<p>Bakgrund: Preeklampsi är en allvarlig graviditetskomplikation som drabbar kvinnor över hela världen. Sjukdomen är den största orsaken till gravida kvinnors ohälsa och dödlighet.</p><p>Syftet: Syftet med studien var att kartlägga vilka övervakningsmetoder som används vid preeklampsi samt studera evidensen av metoderna.</p><p>Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Detta har genomförts genom granskning och sammanställning av litteratur samt databassökning i PubMed för att finna vetenskapliga artiklar. Till resultatet valdes femton vetenskapliga studier.</p><p>Resultat. Evidens finns för att följa blodtryck- och urinkontroller som påvisar förändringar i sjukdomen. Kontrollerna bör följas av blodprover om kvinnan har konstaterad preeklampsi eftersom dessa visar försämring av sjukdomen. Att mäta flödet i arteria uterina via doppler kan bedöma kvinnans risk att utveckla preeklampsi. Mer forskning behövs för att låta kvinnan själv mäta sitt blodtryck hemma via självövervakning. Stark evidens finns för att fortsätta kontrollera preeklampsitillståndet postpartum.</p><p>Slutsats:  Att mäta flödet i arteria uterina via doppler i graviditetsvecka 22-24  ger möjlighet till riskbedömning speciellt för tidig preeklampsi. Regelbunden kontroll av blodtrycket och proteinuri är effektivt för att upptäcka  preeklampsi både under graviditeten, förlossningen och postpartum och för övervakning av tillståndet. Blodprover kan användas som komplement   för att upptäcka koagulationsrubbningar, försämrad njurfunktion och leverpåverkan.</p>

Bakgrund: Preeklampsi är en allvarlig graviditetskomplikation som drabbar kvinnor över hela världen. Sjukdomen är den största orsaken till gravida kvinnors ohälsa och dödlighet. Syftet: Syftet med studien var att kartlägga vilka övervakningsmetoder som används vid preeklampsi samt studera evidensen av metoderna. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Detta har genomförts genom granskning och sammanställning av litteratur samt databassökning i PubMed för att finna vetenskapliga artiklar. Till resultatet valdes femton vetenskapliga studier. Resultat. Evidens finns för att följa blodtryck- och urinkontroller som påvisar förändringar i sjukdomen. Kontrollerna bör följas av blodprover om kvinnan har konstaterad preeklampsi eftersom dessa visar försämring av sjukdomen. Att mäta flödet i arteria uterina via doppler kan bedöma kvinnans risk att utveckla preeklampsi. Mer forskning behövs för att låta kvinnan själv mäta sitt blodtryck hemma via självövervakning. Stark evidens finns för att fortsätta kontrollera preeklampsitillståndet postpartum. Slutsats:  Att mäta flödet i arteria uterina via doppler i graviditetsvecka 22-24  ger möjlighet till riskbedömning speciellt för tidig preeklampsi. Regelbunden kontroll av blodtrycket och proteinuri är effektivt för att upptäcka  preeklampsi både under graviditeten, förlossningen och postpartum och för övervakning av tillståndet. Blodprover kan användas som komplement   för att upptäcka koagulationsrubbningar, försämrad njurfunktion och leverpåverkan.

Made available in DSpace on 2014-06-11T19:23:05Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2011-02-18Bitstream added on 2014-06-13T19:08:52Z : No. of bitstreams: 1 gutierres_vo_me_arafcf.pdf: 1283225 bytes, checksum: 56ea4167425d190dd1a9815e838156bd (MD5) / Conselho Nacional de Desenvolvimento Científico e Tecnológico (CNPq) / Universidade Estadual Paulista (UNESP) / A hiperglicemia é uma das características do Diabetes mellitus (DM) e a insulina e hipoglicemiantes orais têm sido utilizados em seu tratamento usual. Diversos trabalhos demonstram o efeito de produtos naturais na melhora da hiperglicemia e de suas conseqüentes complicações. A curcumina, um pigmento amarelo, extraído do rizoma da planta Curcuma longa L. e incorporada em determinados veículos tem demonstrado efeito benéfico no diabetes experimental. Neste trabalho avaliamos os efeitos do tratamento crônico com curcumina incorporada em iogurte sobre as alterações nos parâmetros fisiológicos e bioquímicos do diabetes. Os animais diabéticos (STZ-40mg/kg peso corporal) e os animais controles (solução salina) foram pareados de acordo com os níveis glicêmicos e peso corporal, em 9 grupos (8 animais/grupo), os quais foram tratados duas vezes ao dia: por via intragástrica: água (DTH2O e CTH2O); iogurte (DTIOG e CTIOG); curcumina incorporada em iogurte, nas doses de 30, 60 e 90 mg/kg peso corporal/dia (DTC30, DTC60 e DTC90 e CTC90) e subcutaneamente com insulina (4U/dia) (DTI). O tratamento foi conduzido por 31 dias. Para todos os parâmetros analisados (ingestão alimentar e hídrica, volume urinário, peso corporal, glicemia, glicosúria, proteinúria, uréia urinária, aspartato e alanina aminotransferase e fosfatase alcalina) observamos que os grupos DTH2O, DTIOG e DTI foram significativamente diferentes, nos grupos DTH2O e DTIOG os parâmetros permaneceram alterados e no grupo DTI melhoraram, como esperado. Os grupos tratados com curcumina apresentaram melhorias significativas e concentração-dependentes, em relação aos grupos DTH2O ou DTIOG. A curcumina incorporada em iogurte e na maior concentração, demonstrou biodisponibilidade adequada para a ação anti-diabética; uma vez que levou a melhoria em todos os parâmetros avaliados / The main well known consequence of diabetes mellitus (DM) is hyperglycemia, which is normally treated with insulin and/or oral hypoglycemic agents. A variety of studies has demonstrated the positive effects of diverse natural products on hyperglycemia and its clinical complications. Curcumin, the yellow pigment in the spice turmeric is extracted from the rhizome of Curcuma longa L. When added to certain food items, it has promoted a beneficial effect on experimental DM. In this paper, we assessed the effects of prolonged treatment of diabetic rats with curcumin incorporated into yoghurt on the physiological and biochemical changes associated with DM. Diabetic animals (induced with 40mg STZ/kg bw, iv) and control animals (vehicle buffer, iv) were allocated to 9 groups of 8 animals each, matched for blood glucose level and body weight, which were treated by gavage twice a day for 31 days as follows: by gavage, with water (DTW, CTW), yoghurt (DTY,CTY) yoghurt supplemented with curcumin in doses 30, 60 and 90 mg/kg bw/day (DTC30, DTC60, DTC90 and CTC90) and by sc injection, with insulin at 4U/day (DTI). For every marker analyzed, the groups DW and DY became significantly different from DTI. In DTW and DTY, the DM-related changes observed in the markers remained or became worse, while in DI they improved, as expected. Curcumin-treated rats showed significant, dose-dependent improvements, relative to DTW or DTY. Curcumin, mixed into yoghurt at the highest dose tested, was sufficiently bioavailable to exhibit anti-diabetic activity, improving significantly all markers assessed in this study

