Barns mentala ohälsa ökar kraftigt. Barnpsykoterapi med inslag av fri lek, här kallad lekterapi, har under många år varit den traditionella behandlingen av barn i behov av psykoterapi. För att ha en möjlighet att kunna jämföras vetenskapligt med andra dokumenterade behandlingsmetoder behöver evidensen för lekterapi som behandlingsmetod undersökas, stärkas liksom spridas.  Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka kunskapsläget inom lekterapi som behandlingsmetod inom barnpsykoterapi.  Totalt 41 studier har granskats systematiskt enligt evidensbaserad medicinsk metod. Tjugoen av dem poängbedömdes medan övriga 20 delades upp i temagrupper för att visa ett ytterligare djup och bredd av de analyserade studierna. Tretton studier av de 21 poängbedömda fick minst 80% av totalpoängen, gradering I, och sju stycken graderingen II, d. v. s. 70-80% av max poängen. Enligt internationell praxis av gradering av evidensstyrka för slutsatser, visar två studier, eller fler, med ett högt bevisvärde eller god systematisk översikt på ett starkt vetenskapligt underlag som ger god evidens. Som ett bifynd visade sig 16 av de 41 studierna även ha en direkt anknytning till affektiv neurovetenskaplig forskning.  Rekommendationen är att använda barnpsykoterapi med fri lek för barn som ska behandlas vid mental ohälsa.

<p>Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.</p>

<p>MITTUNIVERSITETET</p><p>Institutionen för Socialt arbete</p><p>ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs</p><p>HANDLEDARE: Ulf Engqvist</p><p>SAMMANFATTNING: Uppsatsens syfte var att undersöka och beskriva lekens betydelse för barn och hur leken används i terapeutiskt arbete. Forskningsfrågorna var: Vilken betydelse har leken generellt för barn? Vilken betydelse har leken för traumatiserade barn i psykodynamisk barnpsykoterapeutisk behandling? Hur används leken i den psykodynamiska barnpsykoterapin? Genom kvalitativ och hermeneutisk metod har uppsatsen utformats. För att kunna besvara uppsatsens problemformuleringar intervjuades fem psykodynamiskt utbildade informanter som arbetar med barn. De teoretiska analysredskapen utgjordes av psykoanalys, psykodynamisk barnpsykoterapi, objektrelationsteori och anknytningsteori. Resultatet visade att leken har en generell betydelse för barns utveckling, inlärning samt problemlösningsförmåga. Leken är en viktig del av barns liv och utveckling och ses som barns kommunikationsmetod där vuxna kan ta del av barnets värld. Inom den psykodynamiska barnpsykoterapin har leken en betydelse genom att barn i leken som uttrycksform kan gestalta, rekonstruera och bearbeta upplevelsen av traumat. Leken kan även utgöra ett diagnostiskt verktyg i psykodynamisk barnpsykoterapi. I behandling kan barnets problem bli synliga för terapeuten genom lekens uttrycksform. Den terapeutiska relationen har en inverkan på lek. Relationen är en förutsättning för att barn skall våga leka och delge terapeuten sin historia och sina känslor i den terapeutiska processen där leken är central. Barns tidiga anknytning och barns mentala föreställningar har visats påverka den relationella aspekten i psykodynamisk barnpsykoterapi.</p><p>NYCKELORD: Barn, lek, trauma, psykodynamisk barnpsykoterapi</p><p>TITEL: Lekens betydelse för barn och lek i psykodynamisk barnpsykoterapi för traumatiserade barn</p><p>FÖRFATTARE: Karolina Persson & Katarina Persson</p><p>DATUM: Juni 2008</p>

Studiens syfte var att undersöka samband mellan terapeuters känslor och behandlingsutfall. 27 terapier undersöktes, som ingick i forskningsprojekt på Ericastiftelsen; Erica Process and Outcome Study (EPOS) och Målprojektet. Terapeuternas känslor undersöktes med hjälp av självskattningsformuläret Feeling Word Checklist (FWC) och samband mellan skattningar och behandlingsutfall mätt med Children´s Global Assessment Scale (CGAS) undersöktes. Sex psykoterapier analyserades kvalitativt utifrån terapeuternas beskrivningar av terapin i regelbundet ifyllda formulär. Huvudresultaten visar att distans i terapins inledningsfas var förknippat med sämre utfall. Ett samband fanns också mellan en större variation i terapeutens känslor och en mer internaliserande problematik hos barnet. Hypoteser utifrån resultatet är att en distanserad hållning hos terapeuten har mer negativa konsekvenser i barnpsykoterapi än i vuxenpsykoterapi, samt att aggressionsproblematik av utagerande eller mer inåtvänd karaktär kan påverka terapeutens känslor i fråga om stabilitet eller variation i känslorna.

