Syftet med studien var att jämföra effekterna mellan tidig eller uppskjuten oxytocinbehandling vid värksvaghet under förlossning samt att studera hur intaget av peroral vätska och/eller intravenös infusion kunde påverka förlossningsutfallet. Metod en prospektiv randomiserad kontrollerad studie där även jämförelse med kontrollgrupp utan oxytocinbehandling ingick. I studien ingick 351 förstföderskor med normal graviditet varav totalt 108 av kvinnorna kom att ingå i de två randomiserade grupperna. Datainsamling och analys gjordes på förlossningsutfallet för mor och barn. Resultatet visade på skillnad mellan grupperna tidig eller uppskjuten oxytocinbehandling vad gällde förlossningslängden. Tidig oxytocinbehandling innebar i genomsnitt två timmar kortare förlossning. I samma grupp ingick det fler barn som inte fått tidig hud mot hud kontakt med modern jämfört med den sent randomiserade gruppen. Det fanns också en tendens till att kvinnorna med tidig oxytocinbehandling hade fler förlossningar som avslutades instrumentellt. Vätskeintag under förlossning skilde sig åt mellan kontrollgruppen och de två randomiserade grupperna. Slutsatser. Värksvaghet hos kvinnor med förlängt öppningsskede orsakar fler instrumentella förlossningar och fler påverkade barn. Förlossningsförlopp med konstaterad värksvaghet förkortas med tidig tillförsel av oxytocin men med en tendens till försämrat utfall för mor och barn bl.a. genom ökat antal instrumentella förlossningar och fler påverkade barn. Längre förlossningsförlopp och värksvaghet inträffar i högre grad för kvinnor med epiduralbedövning. Kvinnors vätskeintag under förlossning tycks ha viss påverkan på förlossningsförlopp. Sökord: Oxytocin, delivery, labour, labor, childbirth, labour arrest, augmentation of labour, labour outcome, epidural / The objectives were to compare the effects between early or delayed augmentation with oxytocin during lack of progress in labour and to study the outcome of labour in relation to the intake of oral fluid and/or infusions. Method. The design of the study was a prospective randomized controlled trial where comparison with controls without oxytocin was included. Three hundred and fifty one low-risk nulliparous women were included in the study in which a total number of one hundred and eight were randomly allocated to either of the two randomized groups. Data were collected and analyzed in relation to the outcome of delivery for mother and child. The results showed a difference concerning the length of labour between the two groups early and delayed oxytocin treatment. In the randomized group of early oxytocin treatment the mean shortage of the length of labour was two hours. The same group there was a lager number of children without early skin-to-skin contact with the mother immediately after birth compared to the group with delayed augmentation. The results of the study also indicated a tendency towards a higher frequency of caesarean sections and instrumental vaginal deliveries in the group of women receiving early oxytocin treatment. The amount of fluid intake during delivery differed between the two randomized groups and the controls. Conclusions. Delays in the progress of labour result in a higher frequency of caesarean sections and instrumental deliveries and more affected children. Delays in the progress of labour are shortened with early treatment of oxytocin but with a tendency for less favourable outcome for the mother and the child due to increased number of caesarean sections and instrumental deliveries and more affected children. Lack of progress in labour occurs more often in women using epidural analgesia. Women’s fluid intake during delivery seems to affect the course of labour. Keywords: Oxytocin, delivery, labour, labor, childbirth, labour arrest, augmentation of labour, labour outcome, epidural

