent assumptions, produces specific problematisations, subjects and objects, and ultimately derives from a presentism ethic.

With a starting point in the Together: Building a Shared Community strategy (T:BUC) published in 2013 by the Government of Northern Ireland’s Executive Office, this study examines two of the strategy’s Key Priorities: Our Shared Community and Our Safe Community, in order to analyze contemporary peacebuilding efforts carried out by the Northern Irish government. The study is guided by the research question: Why might the strategic aims such as removing all interface barriers by 2023 in the T:BUC fail in their attempts to build peace? To answer this question, the thesis takes a qualitative methodological approach relying on both primary and secondary data and Carol Bacchi’s method of ‘What’s the Problem Represented to Be’ approach to poststructural policy analysis. This methodological approach is accompanied by Audra Mitchell’s theoretical framework of plural world-building. The study finds that the T:BUC strategy problematizes the interface barriers in Belfast, the usage of symbols such as flags, as well as the division of communities within Northern Ireland - all concepts that in this thesis are argued as important ‘threatworks’ and ‘world-building’ means of the conflicting communities in order to avoid violence. The thesis concludes that by interfering with these types of world-building means, the Northern Irish government risks inducing ‘radical violence’ to these ethno-national groups and perhaps provoking escalating violence amongst them.

De senaste 30 åren har det grova och dödliga våldet mellan grupper ökat kraftigt i Sverige. De åtgärder som vidtagits har inte lyckats stävja våldet. Under 2018 startades därför pilotprojektet Sluta skjut upp i Malmö för att testa den amerikanska modellen Group Violence Intervention (GVI). Syftet med denna uppsats är att analysera på vilka sätt som processutvärderingen av Sluta skjut, vilken producerades vid pilotprojektets slutperiod 2020, förstår och förklarar våldsdrivande grupper. Genom detta ämnar vi bidra med en insikt i vägledande dokuments eventuella påverkan på det sociala arbetet. Studien utgår från ett kritiskt poststrukturellt perspektiv vilket utmanar upplysningens förgivettagande om vetenskap och förnuft, samt hur detta tankesätt kan leda till social ojämlikhet. Mer specifikt använder sig studien av metoden ”What’s the problem represented to be?” (WPR) utvecklad av Carol Bacchi (2009; Bacchi & Goodwin, 2016). Studiens resultat visar på tre problemframställningar: våldet är orsakat av (1) våldsbejakande grupprocesser vilka leder till att våldet (re)produceras inom grupperna, att (2) våldet inte beror på enstaka individers handlingar utan hela gruppers agerande, men samtidigt att (3) individerna själva ses som rationella och måldrivna, och är ansvariga för att söka hjälp och stöd själva. Dessa problemframställningar bygger på antaganden om grupprocesser vars mekanismer kan användas till att sprida önskvärda normer och värderingar, kallat informell social kontroll. Genom samverkan mellan myndigheter, samt mellan myndigheter och civilsamhälle, bygger aktörerna legitimitet för sitt handlande. Insatser mot eller frihetsberövande av enskilda individer som begår brott ses som ineffektivt. Detta lämnar vissa delar oproblematiserade. I samverkan framkommer en diskrepans mellan aktörerna samt en dominerande polisdiskurs vilket ibland leder till att de sociala insatserna hamnar i skymundan. Våldet betraktas som det illegitima, fysiska våldet från grupperna vilket gör att andra våldstyper inte hörs. Slutligen analyseras det individfokus som präglar de sociala insatserna i strategin, och bortfallet av andra faktorer problematiseras.