Syftet med min studie var att beskriva vilka hinder invandrarföretagare möter i inom Linköpings kommun. För att få ett resultat har jag ställt 4 olika forskningsfrågor om byråkrati,skattebestämmelser, myndighetsspråk och vardagsspråk som  huvudsyfte. Mitt tillvägagångssätt har baserats på 7 intervjuer med personer som har olika bakgrund och jobbar inom skiftande organisationer och företag. Som aktörer har jag valt Skatteverket, Nulink och Nyföretagarcentrum i Linköping. De personer som jag har gjort intervju med heter Susanne Eriksson(företagare), Elin Walin (företagare), Ali Reza Ghodoosi(företagare) och Maryam Azmand (tidigare företagare). När jag har tittat på resultatet då ser jag ett tydligt och starkt mönster kring informanternas uppfattningar om mina indikatorer. Om man tittar på myndigheters svar då ser man en tendens kring uppfattning av byråkrati, skattebestämmelser samt myndighetsspråk. Jag ser nämligen också att det finns tydliga skillnader mellan företagare som är inrikes födda med företagare med utländsk bakgrund vad gäller förståelse kring mina frågeställningar. I mitt arbete slås jag av att en informant ser byråkrati som något negativt och personer med utländsk bakgrund har svårt att uppfatta myndighetsbyråkrati. Jag tycker också att det är intressant att de officiella personerna tycker att skattereglerna har blivit enklare medan invandrarföretagare tycker att det är svårt med skatteregler. När jag tittar på vardagsspråk som mitt huvudsyfte så tycker förstås jag att företagare med utländsk bakgrund bör se det svenska språket som nyckel till allting precis såsom språkläraren tycker. Slutligen ser jag ett klart och tydligt mönster mellan svenska företagare och invandrarföretagare vilket innebär att svenska företagare har lätt att anpassa sig efter gällande regler mot bakgrunden av att svenska är modersmål för dem medan invandrarföretagare har problem med anpassning till regler och lagar vilket beror på det svenska språket som ett hinder, enligt min tolkning.

I den här undersökningen studerar jag hur myndigheter försöker upprätthålla en god och begriplig svenska mot allmänheten i text, vilket är ett krav som ställs på dem i språklagen. Fem texter skrivna av fem olika myndigheter – Försäkringskassan, Konkurrensverket, UK-ämbetet, Sveriges domstolar och Tullverket har undersökts. Samtliga har återgivit offentlighetsprincipen på sina hemsidor. För att förstå de val och ändringar myndigheterna gjort, ingick även lagtexten Om allmänna handlingar offentlighet i analysen. Jag studerar röst och kausalitet i texterna. Min metod bygger på Monica Reichenbergs avhandling Röst och kausalitet i lärobokstexter (2000). Hennes undersökning visar att dessa variabler, och särskilt i kombination, ökar textens begriplighet för hennes informanter. Resultatet i min undersökning visar främst att samtliga myndigheter försöker leva upp till kravet på begriplig svenska genom att göra ett innehållsligt urval och språkliga bearbetningar. Hur de når dit är en delad uppfattning där särskilt röst används i skilda utsträckning. Huruvida texternas begriplighet är bättre eller sämre undersöks inte. Det kan vara ett framtida projekt.

I denna uppsats undersöks klarspråksanpassningen i två informationsbroschyrer från polismyndigheterna i Sverige och Finland. Syftet med undersökningen är att jämföra hur pass väl den sverigesvenska respektive finlandssvenska informationsbroschyren följer riktlinjerna för klarspråk och att se om det finns skillnader i klarspråksanpassningen mellan broschyrerna. Som metod används för det första en kvalitativ textanalys som grundar sig i frågorna i detsvenska Språkrådets Klarspråkstest och för det andra en kvantitativ analys där informationsbroschyrernas läsbarhetsindex räknas ut. Resultatet visar att klarspråksanpassningen mellan de två undersökta informationsbroschyrerna skiljer sig åt något. Skillnaderna märks främst när det kommer till tonen i texten, rubrikerna, styckena och sambanden, meningarna samt orden och fraserna. Den sverigesvenska broschyren är mer klarspråksanpassad: den följer oftare rekommendationerna i Klarspråkstestet och har ett bättre läsbarhetsvärde. Dock har den likaväl som den finlandssvenska broschyren vissa brister i sin klarspråksanpassning, till exempel i användningen av direkt tilltal och substantiveringar.

This study examines social workers’ experiences of communication, in the meeting with clients. The study uses a qualitative research method with an inductive approach and a semi-structured interview method has been used for the collection of data. For the analysis of the results and throughout the study, communication theory has been used. The study’s results have shown that pedagogy has an important function in communication and that the connection between client and social worker can play a significant role in a well-functioning communication. The results also indicate that people who speak Swedish as a second language are more vulnerable than others when they communicate with social workers. This is partly because of a general lack of interpreters, and partly because the interpreters often lack the appropriate knowledge of the official language used by the social workers. According to the results of the study, higher demands on the quality of the interpreters as well as the use of pedagogical aids can be important components in achieving the social services' goal of being accessible to all.

