<p>Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.</p>

Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.

Inledning: I början av den psykoanalytiska teorins utveckling hade sexualiteten en central roll. När man inom psykoanalytisk teori började frångå driftsteorin, kom man också längre bort från sexualiteten. Detta trots vetskapen om att sexualiteten tycks genomsyra människors liv och leverne på ett genomgripande sätt. Syftet med studien är att undersöka hur legitimerade psykoterapeuter, med kompetens och vana att arbeta med sexuella frågeställningar, arbetar med sexualitet i sitt arbete. Frågeställning: Hur arbetar psykodynamiska psykoterapeuter med speciell kompetens i sexualitet med patienternas sexuella problematik? Metod: En kvalitativ intervju på fenomenologisk grund genomfördes med fem legitimerade psykoterapeuter specialiserade på sexualitet. Dessa var verksamma inom både offentlig och privat verksamhet. Resultat: Psykoterapeuterna ger sexualiteten en integrerad plats i det psykoterapeutiska arbetet. Betydelsen av att göra en sexuell anamnes framträder i resultatet. I patienternas livsberättelser återkommer upplevelser av övergivenhet, trauma, skam och skuld och att sexualiteten återfinns som ett försvar gentemot att stå ut med svåra känslor. För psykoterapeuten krävs förmåga att lyssna på och härbärgera patientens berättelser, även mod att våga ställa frågor och uttrycka sig naturligt kring sexualitet. Detta kan väcka svåra känslor hos psykoterapeuten. För att möjliggöra detta arbete poängteras vikten av handledning och egenterapi. Diskussion: Sexualitet berör så uppenbart på olika vis de flesta människor. Denna studie stödjer de resultat som litteratur och tidigare forskning visar på fördelarna med att redan från början involvera sexualiteten i det psykoterapeutiska arbetet. Att som psykoterapeut integrera sexualitet i det psykoterapeutiska arbetet innebär en möjlighet till fördjupad kontakt och förståelse för de problem som undersöks. / Introduction: Sexuality had a central roll in the beginning of the development of psychoanalytic theory. At the same time the instinct theory was left behind, sexuality became less important as well, even though it is well known that sexuality penetrates the human way of life in a vigorous way. The purpose of the study is to investigate how licensed psychotherapists, who have the competence and are used to work with questions concerning sexuality, do so in their daily work. Question: How do psychodynamic psychotherapists who specialised in sexuality work with their patients sexual problems? Method: A qualitative phenomenologically -based interview carried out with five legitimate psychotherapists who specialised in sexuality, working in both public and private practice. Results: Sexuality is given integrated room in the psychotherapeutic work. The importance of taking a sexual history shows in the results. Experiences of abandonment, trauma, shame and guilt return in the patient´s histories together with the experience that sexuality is regained as a defence against difficult feelings. This demands the ability of the psychotherapist to listen to and contain the patient´s histories, even the courage to ask question and talk naturally about sexuality. This can stir up difficult feelings in the psychotherapist. To make the work possible, emphasises the importance of supervision and therapy. Discussion: Sexuality obviously affects most of the people in different ways. This study supports earlier results of literature and research and shows the advantages to involve sexuality in the psychotherapeutic work from the start. To integrate sexuality in the psychotherapeutic work gives the psychotherapist the possibility for deeper contact and understanding of the problems he/she investigates.

Inledning: Studien är en explorativ kvalitativ undersökning av psykoterapeuters upplevelser i terapier med ungdomar med narcissistisk problematik. Fem psykoterapeuter deltog i kvalitativa intervjuer. Intervjumaterialet bearbetades utifrån en tematisk analys. Genom ett relationellt terapeutiskt arbete går det att få en "genuin" kontakt och bygga allians, men att det också är osäkert och inte en självklarhet. I resultatet framkommer att det krävs tålamod, uthållighet, lång klinisk erfarenhet, goda teoretiska kunskaper samt professionell handledning. Den slutsats som kan dras av studien är att trots ett tröttsamt, osäkert och slitsamt arbete som påverkar den egna självkänslan, är det mödan värt om man kan uppnå en allians med dessa ungdomar. Förutom relationell behandlings form förekom symboldrama som en metod och komplement till psykodynamisk terapi.

