<p>Studien uppmärksammar kvinnor som attraheras av män som är emotionellt otillgängliga på grund av exempelvis missbruk, antisocialt beteende och psykisk ohälsa. Studiens syfte var att belysa vissa psykologiska dimensioner som kunde förklara tre kvinnors benägenhet att välja emotionellt otillgängliga män till kärlekspartners samt få ökad kunskap om kvinnor som ingår i smärtsamma kärleksrelationer. Studiens frågeställning fokuserade på hur kvinnornas partnerval kunde förstås mot bakgrund av deras nära relationer under uppväxtåren. Studien utformades enligt kvalitativ design där tre kvinnor med erfarenhet av smärtsamma kärleksrelationer intervjuades utifrån ett syftesbestämt urval. Intervjumaterialet kategoriserades i huvudtemana uppväxtårens nära relationer, valet av kärlekspartner och relationen med otillgängliga män. Resultaten redovisades som citat och analyserades ur ett psykodynamiskt objektrelations¬teoretiskt perspektiv. Resultaten indikerade att kvinnornas tidiga separations- och individuations¬¬process kan ha störts och fixerats i en olöst närmandekris och ett symbiosberoende till yttre objekt. Ytterligare framkom att otillgängliga män kan passa in i kvinnornas kvarstående behov av att träna närmandekrisens närhets- och distansövningar med. Slutligen pekade kvinnornas partnerval på att de genom dem upprepar och återskapar barndomens relationsbetingelser, liknande den egna tidiga relationen till föräldrarna och ibland även föräldrarnas relation till varandra och andra kärlekspartners.</p>

Studien uppmärksammar kvinnor som attraheras av män som är emotionellt otillgängliga på grund av exempelvis missbruk, antisocialt beteende och psykisk ohälsa. Studiens syfte var att belysa vissa psykologiska dimensioner som kunde förklara tre kvinnors benägenhet att välja emotionellt otillgängliga män till kärlekspartners samt få ökad kunskap om kvinnor som ingår i smärtsamma kärleksrelationer. Studiens frågeställning fokuserade på hur kvinnornas partnerval kunde förstås mot bakgrund av deras nära relationer under uppväxtåren. Studien utformades enligt kvalitativ design där tre kvinnor med erfarenhet av smärtsamma kärleksrelationer intervjuades utifrån ett syftesbestämt urval. Intervjumaterialet kategoriserades i huvudtemana uppväxtårens nära relationer, valet av kärlekspartner och relationen med otillgängliga män. Resultaten redovisades som citat och analyserades ur ett psykodynamiskt objektrelations¬teoretiskt perspektiv. Resultaten indikerade att kvinnornas tidiga separations- och individuations¬¬process kan ha störts och fixerats i en olöst närmandekris och ett symbiosberoende till yttre objekt. Ytterligare framkom att otillgängliga män kan passa in i kvinnornas kvarstående behov av att träna närmandekrisens närhets- och distansövningar med. Slutligen pekade kvinnornas partnerval på att de genom dem upprepar och återskapar barndomens relationsbetingelser, liknande den egna tidiga relationen till föräldrarna och ibland även föräldrarnas relation till varandra och andra kärlekspartners.

No description available.

There are differences today amongst psychoanalysts regarding if psychoanalysis should limit itself to being exclusively a hermeneutic discipline or if psychoanalysis should find points of contact with neurobiology. The purpose of this essay is to touch upon the larger issue that creates the different points of view: Can psychoanalysis become enriched by finding points of contact with neurobiology, and should psychoanalysis be regarded as belonging to a broader scientific field than being exclusively a human science? The question at issue is: Can modern neurobiology contribute to a development of the psychoanalytic concepts; compulsion to repeat, transference/countertransference and talking cure? The method used is a literature study. The result shows that: Freud’s theories regarding traumatic compulsion to repeat can be linked with LeDoux’s theory of "emotional memory". Freud’s theory of the death instinct as an explanation to the compulsion to repeat can be replaced by a modern neurobiological theory of "emotional memory". The part of the countertransference that is an emotion transferred from the patient to the analyst can happen with the assistance of mirror neurons through "embodied simulation". This suggests that the phenomenon of the analyst being able to experience the patients emotion in himself does not have to imply that projection or intersubjective pressure have played a part in it. To be able to include this phenomenon in the concepts of transference and countertransference these need to be broadened or revised. It is possible to link and develop Freud’s theory of the talking cure with Deacon’s theory about symbolic communication. The results clinical implications are: Understanding of the traumatic compulsion to repeat as an expression of "emotional memory" demands work with this as an expression of memory processes. Understanding of the transference of emotion in transference/countertransference as possible through reflexive simulation processes, implies that projection or interpersonal pressure should not be preconceived in an emotion transference situation. It also implies that the emotional activation in the analyst should not by necessity be seen as an activation of the analyst’s internal objects together with emotions towards these. Deacon’s theory of symbolic communication implies that the talking cure should be used with awareness of its negative tendencies, visual thinking should not necessarily be considered non-symbolic and focus should be put on multiple ways of communication in the clinical situation.

This essay examines the role of repetition in the two novels Älskaren (The Lover) by Marguerite Duras and Den amerikanska flickan (The American Girl) by Monika Fagerholm, through a thematic and comparative reading. The study mainly uses Bruce F. Kawin’s analysis of repetition in literature and language as well as it refers to Cathy Jellenik and her analysis of rewriting in the works of Duras. The study also takes into Julia Kristeva’s idea of Duras as a writer lacking of catharsis. Furthermore, the essay analyses both novels by applying Sigmund Freud’s term “repetition compulsion”. The essay shows how Fagerholm and Duras both use permissive writing, which means that the authors boldly write clichéd replications in their texts. Both writers practice what Kristeva calls “an aesthetics of awkwardness”. Aswell, the authors both question whether a story at all is able to be told: they work with what Jellenik calls “an aesthetics of doubt”, but in different ways. Moreover, by using the work of Kawin, the essay shows how the authors have different ways of handling time. The study shows indications of repetition compulsion in the characters and also exemplifies instances of what Kristeva calls “reduplication”. Through this a fragmentary and Nietzschean perspective of the self is displayed in the novels. The study review how Duras can be said to be a writer lacking of catharsis, while Fagerholm on the other hand liberates one of her protagonists from repetition compulsion by allowing the character to undergo a catharsis. Finally, the essay conclusion points out that Duras and Fagerholm are postmodern writers who know how to challenge the concept of truth. Even if they are different writers in many aspects, they both use repetition as a method to express something unspeakable. They can be said to write also by an aesthetics of search for the truth; a search for an origin tale which they both argue as biased and is therefore impossible to capture.