In November 2010, The Swedish Association of Local Authorities and Regions (Sveriges Kommuner och Landsting) distributed a survey where 53 % of the responding municipalities declared that they use Twitter. Out of the municipalities that declared they did not use social media, 49 % answered that they were planning on using it but that they had not gotten started. The purpose with social media was primarily declared to be maintaining dialogue with citizens and a channel for information. The informal “twittersphere” is a new environment for the conventionally formal government communication, and with it comes an entirely new set of demands on the style and content of texts, compared to other media. The purpose of my work was to present a style proposal for the public sector’s communication on Twitter, with the help of theory and empirical data. My methods consisted of text analysis and qualitative interviews. I analyzed eight selected municipalities on Twitter and interviewed four informants who held different perspectives on the subject, to get a deeper understanding. Chosen topics in both methods were e.g. formality, address, dialogue and visibility of the writer.  The analysis results showed that the municipalities were neither present, personal, nor inviting – and my conclusion was that they therefore did not strive for dialogue, at least not on Twitter. The interviews focused mainly on how the municipalities should use Twitter, and what surfaced in the interviews took great part in my style proposal and the accompanying guidelines. From the results of both methods, I created a style proposal consisting of 20 tweets, that formed a tweet style, along with a set of guidelines for good civil-servant tweeting. The style I’m presenting tries to address the purpose of dialogue in a better, more suitable way, by being personal, engaged, present and clear. / I november 2010 skickade Sveriges Kommuner och Landsting ut en enkät där 53 % av de svarande kommunerna uppgav sig använda Twitter. Av de kommuner som uppgav att de inte använde sociala medier svarade 49 % att de planerade att börja men att de inte hade kommit igång. Syftet med sociala medier uppgavs primärt vara att ha en dialog med medborgare och en kanal för nyheter. Twitters informella sfär är en ny miljö för det konventionellt formella myndighetsspråket, och ställer helt andra krav på texters stil och innehåll än andra medier. Syftet med mitt arbete var att, med stöd av teori och empiri, ta fram ett förslag på en stil åt den offentliga sektorns kommunikation på Twitter. Mina metoder var textanalys och kvalitativa intervjuer. Jag analyserade åtta utvalda kommuner på Twitter och intervjuade fyra informanter med olika infallsvinklar på ämnet, för en fördjupad förståelse. Berörda ämnen i båda metoder var bl.a. formalitet, tilltal, dialog och synligt författarskap. Resultatet av textanalysen visade att kommunerna inte var särskilt närvarande, personliga eller inbjudande – och min slutsats av det blev att de därför inte alls strävade efter dialog, åtminstone inte på Twitter. Intervjuerna kretsade främst kring hur kommunerna borde twittra, och det som kom fram där låg till stor del bakom mitt gestaltningsförslag och de tillhörande råden och riktlinjerna. Utifrån båda metodernas resultat skapade jag ett gestaltningsförslag om 20 tweets, som byggde upp en s.k. tweetstil, tillsammans med råd och riktlinjer för gott twittrande. Den stil jag presenterar försöker adressera dialogsyftet på ett bättre, mer anpassat sätt, genom att vara personlig, engagerad, närvarande och tydlig.

Syftet med denna studie var att undersöka hur Centrala studiestödsnämndens språkliga stil skiljer sig på Facebook och den egna hemsidan. Detta gjordes genom en stilanalys i kombination med en undersökning av läsbarhetsindex i 14 utvalda texter, 5 från hemsidan och 9 från Facebook-flödet. Resultatet av LIX-analysen visar att Facebook-inläggen räknas som mycket lättlästa medan texterna på Facebook är lättlästa. Stilanalysen visar i sin tur att texterna på hemsidan är något mer info-packade och detaljerade då till exempel nominalkvoten är högre och meningarna längre. Facebook-inläggen är mer informella och aningen mer emotiva sett till bland annat ordval och ordklasser. Skillnaderna är dock inte påfallande och slutsatsen är därför att stilen i språket inte skiljer sig lika mycket som förväntat. De skillnader som finns kan dessutom även bero på vad man vill kommunicera i de olika kanalerna.