Inledning: Terapi med en kvinna som utsatts för våld i nära relation kan vara en utmaning för terapeuten då det innebär att lyssna till hur en nära partner till kvinnan har utsatt henne för våld. Det kan bli en smärtsam påminnelse om mörkare sidor av människans existens och kan väcka starka känslor hos den som lyssnar. Frågeställningar: Denna studie syftar till att undersöka legitimerade psykoterapeuters erfarenheter av att i terapi möta kvinnor som har varit utsatta för våld i nära relation. Frågeställningarna är: Hur arbetar terapeuten för att uppnå en terapeutisk allians? Vad upplever terapeuten som hjälpande respektive försvårande i att bygga en terapeutisk allians? Vilka känslomässiga upplevelser och reaktioner kan väckas inom terapeuten själv i dessa möten? Hur hanterar terapeuten dessa uppkomna reaktioner? Metod: Terapeuter som bedrivit terapier med en kvinna som har utsatts för våld i nära relation intervjuades om sina erfarenheter. Materialet analyserades med hjälp av induktiv tematisk analys, som kan beskrivas som data-driven eller botten upp. Resultat: Resultaten visar att upprättandet av terapeutisk allians med en kvinna som har upplevt våld i nära relation kan ta lång tid, ibland flera månader och år. Deltagarna beskrev vikten av ett mellanmänskligt möte och av att vara genuint intresserad och närvarande i det den utsatta kvinnan berättade. En terapeutisk allians beskrevs kunna ha sin början då kvinnan upplevde sig vara förstådd av sin terapeut. Deltagarna beskrev också att de behövde vara mera aktiva i dessa terapier än i andra terapier och de använde sig av psykoedukativa metoder. Många motöverföringsreaktioner beskrevs, vilka både kunde vara kroppsliga, kognitiva och emotionella. Diskussion: Deltagarna beskrev det som en utmaning att konfronteras och identifiera sig med kvinnans upplevelser av både hot och våld från en nära partner. För terapeuten blir det en viktig del att vara medveten om och inte agera ut sina motöverföringsreaktioner för att kunna forma och bibehålla en terapeutisk allians. / Introduction: Listening to a woman who has been exposed to intimate partner violence (IVP) may be a challenge for the therapist, as it involves listening to how the woman has been exposed to violence from someone who is close to her. It can be painful remainder of the darker sides of human existence and can evoke strong feelings within the therapist who is listening. Aim: The aim of this paper is to explore what practices that psychotherapists consider helpful in establishing a therapeutic alliance with a woman who has been exposed to IVP? What kind of transference and countertransference reactions does the therapist typically experience? How do these reaction affect the therapist, and how can they be used in therapy? Method: Therapists who conducted therapies with women who had been exposed to IVP were interviewed about their experiences. The material was analysed using inductive thematic analysis, which can be described as data-driven analysis or “bottom-up”. Conclusion: The results show that the establishment of a therapeutic alliance with a woman who has experienced IVP can take a long time, sometimes several months or years. The participants described the importance of an interpersonal meeting and of being genuinely interested to the accounts of the victimized woman. A therapeutic alliance was described as beginning when the woman felt to be understood by her therapist. The therapists also describe that they needed to be more active in therapies with woman who had been exposed to IVP than in other therapies, and that they used psycho-educative methods in these therapies. Many countertransference reactions were described, which could be physical, cognitive and emotional. Discussion: The therapists described the challenge of listening to and identifying with the women’s experiences of both threats and violence from a close partner. For the therapist, it is important to be aware of, and not to act out on their countertransference reactions to be able to create and maintain a therapeutic alliance with the victimized woman.

