Intresset för den terapeutiska relationen har varit stort ända sedan psykoanalysen utvecklades och har ökat under de senaste decennierna. Begreppet diskuteras fortfarande inom psykoanalytisk teoribildning och har även blivit ett viktigt område för den akademiska psykoterapiforskningen. En forskningstradition som syftar till att förstå olika psykologiska begrepp är fenomenologin. Syftet med denna studie är att förstå begreppet terapeutisk relation som psykologiskt fenomen. Psykodynamiska psykoterapeuters upplevelse av den terapeutiska relationen förmedlad genom en intervju analyserades med hjälp av fenomenologisk metod. Av studien framgår att den terapeutiska relationen är ett komplext och svårfångat fenomen som endast delvis går att uttrycka verbalt. Både en kroppslig och en verbal dimension framträder som del av fenomenets generella struktur vilket i diskussionsdelen kopplas till fenomenologiska teorier om både kroppens och språkets betydelse för medvetandet.

Corrective emotional experience (CEE) innebär att patienten känslomässigt upplever och erfar nya och mer adaptiva sätt att möta tidigare, olösta konflikter i en trygg relation. Denna studie syftar till att undersöka och tydliggöra vad ”corrective emotional experience” består i och vilka metoder som kan skapa sådana erfarenheter. Vad händer i patienten, vilka interventioner använder terapeuten för att möjliggöra CEE för patienten, samt vilka indikationer finns för dessa interventioner? Som metod för detta examensarbete genomfördes en systematisk litteraturstudie. Via databassökning identifierades 16 kliniska studier om CEE från de senaste 15 åren. Studierna som hade måttlig (3 studier) till svag (13 studier) evidensstyrka utgör bas för analysen. Resultaten visade bl a på att CEE är viktigt för att patienten ska kunna förändra maladapativa mönster och att terapeuten har en avgörande roll i att erbjuda en trygg relation. Vikten av terapeutens förmåga till intersubjektivitet, ”bonding”, att kunna vara en trygg bas samt att anpassa sig efter patientens anknytningsmönster är kunskap som framkommer i denna studie. Slutsatser som kan dras av studien är att CEE är en viktig förändringsmekanism i psykoterapi. Mer forskning omkring CEE behövs dock för att ytterligare påvisa vad som är verksamt och varför, förslagsvis med särskilt fokus på psykoterapeutens uppdrag att bygga relation och allians.

<p>Psykoterapihandledning i grupp är en viktig del i utbildningen till psykoterapeut. Det finns dock inte mycket forskning om detta och framför allt inte om hur den terapeutiska relationen påverkas av grupphandledningen. Syftet med denna studie var att undersöka grupphandledningens upplevda påverkan på den terapeutiska relationen utifrån de handledda terapeutstudenternas perspektiv. Metoden som har använts i studien är en kvalitativ ansats utifrån Grundad Teori. Resultatet visar att handledarens stil har stor betydelse för upplevelsen av grupphandledningen. Den har inflytande på trygghet i gruppen, kreativitet, lärande, konflikthantering och kritiskt tänkande. Allt detta upplevs återspegla sig i den terapeutiska relationen som terapeuten etablerar med sin klient. Man kan se detta som ett indicium för betydelsen av utbildningshandledningen för den blivande terapeutens kapacitet att etablera och vidmakthålla en god terapeutisk allians med sina klienter.</p>

Psykoterapihandledning i grupp är en viktig del i utbildningen till psykoterapeut. Det finns dock inte mycket forskning om detta och framför allt inte om hur den terapeutiska relationen påverkas av grupphandledningen. Syftet med denna studie var att undersöka grupphandledningens upplevda påverkan på den terapeutiska relationen utifrån de handledda terapeutstudenternas perspektiv. Metoden som har använts i studien är en kvalitativ ansats utifrån Grundad Teori. Resultatet visar att handledarens stil har stor betydelse för upplevelsen av grupphandledningen. Den har inflytande på trygghet i gruppen, kreativitet, lärande, konflikthantering och kritiskt tänkande. Allt detta upplevs återspegla sig i den terapeutiska relationen som terapeuten etablerar med sin klient. Man kan se detta som ett indicium för betydelsen av utbildningshandledningen för den blivande terapeutens kapacitet att etablera och vidmakthålla en god terapeutisk allians med sina klienter.

Denna intervjustudie undersöker klienters och terapeuters upplevelse, tankar om och värdering av relationens betydelse i symboldrama. Informanterna är fyra matchade par i symboldramaterapier, fyra klienter och fyra terapeuter. Intervjumaterialet är transkriberat och analyserat med hjälp av fenomenografisk metod. Samtliga informanter var nöjda med terapierna och med utfallet av dem. Terapeuter som tydligt förmedlade värme, empati och ”compassion” till sina klienter fick snabbare behandlingsframgångar. De terapeuterna var också mer aktiva, stödjande, friare gällande struktur samt mer flexibla under sessionerna. De andra terapeuterna byggde stegvis upp relationen till klienten, medan de mer aktiva terapeuterna inte fokuserade på relationen. Terapeuterna som var mer aktiva värderade metodens betydelse för behandlingsresultaten högst, deras klienter relationen. De andra terapeuterna värderade relationen högst, deras klienter metoden.

