Syftet med studien är att undersöka vad för uppfattningar förskollärare har om sin närvaro i den fria leken i förskolan. Leken är en viktig beståndsdel i barnens livi förhållande till deras lärande. Detta framhålls både inom forskning och i förskolans läroplan, där de betonar vikten med leken som viktig för barn att utvecklas både psykiskt och fysiskt.  I tidigare forskning och bakgrund redogörs forskning kring förskollärarens roll och uppfattningar om den fria leken i förskolan. Teoretiska perspektiv synliggörs om förskollärarens roll i barns fria lek, något som har en inverkan på förskolans verksamhet och läroplanens utformning. Metodvalet för denna studie är semistrukturerade intervjuer, som har tematiserats och färgkodats. Det valda teoretiska perspektiven handlar om förskollärarens roll att vara en aktiv lekpartner kontra observatör i relation till den fria leken. Dessa ligger till grund när vi analyserade resultatet kring vår undersökning. Resultatet visar på att den fria leken i förskolan aldrig någonsin är "fri". Att den fria leken är en svår balansgång för förskollärarna att låta barnen leka fritt och parera mellan att sätta gränser. Slutsatsen visar att beroende på om barn är leksvaga eller lekstarka uttrycker fler av förskollärarna vikten av att vara lyhörd inför barns fria lekar, för att kunna avgöra behovet av vägledning beroende på hur de tolkar barnens behov och fria lekar.