<p>Syftet med studien var att jämföra effekterna mellan tidig eller uppskjuten oxytocinbehandling vid värksvaghet under förlossning samt att studera hur intaget av peroral vätska och/eller intravenös infusion kunde påverka förlossningsutfallet.</p><p>Metod en prospektiv randomiserad kontrollerad studie där även jämförelse med kontrollgrupp utan oxytocinbehandling ingick. I studien ingick 351 förstföderskor med normal graviditet varav totalt 108 av kvinnorna kom att ingå i de två randomiserade grupperna. Datainsamling och analys gjordes på förlossningsutfallet för mor och barn.</p><p>Resultatet visade på skillnad mellan grupperna tidig eller uppskjuten oxytocinbehandling vad gällde förlossningslängden. Tidig oxytocinbehandling innebar i genomsnitt två timmar kortare förlossning. I samma grupp ingick det fler barn som inte fått tidig hud mot hud kontakt med modern jämfört med den sent randomiserade gruppen. Det fanns också en tendens till att kvinnorna med tidig oxytocinbehandling hade fler förlossningar som avslutades instrumentellt. Vätskeintag under förlossning skilde sig åt mellan kontrollgruppen och de två randomiserade grupperna.</p><p>Slutsatser. Värksvaghet hos kvinnor med förlängt öppningsskede orsakar fler instrumentella förlossningar och fler påverkade barn. Förlossningsförlopp med konstaterad värksvaghet förkortas med tidig tillförsel av oxytocin men med en tendens till försämrat utfall för mor och barn bl.a. genom ökat antal instrumentella förlossningar och fler påverkade barn. Längre förlossningsförlopp och värksvaghet inträffar i högre grad för kvinnor med epiduralbedövning. Kvinnors vätskeintag under förlossning tycks ha viss påverkan på förlossningsförlopp.</p><p>Sökord: Oxytocin, delivery, labour, labor, childbirth, labour arrest,</p><p>augmentation of labour, labour outcome, epidural</p> / <p>The objectives were to compare the effects between early or delayed augmentation with oxytocin during lack of progress in labour and to study the outcome of labour in relation to the intake of oral fluid and/or infusions.</p><p>Method. The design of the study was a prospective randomized controlled trial where comparison with controls without oxytocin was included. Three hundred and fifty one low-risk nulliparous women were included in the study in which a total number of one hundred and eight were randomly allocated to either of the two randomized groups. Data were collected and analyzed in relation to the outcome of delivery for mother and child.</p><p>The results showed a difference concerning the length of labour between the two groups early and delayed oxytocin treatment. In the randomized group of early oxytocin treatment the mean shortage of the length of labour was two hours. The same group there was a lager number of children without early skin-to-skin contact with the mother immediately after birth compared to the group with delayed augmentation. The results of the study also indicated a tendency towards a higher frequency of caesarean sections and instrumental vaginal deliveries in the group of women receiving early oxytocin treatment. The amount of fluid intake during delivery differed between the two randomized groups and the controls.</p><p>Conclusions. Delays in the progress of labour result in a higher frequency of caesarean sections and instrumental deliveries and more affected children. Delays in the progress of labour are shortened with early treatment of oxytocin but with a tendency for less favourable outcome for the mother and the child due to increased number of caesarean sections and instrumental deliveries and more affected children. Lack of progress in labour occurs more often in women using epidural analgesia. Women’s fluid intake during delivery seems to affect the course of labour.</p><p>Keywords: Oxytocin, delivery, labour, labor, childbirth, labour arrest, augmentation of labour, labour outcome, epidural</p>

Den definition som finns av reproduktiv hälsa (RH) är framtagen av WHO och Socialstyrelsen och ligger till grund för arbetet med RH. Barnmorskan har i sin profession ett viktigt uppdrag att främja kvinnors RH.  Få studier har undersökt kvinnors egen upplevelse av detta område. I arbetet för att främja RH och för att möta den unika kvinnans behov, är det av vikt att rikta fokus mot kvinnors egen upplevelse och vad kvinnor upplever påverkar upplevelsen av RH. Föreliggande studie beskriver upplevelsen av reproduktiv hälsa utifrån 11 kvinnors perspektiv. Genom skrivna berättelser har kvinnorna delat med sig av sina upplevelser och erfarenheter om graviditet, förlossning och den första tiden med ett nyfött barn. Resultatet har analyserats med hjälp av innebördsanalys. Detta har mynnat ut i 8 teman och ett övergripande tema, som visar vad kvinnorna upplever att reproduktiv hälsa är för just dem. Det övergripande temat kan närmast beskrivas som kvinnans upplevelse av att i och med graviditeten, befinna sig på okänd mark och hur relationen till närstående och barnmorskor påverkar denna upplevelse, hennes självbild och tilliten till kroppens förmåga. Det omfattar även den existentiella aspekten baserad på hur kvinnor upplever sin kropps funktioner och hur hon blir bemött och betraktad av omvärlden. Upplevelsen av RH är en ständigt pågående process, beroende och påverkbar. Den har existentiella inslag vilket ställer krav på vårdpersonalens bemötande och vårdorganisationen men även på kvinnan huruvida hon väljer eller väljer bort att kommunicera sina behov och önskningar gentemot barnmorskan.