Denna studies syfte var att ta reda på om två dokument som är utformade av två olika förvaltningar inom Eskilstuna kommun var svårlästa eller inte. Förvaltningarna i fråga var Barn- och utbildningsförvaltningen samt Kultur- och fritidsförvaltningen. Metoderna som tillämpades i analysen var en läsbarhetsanalys, en LIX-analys samt jämförelser med den ”Svarta listan” från regeringen (Svarta listan innehåller ord som myndigheter bör undvika). Resultatet visade att dokumenten var mer eller mindre svårlästa. Barn- och utbildningsförvaltningens dokument hade en högre svårighetsgrad än Kultur- och fritidsförvaltningens dokument enligt läsbarhetsindex. Läsbarhetsanalysen gav även resultat som visade att Barn- och utbildningsförvaltningens dokument hade det mer strukturerade dokumentet gällande typsnitt, layout och tematisk bindning. Kultur- och fritidsförvaltningens dokument hade dock en tydligare målgrupp än vad Barn- och utbildningsförvaltningens dokument hade. LIX-analysen visade att dokumenten var nära definitionerna ”svår” samt ”mycket svår”. Båda dokumenten innehöll ord från Svarta listan, dock innehöll Barn- och utbildningsförvaltningens dokument fler ord från Svarta listan.

Denna masteruppsats handlar om svenska myndigheters värdegrundstexter och har som över­gripande syfte att förstå vi är-konstruktionen. Vi är-konstruktionen innehåller en grammatisk form som prototypiskt beskriver nutid, framtid eller allmängiltiga påståenden, men som tycks användas i en annan betydelse i värdegrunder. I studien redogör jag för hur konstruktionen kan se ut, vad den uttrycker samt försöker förstå varför den finns genom att använda systemisk-funktionell grammatik (SFG). I undersökningen analyseras 351 vi är-konstruktioner och jag beskriver i en första fas vad som kan vara subjekt och vilka verb som kan användas i konstruktionen. I en andra fas kategoriserar jag verben utifrån vilken process de realiserar och utgår ifrån den svenska beskrivningen av systemisk-funktionell grammatik. I en tredje och sista fas undersöks vi är-konstruktionens olika typer av modalitet som uttrycker avsändarens inställning till yttrandet.  Undersökningen visar att de vanligaste komponenterna är vi och är, att presens indikativ är vanligare än modifierade verbfraser och att relationellt attributiva processer är den vanligaste processen. Undersökningen föreslår att den svenska indelningen i processer bör utvecklas då den inte är tillräcklig för att beskriva materialet.Beteendeprocesser hämtas från den engelska SFG-modellen, men med viss modifikation, för att kunna beskriva materialet och förstadeltagaren kallas utövare.Undersökningen föreslår även att presens indikativ tolkas mer uppmanande då det används tillsammans med rumsadverbial som förankrar händelsen på myndigheten.  Att vi är-konstruktionen används kan vara ett resultat av värdegrundens syfte att fungera både som dokumentation och styrinstrument. Presens indikativ-former är mildare uppmanande än imperativ, de möjliggör att subjekt kan skrivas ut och de uppmuntrar till dialog.

Denna uppsats undersöker läsbarheten i texter från tolv olika kommunhemsidor. Genom att räkna förekomsten av passiva verb och nominaliseringar vill jag jämföra och visa på skillnader mellan kommunerna utifrån geografisk placering, invånarantal och texttyp. Även nominalkvoten studeras för att få en bredare översikt över texternas läsbarhet. Resultatet visar att den texttyp som har flest antal passiva verb är texten om politik medan texten om återvinning är den texttyp som har flest nominaliseringar. Nominalkvoten är hög och ligger i genomsnitt på runt 2,5 i det allra flesta kommuner vilket visar att texterna är mycket informationstäta. Mellersta Sverige är den region med högst andel passiva verb och nominaliseringar och dessa texter kan därför tolkas som svårare och mer abstrakta. Den region med minst andel passiva verb och nominaliseringar är västra Sverige. Studien visar också att de mindre kommunerna har ett högre antal passiva verb och nominaliseringar än vad de större kommunerna har. Att det finns stora skillnader mellan olika regioner och kommuner med olika invånarantal beror troligtvis på att klarspråksarbetet inte prioriteras lika högt på alla platser runtom i Sverige. Ett klarspråksprojekt kostar pengar och det kan vara en av anledningarna till att vissa kommuner väljer att inte arbeta med klarspråk så mycket som de kanske skulle behöva. En annan anledning kan vara att attityderna till klarspråk ibland är negativa och gör att språkfrågorna får låg status.

I denna uppsats undersöks tre olika informationstexter från CSN, Försäkringskassan och Diskrimineringsombudsmannen ur ett klarspråksperspektiv. CSN:s och Försäkringskassans texter är utformade som informationsblad medan DO:s text är en artikel på myndighetens hemsida. För att analysera texterna används Klarspråkstestet, vilket är en kvalitativ textanalysmetod som kan användas för att klarspråksanpassa myndighetstexter. Resultatet visar att alla tre texterna för det mesta följer riktlinjerna för klarspråksarbetet. CSN:s text visar någon brist när det gäller styckeindelning. Försäkringskassan visar brister i rubricering, omtal och till viss del stavning. DO:s text visar brister i tilltal, omtal och till viss del rubricering. Resultatet visar vidare att skillnaderna mellan texterna är relativt små, vilket tyder på att klarspråksarbetet har fått en effekt på hur myndighetstexter skrivs.