Inledning: Omedvetna processer är centralt i psykodynamiskt arbete. Idag innebär psykodynamisk terapi flera terapeutiska former, frågan är var det omedvetna tar plats i denna nya ordning? Övergripande syftet med denna undersökning är att beskriva hur psykoterapeuter använder sina teoretiska utgångspunkter om fenomenet det omedvetna i den kliniska praktiken. Frågeställningar: Hur arbetar terapeuterna med omedvetna processer? Vilka möjligheter och eller/svårigheter uppfattar man i arbetet med omedvetna processer? Metod: Fem psykoanalytiskt inriktade terapeuter intervjuades semi struktureratmed hjälp av en frågeguide. Bearbetning är utförd genom tematisk analys. Resultat: Samtliga terapeuter arbetar med det omedvetna som central utgångspunkt, det finns med som en arbetsmodell. Både patient och terapeut blir engagerade relationellt i ett arbete med omedvetna processer. Terapeuter arbetar olika beroende på patientens problematik och förmåga. Terapeuterna avänder även egna omedvetna förnimmelser i ett arbete med patientens omedvetna. Diskussion: Det är tydligt hur samtliga terapeuter alltid har med idén om det omedvetna in i sina arbeten, även om arbetet skiljer sig åt vad gäller patienttyper. Det omedvetna speglar sig relationellt. Enligt Milton, J (2001), handlar den psykoanalytiska modellen om att relationellt bli indragen som terapeut tillsammans med patienten i överföring och projektion. Metodval diskuteras. / Introduction: Unconscious processes are central to psychodynamic work. TodayPsychodynamic therapy involves several therapeutic forms, the question is where do the unconscious takes place in this new order? Overall purpose of thisstudy is to describe how psychotherapists use their theoreticalstarting points about the phenomenon of the unconscious in clinical practice. Questions: How do therapists work with unconscious processes? What opportunities and difficulties are perceived in the work with unconscious processes?Method: Five psychoanalytically oriented therapists are interviewed through semi-structured interviews and based on a question guide. Processing is performed through thematic analysis. Results: All therapists work with the unconscious as a central starting point, it is included as a working model. Both patient and therapist become involved relationally in a work with unconscious processes. Therapists work differently depending on the patient's problems and abilities. The therapists also use their own unconscious diminution in a work with the patient's unconscious. Discussion: It is clear how all therapists always carry the idea of the unconscious into their work, even if the work differs in terms of patient types. The unconscious is reflected relationally. According to Milton, J (2001), the psychoanalytic model is about being relationally involved as a therapist with the patient in transference and projection. Method choice is discussed.

Inledning: Inom psykoanalysen finns välkända teorier som beskriver den härbärgerande funktionen. Begreppet har också beskrivits i flertalet erfarenhetsbaserade fallstudier men är svårare att finna empiriska studier om. Den härbärgerande funktionen är ett centralt begrepp inför vilken den kliniska förståelsen hade gynnats av att urskiljas från allmänt psykodynamiskt arbete och konkretiseras ur den teoretiska abstraktionen. Syfte: Syftet med studien är att med en kvalitativt empirisk undersökning bidra till att öka praktisk förståelse för den härbärgande funktionen genom att undersöka psykodynamiska terapeuters upplevelser av hur den gestaltar sig i den egna kliniska praktiken.Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med yrkesverksamma psykoterapeuter med inriktning psykodynamisk terapi och bearbetades med tematisk analys. Studien har i och med sin utgångspunkt i terapeuternas subjektiva upplevelser en fenomenologisk förståelse av svarsdata. Resultat: Tre övergripande teman framträder; att stå ut, att ge tillbaka och att skapa i relation.Diskussion: Resultatet ger en kvalitativ inblick i undersökningsområdet. Resultatet bidrar med ett operationaliserat förslag på en klinisk och en i jämförelse med psykoanalytisk teori förståelig gestaltning av begreppet. Nyckelord: härbärgerande funktion, terapeutens upplevelse, projektiv identifikation, motöverföringSökdatabaser: DiVA, PEP, PsycINFO, APA PsycNet, Google Scholar och PubMed.

Inledning: Tidigare studier har visat att patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS) framkallar specifika motöverföringsreaktioner till sina terapeuter och omgivningen. Den samtida begreppet motöverföring används av terapeuten för att förstå patientens inre värld.  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka ST-läkares motöverföringsreaktioner vid bedömningen av patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning på psykiatrisk akutmottagning.  Metod: Tematisk analys. Semi-strukturerade intervjuer med fem ST-läkare verksamma inom psykiatrin.  Resultat: Studiens resultat visade att motöverföringsreaktionerna kan delas upp i två övergripande teman. Å ena sidan motöverföringsreaktionerna som patienten framkallar hos läkarna under patient-läkarmötet och å andra sidan motöverföringsreaktionerna som är kopplade till läkarens tidigare yrkeslivserfarenheter med patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning.   Diskussion: Resultatet belyser ST-läkarnas motöveringsreaktioner utifrån flera perspektiv med hänsyn till tidigare forskning och teori. / Introduction: Previous studies have shown that patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS) evoke specific countertransference reactions in their therapists. The contemporary concept of countertransference is used by therapists to understand the patient's internal world. Aim: The aim of this study is to investigate the residents’ countertransference reactions in the assessment of patients with emotionally unstable personality disorder in psychiatric emergency department.  Method: Thematic analysis. Semi-structured interviews with five residents in psychiatry.  Results: The results of the study showed that the countertransference reactions can be divided into two major categories. First, the countertransference reactions that the patient evokes in the doctors during the patient-doctor meeting and second, the countertransference reactions that are linked to the doctors' previous professional experiences with patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS).

