Denna masteruppsats handlar om svenska myndigheters värdegrundstexter och har som över­gripande syfte att förstå vi är-konstruktionen. Vi är-konstruktionen innehåller en grammatisk form som prototypiskt beskriver nutid, framtid eller allmängiltiga påståenden, men som tycks användas i en annan betydelse i värdegrunder. I studien redogör jag för hur konstruktionen kan se ut, vad den uttrycker samt försöker förstå varför den finns genom att använda systemisk-funktionell grammatik (SFG). I undersökningen analyseras 351 vi är-konstruktioner och jag beskriver i en första fas vad som kan vara subjekt och vilka verb som kan användas i konstruktionen. I en andra fas kategoriserar jag verben utifrån vilken process de realiserar och utgår ifrån den svenska beskrivningen av systemisk-funktionell grammatik. I en tredje och sista fas undersöks vi är-konstruktionens olika typer av modalitet som uttrycker avsändarens inställning till yttrandet.  Undersökningen visar att de vanligaste komponenterna är vi och är, att presens indikativ är vanligare än modifierade verbfraser och att relationellt attributiva processer är den vanligaste processen. Undersökningen föreslår att den svenska indelningen i processer bör utvecklas då den inte är tillräcklig för att beskriva materialet.Beteendeprocesser hämtas från den engelska SFG-modellen, men med viss modifikation, för att kunna beskriva materialet och förstadeltagaren kallas utövare.Undersökningen föreslår även att presens indikativ tolkas mer uppmanande då det används tillsammans med rumsadverbial som förankrar händelsen på myndigheten.  Att vi är-konstruktionen används kan vara ett resultat av värdegrundens syfte att fungera både som dokumentation och styrinstrument. Presens indikativ-former är mildare uppmanande än imperativ, de möjliggör att subjekt kan skrivas ut och de uppmuntrar till dialog.