In 1959 French composer Francis Poulenc composed the opera La Voix humaine based on Jean Cocteau’s original play (1928). La Voix humaine is a one-act opera for soprano. The main character, Elle, spends the opera on the phone with her ex-lover who is marrying another the next day. Many musicians believe this opera is difficult or impossible to update, due to the use of the telephone and its dated operator system, which is a large aspect of the action and drama. This document provides the reader with a new interpretation of the opera with modern technology. Chapter One begins with a brief history of the creators of the play and opera, Jean Cocteau and Francis Poulenc. It delves into their early years, leading up to their time involved with Les Six. Chapter Two discusses Cocteau’s vision and creation of the play and continues to his collaboration with Poulenc on the opera. Chapter Three offers a view of how the phone plays a large part in the play, continues to the telephone’s function during the time period the play was written, and concludes with a look at how current technology may be applied to an updated interpretation of the opera. Chapter Four provides a look at the sections of the libretto that is linked to the telephone, thus making its use unavoidable in certain portions of the opera while providing musical examples. It also discusses how the libretto poses a problem with a modern-day telephone system and how to address these issues. Chapter Five presents ways to incorporate the use of an iPad into the second section of the opera, through analysis and interpretation of the text. Chapter Six gives a look into modern research on technology and its effects on mental health, following with how this research can be applied to a modern interpretation of the work and Elle’s untimely suicide due to effects of technology addiction. This chapter also discusses how the text and music support these ideas. Finally, the conclusion summarizes main ideas and their application into the opera.

Francis Poulenc (1899-1963) demonstrates a remarkable affinity for surrealist poetry in his numerous settings of leading modernist French poets from the first half of the twentieth century. The poetry of Max Jacob (1876-1944), a once unduly marginalized writer who is now regarded as an influential initiator of surrealism, provided the inspiration for one of Poulenc's most significant works, the chamber cantata Le Bal masque (1932). / This thesis seeks to shed light on Poulenc's largely neglected artistic interaction with Jacob by exploring musical counterparts to the poet's unique surrealist aesthetic in Le Bal masque. Chapter one examines Poulenc's artistic milieu surrounding the composition and first performance of Le Bal masque, and reviews previous literature on Poulenc's involvement with avant-garde art and literature. Chapter two focuses on Jacob himself and discusses key aspects of his subversive poetic aesthetic. Chapter three outlines the fundamental characteristics of surrealist art in general and reviews previous discussions of music and surrealism. The final chapter explores surrealist influences in Le Bal masque while concentrating on musical parallels to central features of Jacob's poetry and surrealist art in general described in the preceding chapters.

Master of Music / Department of Music, Theatre, and Dance / Reginald L. Pittman / This Master’s Report extensively examines repertoire written for the lyric tenor voice. The text will explore the compositions of Francesco Paolo Tosti, Richard Strauss, Ernest Chausson, and Jake Heggie’s song cycle, Friendly Persuasions: A Homage to Poulenc. The text provides biographical information on each composer, text and translations, figures and interpretations, and some pedagogical insight. The pieces discussed are Tosti’s La Serenata, Non t’amo più, and Ideale; Strauss’s Morgen, Traum durch die Dämmerung, and Die Nacht; Chausson’s Printemps triste, Hébé, and Le temps des lilas; and Jake Heggie’s song cycle Friendly Persuasions: A Homage to Poulenc (2008). The graduate recital was presented in partial fulfillment of the requirements for the Master of Music degree in vocal performance on April 1, 2017 at Kansas State University in All Faiths Chapel. The recital featured the talents of tenor Mitchell Jerko and pianist Randall Frye.

No description available.

No description available.

À la mémoire de Serge Prokofieff står högst upp på första sidan av Oboesonaten, FP 185 av Francis Poulenc. Stycket komponerades år 1962 och är Poulencs sista komposition, som han aldrig har fått möjligheten att höra innan han dog samma år. Under åren har Poulenc tillägnat sina verk till många vänner och bekanta. Sitt sista verk tillägnar han sin vän som han beundrar väldigt mycket, dvs. Prokofjev. Detta är en vinkel som jag länge har velat fördjupa mig i. Under studieåren har många lärare dragit kopplingar mellan oboesonaten och vissa verk av Prokofjev, som t.ex. baletten Romeo och Julia. Så jag har valt undersöka ämnet och se om det finns tydliga influenser av Prokofjevs musik i oboesonaten samt också att klargöra om huruvida stycket är karaktäristiskt för Poulencs stil som kommer från en fransk musiktradition. För att utöka mina kunskaper och för att bilda en större kontext om båda kompositörerna, har jag börjat med att läsa biografier om dessa. Även en utförlig analys av oboesonaten har genomförts. Genom att lyssna på verk av båda tonsättarna samt genom att titta i partitur har jag kunnat ta ut vissa ställen som kunde jämföras för att hjälpa mig vidare i min undersökning. Dessa ställen har jag lagt sida vid sida för en mer detaljerad analys och jämförelse. Jag upptäckte att det fanns en del likheter mellan oboesonaten och Prokofjevs musik, däremot mycket fler likheter mellan oboesonaten och andra verk av Poulenc. Det finns många närvarande kompositionsdrag som berättar att stycket är mycket karaktäristiskt för Poulencs sätt att skriva musik. Dock kan man också se en del kompositionsegenskaper som föredras av Prokofjev. Min slutsats är att det finns influenser av Prokofjev, men också att oboesonaten är Poulencs egen tillbakablick till ett rikt och händelsefullt liv samt en medryckande karriär. Att kunna känna igen dessa referenser till Prokofjev och till Poulencs tidigare musik bidrar till att man som musiker kan skapa en mer utförlig interpretation av stycket. Att förmedla kompositörens tankar är en stor del av en musikers jobb. Därför anser jag att det är viktigt att tolkningen av ett stycke stämmer överens i så stor utsträckning som möjligt med tonsättarens idéer. / <p>F Poulenc: Oboesonat, FP 185</p><p></p><p>Medverkande:</p><p>Gabriela Dogaru - oboe</p><p>Katarina Ström-Harg - piano</p>