<p>Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.</p>

Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.

Inledning: Vad är det egentligen som händer i den terapeutiska relationen mellan terapeut och patient? Som psykodynamisk terapeut kan det tyckas självklart att grubbla över den terapeutiska relationens kvalitet eftersom relationen mellan patient och terapeut är central för förändringsprocessen. Syftet med denna kvalitativa studie är att utforska patienters upplevelser av den terapeutiska relationen. Frågeställningarna fokuserar på patienters beskrivningar av den terapeutiska relationen, vad som upplevs som hinder respektive främjande för den terapeutiska relationen samt upplevelser av betydelsefulla ögonblick under terapin. Metod: I studien intervjuas fem patienter vars psykodynamiska terapi omfattat minst 50 sessioner. Resultaten visar att lugn och närvaro hos terapeuten är betydelsefullt för den terapeutiska relationen. Den återkommande ritualen och rummet, som patienterna går in i vid varje samtal, är viktigt för terapin och blir som en del av relationen. Ett bra möte beskrivs som ett tillfälle av bekräftelse bortom orden. Ömsesidighet i den terapeutiska relationen och en känsla av acceptans och värme från terapeuten har stor betydelse för den terapeutiska processen. Slutsatserna är att om patienten skall uppleva känslomässig ömsesidighet i den terapeutiska relationen krävs en terapeut med stark närvaro i stunden. Om ömsesidighet inte uppnås uppstår inte heller något genuint möte. När patienten i psykoterapi möter en terapeut som är varm, närvarande och engagerad, samt har förmåga att fånga ögonblicket och möta patienten där denna befinner sig, utvecklas relationen till något starkt och betydelsefullt som lever vidare och skapar trygghet långt efter att terapin är avslutad.

Dagens informationssamhälle, erbjuder nya sätt att interagera, att etablera relationer och att bibehålla kontakten mellan människor.Teknologi och terapi blir ett sätt att upprätthålla en terapeutisk relation med hjälp av Skype som informationsteknologiskt hjälpmedel. Syftet med studien är att undersöka psykoterapeuters upplevelser avden terapeutiska relationen inom psykodynamisk psykoterapi via videokommunikation. Frågeställningarna fokuserar på terapeuternas användning av de psykodynamiska teorierna, beskrivning av den terapeutiska relationen samt hur den terapeutiska alliansen byggs vid videokommunikation. Studien hade en kvalitativ forskningsansats med en hermeneutisk metod. Sex terapeuter som bedrev terapi på Skype harintervjuats. Resultaten visar att terapeuterna upplevde att det fanns en distans i relationen som kunde användas positivt för att utreda något djupare i terapin. Terapierna blev mer ordrika då överföringaroch motöverföringar inte kunde identifieras lika lätt som vid ett fysiskt möte. Den terapeutiska alliansen upplevdes skörare på Skype. Slutsatser av studien var att bedriva en psykodynamisk psykoterapi på Skype behövde terapeuterna anpassa teorin till teknologin. Distansen irelationen användes som ett hjälpmedel för att terapin skulle utvecklas till en insiktsterapi men kunde även verka till att försvaren förstärktes. / Today's information society, is offering new ways to interact, to establish relationships and maintain contact between people.Technology and therapy is a way to maintain a therapeutic relationship with the help of Skype as an information technology tools. The purpose of the study is to examine psychotherapist’s experiences of the therapeutic relationship in psychodynamic psychotherapy via videocommunication. Research questions focuses on the psychotherapists' use of psychodynamic theories, the description of the therapeutic relationship and how the therapeutic alliance is being built in videocommunications. The study was a qualitative research approach with a hermeneutic method. Six therapists who pursued therapy via Skype were interviewed. The results show that therapists felt that there was a distance in the relationship which could be used positively to investigate deeper into the therapy. The therapies became wordier as transferense and countertrancferences could not be identified as easily as in a physical meeting. The therapeutic alliance felt more fragile on Skype. Discussions from the study shows in order to pursue a psychodynamic psychotherapy on Skype the therapists needed to adapt the theory to the technology. The distance in the relationship was used as a means of therapy to be developed into insight therapy but could also seem to strengthen the defenses.

<p>Studien har haft syftet att undersöka upplevelsen av den terapeutiska relationen hos en grupp terapeuter respektive klienter, där kulturella möten har uppstått. Med kulturella möten avses terapeut - klient konstellationer där en av parterna har en annan etnisk tillhörighet än svensk. </p><p>Forskarna har tillämpat en kvalitativ ansats och intervjuer som datainsamligsmetod. </p><p>En övergripande slutsats för terapeutgruppen är att den terapeutiska relationen inte upplevs kvalitativt särskiljande vid transkulturella dyader än vid andra konstellationer. Terapeuter måste dock äga metakulturkompetens och vara trygga i sin profession för att en bra relation ska kunna uppstå. </p><p>En övergripande slutsats för klientgruppen är åsikten att terapeutens kompetens och personliga egenskaper spelar större roll i upplevelsen av relationen än deras etniska tillhörighet. </p><p>Resultatet utmynnar i en teoretisk modell användbar vid förståelsen av aspekter som kan ha betydelse för upplevelsen av den terapeutiska relationen vid kulturella möten.</p>