Syftet med detta projekt är att undersöka hur programmerad musik skiljer sig från spelad musik. Denna uppsats ämnar att undersöka och analysera hur programmerade respektive spelade element kan påverka innehållet och upplevelsen kopplad till ett populärmusikaliskt verk. Detta genom att undersöka vilken påverkan aspekter som mikrorytmik, dynamisk progression och till viss del sound har på lyssnarens respons med grund i egna analyser och slutsatser. Frågeställningar om vad som får inspelad musik att kännas levande är centrala för uppsatsen. Undersökningen är gjord genom att producera två versioner av samma låt, en med ett kompspår byggt kring programmerade och loopade element samt en version bestående av endast instrument spelade av musiker, utan kreativ editering eller loopar. Genom att jämföra och kontrastera de två versionerna mot varandra samt analysera sin egen respons är det möjligt att nå vissa slutsatser kring hur de olika aspekterna kring rytm och dynamik påverkar lyssningsupplevelsen med mina egna upplevelser i fokus. Skillnader mellan de två versionerna utgår till stor del från det dynamiska och rytmiska samspelet som mellan musikens olika element och hur små skillnader i timing och spelstil kan göra stor skillnad för musikens helhet. Resultatanalysen reflekterar även kring kompspårets roll i popmusik och hur ett dynamiskt samspel mellan olika element påverkar musik.

I detta självständiga arbete undersöks hur polyrytmik kan användas i en populärmusikalisk kontext. Syftet med den här studien är att undersöka hur polyrytmik kan användas som grund för att skapa poplåtar. I inledningen presenteras ett antal exempel på hur polyrytmik förekommer i olika genrer. Metal och Jazz tas upp som exempel på musikaliskt avancerade genrer där polyrytmik är vanligt förekommande. Vidare problematiseras hur polyrytmen 4:3 fått ett stort genomslag i populärmusiken, medan andra polyrytmer ignoreras. I metodavsnittet redogörs för hur samplingar och programmerad musik användes i arbetet för att behålla fokus på det rytmiska. Resultatet av denna studie är den klingande delen av det här arbetet som består av sex stycken/låtar av popkaraktär som var och en bygger på en unik polyrytm. Två låtar innehåller sång och text, resterande är instrumentala stycken. Reflektioner som framkommer av resultatet är bland annat hur tempon påverkar om en polyrytm upplevs som musikalisk eller inte. / In this study polyrhythms are examined as a way of writing pop songs. The purpose of the study is to research how polyrhythms can be used to create music productions in the context of popular music. As an introduction a few examples are given as to how polyrhythms appear in different genres of music. Metal and Jazz are both examples of musically advanced genres which are known to use polyrhythms. The Polyrhythm 4:3 is presented as the most common polyrhythm appearing in pop music, while other polyrhythms are left unused. In the Method chapter the use of sampling and music programming in this study is described, and why this was the preferred method over live musicians and acoustic recordings. The result of this study is the sounding material i.e. the pieces of music that was created as a part of this thesis. A total of six songs were written, two songs include vocals and lyrics while the remaining four are instrumental tracks. Important reflections include the aspect of tempo, and how it changes whether polyrhythms are perceived as musical or understandable, in my opinion.