<p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur tidigare patienter upplever och tänker kring symboldramabehandling. Åtta personer (6 kvinnor och 2 män) har intervjuats, och intervjuerna har analyserats utifrån en tolkande fenomenologisk analys (IPA). I resultatet framkommer såväl faktorer som utifrån tidigare forskning är gemensamma för alla terapiinriktningar och sådana som är specifika för symboldramaterapi. Resultat som framkommer är bland annat att informanterna upplever att symboldrama förmått nå, och starta positiva förändringsprocesser i, djuppsykologiska och emotionella dimensioner inom dem. De menar att dessa förändringsprocesser fortsätter att påverka dem också långt efter att symboldramabehandlingen avslutats. Informanterna är mycket positivt inställda till symboldrama, och anser att de efter genomgången terapi har närmare till sina känslor och förmår njuta mera av livet. Ytterligare ett viktigt resultat är att informanterna starkt poängterar att för att en patient i symboldramabehandling ska nå sin potential så krävs en god relation mellan patienten och dess terapeut.</p>

Denna intervjustudie undersöker klienters och terapeuters upplevelse, tankar om och värdering av relationens betydelse i symboldrama. Informanterna är fyra matchade par i symboldramaterapier, fyra klienter och fyra terapeuter. Intervjumaterialet är transkriberat och analyserat med hjälp av fenomenografisk metod. Samtliga informanter var nöjda med terapierna och med utfallet av dem. Terapeuter som tydligt förmedlade värme, empati och ”compassion” till sina klienter fick snabbare behandlingsframgångar. De terapeuterna var också mer aktiva, stödjande, friare gällande struktur samt mer flexibla under sessionerna. De andra terapeuterna byggde stegvis upp relationen till klienten, medan de mer aktiva terapeuterna inte fokuserade på relationen. Terapeuterna som var mer aktiva värderade metodens betydelse för behandlingsresultaten högst, deras klienter relationen. De andra terapeuterna värderade relationen högst, deras klienter metoden.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur tidigare patienter upplever och tänker kring symboldramabehandling. Åtta personer (6 kvinnor och 2 män) har intervjuats, och intervjuerna har analyserats utifrån en tolkande fenomenologisk analys (IPA). I resultatet framkommer såväl faktorer som utifrån tidigare forskning är gemensamma för alla terapiinriktningar och sådana som är specifika för symboldramaterapi. Resultat som framkommer är bland annat att informanterna upplever att symboldrama förmått nå, och starta positiva förändringsprocesser i, djuppsykologiska och emotionella dimensioner inom dem. De menar att dessa förändringsprocesser fortsätter att påverka dem också långt efter att symboldramabehandlingen avslutats. Informanterna är mycket positivt inställda till symboldrama, och anser att de efter genomgången terapi har närmare till sina känslor och förmår njuta mera av livet. Ytterligare ett viktigt resultat är att informanterna starkt poängterar att för att en patient i symboldramabehandling ska nå sin potential så krävs en god relation mellan patienten och dess terapeut.

Syfte; Syftet med studien var att beskriva och analysera den meningsskapande processen i ett behandlingsförlopp där symboldrama använts i kombination med kroppsmedvetande träning (KMT) och medicinsk qi gong i den sjukgymnastiska behandlingen med en patient som utvecklat posttraumatiskt stress syndrom. Metod; Utifrån syftet valdes en enkel fallstudie med narrativ ansats. Den fenomenologiska utgångspunkten är individens egna subjektiva perspektiv som innebär att med en medveten ansträngning lyssna till de levda erfarenheterna och försöka förstå vad upplevelserna berättar om. I studien ingår en kvinnlig vuxen patient som har deltagit i behanlding hos sjukgymnast och tillika författare till den här studien. Resultat; I det sjukgymanstiska behandlingsarbetet framkom det, via kroppsrörelser och kroppsminnet, minnesbilder från den traumatiska hotsituation som patienten varit med om men som inte varit möjliga att ta fram på en medveten nivå. När de kroppsliga symtomen kunde sättas in i ett meningssammanhang och kropp, tanakr, känslor och mening kunde integreras, kom en meningsskapande process igång vilket bidrog till en förändrad symtombild. Konklusion; I denna studie har fokus varit på den levda kroppen utifrån ett fenomenologiskt perspektiv där det var själva upplevelsen av kroppen som var central i meningsskapandet. Kroppsmedvetanadeträning i kombination med symboldrama kan bidra till en fruktbar meningsskapande process vid behandling av PTSD. Resultatet pekar mot att när symtomen kunde förstås som meningsbärande, att de hade något att förmedla, förändrades också symtombilden.