No description available.

Alors que les bibliothèques d’écrivains et d’artistes plasticiens ont déjà fait l’objet de publications théoriques et méthodologiques d’envergure (cf. notamment :D’Iorio et Ferrer, 2001 ;Levaillant, Gamboni et Bouiller, 2010 ;Belin, Mayaux et Verdure-Mary, 2018) soutenues par nombre d’études monographiques, les bibliothèques littéraires de compositeurs ne peuvent encore se prévaloir d’une telle attention. Ainsi, en écartant la question des liens entre textes et musique dans les œuvres, déjà abondamment étudiée, et à la suite des recherches menées à propos des écrits de compositeurs, la présente thèse entend contribuer à l’élargissement des études musico-littéraires, en interrogeant les bibliothèques littéraires des compositeurs, comprises comme « ensembles de textes », pour elles-mêmes et comme ensembles construits. Cette thèse se compose de deux parties. La première partie présente, en premier lieu, un état de l’art des recherches relatives aux bibliothèques de compositeurs, en se concentrant avant tout sur le champ français et le statut de ce type d’archives dans les fonds musicaux. En second lieu, s’ensuit une révision des notions théoriques établies dans le cadre des études sur les bibliothèques d’écrivains et de peintres, à la lumière de notre objet d’étude. S’y pose également la question des limites à donner à la « bibliothèque littéraire » du compositeur, par rapport à ce que pourrait comprendre sa « bibliothèque musicale ». La seconde partie de la thèse est consacrée à l’étude des bibliothèques de Vincent d’Indy (1851-1931), Maurice Ravel (1875-1937) et Francis Poulenc (1899-1963), l’objectif étant de préciser les voies par lesquelles ces compositeurs ont enrichi leur capital culturel, en s’aventurant au-delà de la sphère musicale. Y sont abordées, d’une part, les questions de reconstitution et d’inventorisation de ces bibliothèques, d’autre part, celles des pratiques de lecture et des dynamiques intellectuelles et créatrices que ces bibliothèques mettent en œuvre. Les inventaires des bibliothèques de d’Indy, Ravel et Poulenc sont disponibles en annexe. / Doctorat en Langues, lettres et traductologie / info:eu-repo/semantics/nonPublished

Som kördirigent börjar man nästan alltid en repetition med att lära körsångarna att sjunga rätt noter, men sångtexten är minst lika viktig. Det kan berätta så mycket mer om styckets helhet än om kören måste börja repetera musiken direkt. Det märks tydligt om en kör har en vilja och förståelse för vad som sjungs oavsett ambitionsnivå. Vad är det då som behövs för att inte sångtexten ska uppfattas som meningslös? Syftet med detta konstnärliga examensarbete var att som kördirigent undersöka och analysera på vilka sätt hanteringen av sångtext påverkar den musikaliska gestaltningen i körsång. Studien utfördes genom intervjuer med fyra sakkunniga informanter och avslutades med två konstnärliga projekt. Resultatet från intervjuerna gav en likhet för både generella och specifika frågor, men alla informanter hade olika åsikter för vilken metod de ansåg var bäst för hur man arbetar med sångtext. Sammanfattningsvis finns det flera unika tillvägagångssätt att tolka en sångtext vilket gör att den musikaliska gestaltningen påverkas mest av den individuella kördirigentens förmåga att förmedla sångtext, både verbalt och icke-verbalt. Hanteringen av sångtext kan även påverkas av yttre faktorer, exempelvis tidsbrist. / <p>Den konstnärliga delen av mitt examensarbete var att leda och dirigera Radiokören och KMH Vokalensemble under två olika projekt. </p><p>Mitt projekt med Radiokören bestod av två repetitioner under två dagar. Första repetitionen skedde den 16/5-23 kl. 09.30-12.30 och den andra repetitionen 17/5-23 kl. 14.00-17.00. Båda repetitionerna ägde rum på studio 2, Sveriges Radio, Oxenstiernsgatan 20, Stockholm. </p><p>Repertoar: Un soir de neige - Francis Poulenc.</p><p>Mitt projekt med KMH vokalensemble bestod av repetitioner samt en avslutande examenskonsert den 25/5-23 kl. 12.30 i Kungasalen på Kungl. Musikhögskolan, Stockholm. I detta examensarbete hör även dokumentation i form av en ljudinspelning från min del av examenskonserten.</p><p>Repertoar: Deus in adjutorium - Benjamin Britten, Laudibus in Sanctis - William Byrd.</p><p>Medverkande: Radiokören, KMH Vokalensemble.</p>

No description available.