Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2010.

No description available.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Lund : Lunds universitet, 2009. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Syfte; Syftet med studien var att beskriva och analysera den meningsskapande processen i ett behandlingsförlopp där symboldrama använts i kombination med kroppsmedvetande träning (KMT) och medicinsk qi gong i den sjukgymnastiska behandlingen med en patient som utvecklat posttraumatiskt stress syndrom. Metod; Utifrån syftet valdes en enkel fallstudie med narrativ ansats. Den fenomenologiska utgångspunkten är individens egna subjektiva perspektiv som innebär att med en medveten ansträngning lyssna till de levda erfarenheterna och försöka förstå vad upplevelserna berättar om. I studien ingår en kvinnlig vuxen patient som har deltagit i behanlding hos sjukgymnast och tillika författare till den här studien. Resultat; I det sjukgymanstiska behandlingsarbetet framkom det, via kroppsrörelser och kroppsminnet, minnesbilder från den traumatiska hotsituation som patienten varit med om men som inte varit möjliga att ta fram på en medveten nivå. När de kroppsliga symtomen kunde sättas in i ett meningssammanhang och kropp, tanakr, känslor och mening kunde integreras, kom en meningsskapande process igång vilket bidrog till en förändrad symtombild. Konklusion; I denna studie har fokus varit på den levda kroppen utifrån ett fenomenologiskt perspektiv där det var själva upplevelsen av kroppen som var central i meningsskapandet. Kroppsmedvetanadeträning i kombination med symboldrama kan bidra till en fruktbar meningsskapande process vid behandling av PTSD. Resultatet pekar mot att när symtomen kunde förstås som meningsbärande, att de hade något att förmedla, förändrades också symtombilden.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2002. / 5 uppsatser.

Följande undersökning behandlar förskolans uppdrag och samverkan kring barn som upplevt trauma. Syftet är att undersöka hur olika professionsföreträdare för yrken närliggande förskolepersonalens (BVC-sjuksköterskor, socionomer, förskolepsykologer & förskolechefer) upplever förskolans roll i arbetet med barn som drabbats av trauma. Studien fokuserar hur olika professionsföreträdare nära förskolan upplever förskolans uppdrag och vilken relevans deras förväntan har gentemot de styrdokument som förskolan lyder under. Därtill undersöks hur samverkan för att öppna möjligheter för barn som drabbats av trauma, att utvecklas, lära och bidra, ser ut i praktiken. Kvalitativa intervjuer har genomförts med åtta personer. Intervjuer och styrdokument har bearbetats fenomenologiskt så att essensen av det sagda och skrivna tagits fram. Resultatet visar på förväntan på att förskolan tar en aktiv roll i arbetet för barn som upplevt trauma. Förskolans omgivning önskar enligt intervjupersonerna ett mer tillitsfullt samarbete mellan förskolepersonal och vårdnadshavare. Likaså efterlyses ett förebyggande hälsoarbete mellan deltagarnas egna professioner och  förskolepersonal. Ett inslag av misstro mot förskolepersonal blandas med tilltro till förskolan som potentiell arena för positiv samhällsutveckling. Resultatet analyseras först i jämförelse mellan intervjuer och styrdokument. Därvid framkommer att intervjupersonernas förväntan på förskolan är i samklang med styrdokumentens uppdragsbeskrivning. Samverkansupplevelserna analyseras utifrån Danermarks teori för samverkanskvalitet vilket visar på samverkansbrister i styrning, struktur och samsyn enligt intervjupersonernas upplevelser. Ett tänkt barn sätts som fallstudie in i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, som belyses med Ungars, Ghazinours och Richters resiliensteori. Då synliggörs hur intervjupersonernas upplevelse av samverkan kring barn som erfarit trauma berör hela barnets utvecklingsekologiska sammanhang. Analysen visar att kvalitativ samverkan är en förutsättning för att barnet ska ta sig ur ett posttraumatiskt stress-syndrom. Det samhälleliga uppdraget för förskola och nätverk blir att ge barnet många användbara verktyg och tillfällen för att ta sig genom kaos till fortsatt utveckling och lärande.