Orientador: Iguatemy Lourenço Brunetti / Banca: Amanda Martins Baviera / Banca: Ana Angélica Henrique Fernandes / Resumo: A hiperglicemia é uma das características do Diabetes mellitus (DM) e a insulina e hipoglicemiantes orais têm sido utilizados em seu tratamento usual. Diversos trabalhos demonstram o efeito de produtos naturais na melhora da hiperglicemia e de suas conseqüentes complicações. A curcumina, um pigmento amarelo, extraído do rizoma da planta Curcuma longa L. e incorporada em determinados veículos tem demonstrado efeito benéfico no diabetes experimental. Neste trabalho avaliamos os efeitos do tratamento crônico com curcumina incorporada em iogurte sobre as alterações nos parâmetros fisiológicos e bioquímicos do diabetes. Os animais diabéticos (STZ-40mg/kg peso corporal) e os animais controles (solução salina) foram pareados de acordo com os níveis glicêmicos e peso corporal, em 9 grupos (8 animais/grupo), os quais foram tratados duas vezes ao dia: por via intragástrica: água (DTH2O e CTH2O); iogurte (DTIOG e CTIOG); curcumina incorporada em iogurte, nas doses de 30, 60 e 90 mg/kg peso corporal/dia (DTC30, DTC60 e DTC90 e CTC90) e subcutaneamente com insulina (4U/dia) (DTI). O tratamento foi conduzido por 31 dias. Para todos os parâmetros analisados (ingestão alimentar e hídrica, volume urinário, peso corporal, glicemia, glicosúria, proteinúria, uréia urinária, aspartato e alanina aminotransferase e fosfatase alcalina) observamos que os grupos DTH2O, DTIOG e DTI foram significativamente diferentes, nos grupos DTH2O e DTIOG os parâmetros permaneceram alterados e no grupo DTI melhoraram, como esperado. Os grupos tratados com curcumina apresentaram melhorias significativas e concentração-dependentes, em relação aos grupos DTH2O ou DTIOG. A curcumina incorporada em iogurte e na maior concentração, demonstrou biodisponibilidade adequada para a ação anti-diabética; uma vez que levou a melhoria em todos os parâmetros avaliados / Abstract: The main well known consequence of diabetes mellitus (DM) is hyperglycemia, which is normally treated with insulin and/or oral hypoglycemic agents. A variety of studies has demonstrated the positive effects of diverse natural products on hyperglycemia and its clinical complications. Curcumin, the yellow pigment in the spice turmeric is extracted from the rhizome of Curcuma longa L. When added to certain food items, it has promoted a beneficial effect on experimental DM. In this paper, we assessed the effects of prolonged treatment of diabetic rats with curcumin incorporated into yoghurt on the physiological and biochemical changes associated with DM. Diabetic animals (induced with 40mg STZ/kg bw, iv) and control animals (vehicle buffer, iv) were allocated to 9 groups of 8 animals each, matched for blood glucose level and body weight, which were treated by gavage twice a day for 31 days as follows: by gavage, with water (DTW, CTW), yoghurt (DTY,CTY) yoghurt supplemented with curcumin in doses 30, 60 and 90 mg/kg bw/day (DTC30, DTC60, DTC90 and CTC90) and by sc injection, with insulin at 4U/day (DTI). For every marker analyzed, the groups DW and DY became significantly different from DTI. In DTW and DTY, the DM-related changes observed in the markers remained or became worse, while in DI they improved, as expected. Curcumin-treated rats showed significant, dose-dependent improvements, relative to DTW or DTY. Curcumin, mixed into yoghurt at the highest dose tested, was sufficiently bioavailable to exhibit anti-diabetic activity, improving significantly all markers assessed in this study / Mestre