MITTUNIVERSITETET Institutionen för Socialt arbete ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs HANDLEDARE: Ulf Engqvist SAMMANFATTNING: Uppsatsens syfte var att undersöka och beskriva lekens betydelse för barn och hur leken används i terapeutiskt arbete. Forskningsfrågorna var: Vilken betydelse har leken generellt för barn? Vilken betydelse har leken för traumatiserade barn i psykodynamisk barnpsykoterapeutisk behandling? Hur används leken i den psykodynamiska barnpsykoterapin? Genom kvalitativ och hermeneutisk metod har uppsatsen utformats. För att kunna besvara uppsatsens problemformuleringar intervjuades fem psykodynamiskt utbildade informanter som arbetar med barn. De teoretiska analysredskapen utgjordes av psykoanalys, psykodynamisk barnpsykoterapi, objektrelationsteori och anknytningsteori. Resultatet visade att leken har en generell betydelse för barns utveckling, inlärning samt problemlösningsförmåga. Leken är en viktig del av barns liv och utveckling och ses som barns kommunikationsmetod där vuxna kan ta del av barnets värld. Inom den psykodynamiska barnpsykoterapin har leken en betydelse genom att barn i leken som uttrycksform kan gestalta, rekonstruera och bearbeta upplevelsen av traumat. Leken kan även utgöra ett diagnostiskt verktyg i psykodynamisk barnpsykoterapi. I behandling kan barnets problem bli synliga för terapeuten genom lekens uttrycksform. Den terapeutiska relationen har en inverkan på lek. Relationen är en förutsättning för att barn skall våga leka och delge terapeuten sin historia och sina känslor i den terapeutiska processen där leken är central. Barns tidiga anknytning och barns mentala föreställningar har visats påverka den relationella aspekten i psykodynamisk barnpsykoterapi. NYCKELORD: Barn, lek, trauma, psykodynamisk barnpsykoterapi TITEL: Lekens betydelse för barn och lek i psykodynamisk barnpsykoterapi för traumatiserade barn FÖRFATTARE: Karolina Persson &amp; Katarina Persson DATUM: Juni 2008

<p>Parallell barn- och föräldrabehandling är idag det vanligast praktiserade sättet att bedriva behandlingsarbete med barn och familjer. Det har sin grund i ett psykoanalytiskt förhållningssätt där man traditionellt betonar arbetet med barnet, med en möjlig risk att föräldraarbetet och föräldrarnas roll i barnets terapi kommer i skymundan. Följande studie lyfter fram föräldrarnas egna berättelser kring att medverka och vara en del av en parallell behandling tillsammans med sitt barn. Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av delaktighet i sina barns terapier när familjen deltagit i en parallell barn- och föräldrabehandling. Det är en kvalitativ intervjustudie med en tolkande ansats ur ett psykodynamiskt och systemiskt perspektiv. Resultatet visade att föräldrarna överlag upplevde det som att de fått tillräcklig inblick och att de känt sig delaktiga i behandlingen, dock framkom en aspekt av ambivalens i att de både velat och inte velat ha mer inblick och insikt i barnets behandling. Det visade sig vidare att föräldrarnas behov av inblick och insikt i barnets terapi var relaterat till upplevelsen av tillit till behandlingen. Författarens slutsatser är att tillit, inblick och insikt är tre viktiga interagerande aspekter av föräldrarnas upplevelse av delaktighet i barnets behandling.</p>

Parallell barn- och föräldrabehandling är idag det vanligast praktiserade sättet att bedriva behandlingsarbete med barn och familjer. Det har sin grund i ett psykoanalytiskt förhållningssätt där man traditionellt betonar arbetet med barnet, med en möjlig risk att föräldraarbetet och föräldrarnas roll i barnets terapi kommer i skymundan. Följande studie lyfter fram föräldrarnas egna berättelser kring att medverka och vara en del av en parallell behandling tillsammans med sitt barn. Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av delaktighet i sina barns terapier när familjen deltagit i en parallell barn- och föräldrabehandling. Det är en kvalitativ intervjustudie med en tolkande ansats ur ett psykodynamiskt och systemiskt perspektiv. Resultatet visade att föräldrarna överlag upplevde det som att de fått tillräcklig inblick och att de känt sig delaktiga i behandlingen, dock framkom en aspekt av ambivalens i att de både velat och inte velat ha mer inblick och insikt i barnets behandling. Det visade sig vidare att föräldrarnas behov av inblick och insikt i barnets terapi var relaterat till upplevelsen av tillit till behandlingen. Författarens slutsatser är att tillit, inblick och insikt är tre viktiga interagerande aspekter av föräldrarnas upplevelse av delaktighet i barnets behandling.