There are differences today amongst psychoanalysts regarding if psychoanalysis should limit itself to being exclusively a hermeneutic discipline or if psychoanalysis should find points of contact with neurobiology. The purpose of this essay is to touch upon the larger issue that creates the different points of view: Can psychoanalysis become enriched by finding points of contact with neurobiology, and should psychoanalysis be regarded as belonging to a broader scientific field than being exclusively a human science? The question at issue is: Can modern neurobiology contribute to a development of the psychoanalytic concepts; compulsion to repeat, transference/countertransference and talking cure? The method used is a literature study. The result shows that: Freud’s theories regarding traumatic compulsion to repeat can be linked with LeDoux’s theory of "emotional memory". Freud’s theory of the death instinct as an explanation to the compulsion to repeat can be replaced by a modern neurobiological theory of "emotional memory". The part of the countertransference that is an emotion transferred from the patient to the analyst can happen with the assistance of mirror neurons through "embodied simulation". This suggests that the phenomenon of the analyst being able to experience the patients emotion in himself does not have to imply that projection or intersubjective pressure have played a part in it. To be able to include this phenomenon in the concepts of transference and countertransference these need to be broadened or revised. It is possible to link and develop Freud’s theory of the talking cure with Deacon’s theory about symbolic communication. The results clinical implications are: Understanding of the traumatic compulsion to repeat as an expression of "emotional memory" demands work with this as an expression of memory processes. Understanding of the transference of emotion in transference/countertransference as possible through reflexive simulation processes, implies that projection or interpersonal pressure should not be preconceived in an emotion transference situation. It also implies that the emotional activation in the analyst should not by necessity be seen as an activation of the analyst’s internal objects together with emotions towards these. Deacon’s theory of symbolic communication implies that the talking cure should be used with awareness of its negative tendencies, visual thinking should not necessarily be considered non-symbolic and focus should be put on multiple ways of communication in the clinical situation.

Inledning: Det finns få forskningsreferenser när det gäller psykoterapeuters känslomässiga och kroppsliga reaktioner i patientarbete. Denna tematiska forskningsanalys utgår från psykoterapeuter som arbetar med personer som lider av trauma, då tidigare studier visar på kraftfulla kroppsliga och känslomässiga reaktioner i arbetet med denna målgrupp. Syftet med studien är att belysa hur psykoterapeuter beskriver sina upplevelser, negativa såväl som positiva, och hur de hanterar dem. Frågeställningar: Hur beskriver psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter sina kroppsliga och känslomässiga reaktioner i arbetet med traumatiserade patienter? Hur hanterar de sina egna reaktioner? Metod: Fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk utbildning i Sverige och som arbetar med patienter med trauma har intervjuats. Till studien valdes en kvalitativ forskningsansats som bearbetades utifrån en tematisk analysmetod. Resultat: Psykoterapeuterna beskriver svårigheterna att möta det ofattbara våldet i patienternas berättelser, hur de skyddar sig, hur de bär hoppet, hur de kan stå ut och hur de kan använda sina reaktioner i terapin. Här lyfts också konsekvenser för dem och behovet av återhämtning. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån de teoretiska begreppen motöverföring, projektiv identifikation, härbärgering och trauma. Terapeuternas reaktioner bekräftar tidigare forskning av kroppsliga och känslomässiga reaktioner och diskuteras utifrån den omfattande påverkan reaktionerna har på terapeuterna yrkesmässigt och för privatliv. / Introduction: There are few research references on psychotherapists physical and emotional reactions in the patient work. This thematic analysis is based on psychotherapists who work with people suffering from trauma, as previous studies indicate powerful physical and emotional reactions in the work with this target group. The purpose of the study is to illustrate how psychotherapists describe their experiences, both negative and positive, and how they handle them. Questions: How do psychodynamic psychotherapists describe theirphysical and emotional reactions in the work with traumatized patients? How do they handle their own reactions? Method: Five licensed psychotherapists with psychodynamic training in Sweden working with patients with trauma were interviewed. This qualitative researchapproach was processed with a thematic analysis. Results: Psychotherapists describe difficulties facing the unimaginable violence in the patients' stories, how to protect themselves, how they carry hope, how they can cope with it and how they can use their reactions in therapy sessions. It also highlights the consequences regarding themselves and the need for recovery. Discussion: The result is discussed from the theoretical concepts of countertransference, projective identification, containment and trauma. The psychotherapists´ reactions confirm earlier research of physical and emotional reactions, and isbeing discussed out of the wide impact the reactions have on psychotherapists´ professional and personal life.