<p><strong>Syfte:</strong> Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i föräldrastress i familjer med 1-åriga barn i relation till kvinnans ålder och om de var förstföderskor eller omföderskor samt skillnad i föräldrastress mellan kvinnor och män.</p><p><strong>Metod:</strong> Studien är en tvärsnittsstudie med konsekutivt urval och the Swedish Parenthood Stress Questionnaire (SPSQ) har använts. SPSQ består av fem delskalor: inkompetens, rollbegränsning, social isolering, problem i relationen med make/maka/sambo och hälsoproblem. Postenkäter skickades till föräldrapar (n=350) som fött barn i maj 2007 vid Akademiska sjukhuset, Uppsala. Sammanlagt deltog 125 föräldrapar (244 personer) i studien varav 127 kvinnor och 117 män, svarsfrekvensen var 38 procent.</p><p><strong>Resultat:</strong> Föräldrastress i familjer med ettåriga barn skilde sig inte åt mellan yngre och äldre mödrar. Däremot hade omföderskor signifikant högre föräldrastress än förstföderskor under delskalan inkompetens. För kvinnor och män var skillnaden signifikant i delskalorna inkompetens och rollbegränsning, då kvinnor hade högre föräldrastress än män.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Studien visar behovet av stöd framförallt för omföderskor då dessa kvinnor upplever känslor av otillräcklighet/inkompetens när det gäller föräldrarollen och att kvinnor mer uttalat jämfört med män upplever begränsningar av intressen och aktiviteter relaterat till föräldraskapets ansvar/förpliktelser.</p>

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i föräldrastress i familjer med 1-åriga barn i relation till kvinnans ålder och om de var förstföderskor eller omföderskor samt skillnad i föräldrastress mellan kvinnor och män. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie med konsekutivt urval och the Swedish Parenthood Stress Questionnaire (SPSQ) har använts. SPSQ består av fem delskalor: inkompetens, rollbegränsning, social isolering, problem i relationen med make/maka/sambo och hälsoproblem. Postenkäter skickades till föräldrapar (n=350) som fött barn i maj 2007 vid Akademiska sjukhuset, Uppsala. Sammanlagt deltog 125 föräldrapar (244 personer) i studien varav 127 kvinnor och 117 män, svarsfrekvensen var 38 procent. Resultat: Föräldrastress i familjer med ettåriga barn skilde sig inte åt mellan yngre och äldre mödrar. Däremot hade omföderskor signifikant högre föräldrastress än förstföderskor under delskalan inkompetens. För kvinnor och män var skillnaden signifikant i delskalorna inkompetens och rollbegränsning, då kvinnor hade högre föräldrastress än män. Slutsats: Studien visar behovet av stöd framförallt för omföderskor då dessa kvinnor upplever känslor av otillräcklighet/inkompetens när det gäller föräldrarollen och att kvinnor mer uttalat jämfört med män upplever begränsningar av intressen och aktiviteter relaterat till föräldraskapets ansvar/förpliktelser.

The aim of the thesis was to identify whether, and if so how, aspects of sexual health (reproductive health and cohabitation) are compiled in the National Quality Register and identify reasons for this. A quantitative method has been applied to go through the registers annual reports. In the first part of the thesis, the registers annual reports was mapped with the help of a checklist designed through World Health Organizations (WHO) definition of sexual health. In the second part, a questionnaire was sent to those responsible for each register to find reasons to why and how sexual health is included in the National Quality Registers. The result shows that sexual health is not usually included in the register data, although the survey showed that most registers brought up aspects that could affect the current target group's sexual health. Many meaningful activities are included in the area of sexual health, therefore making it an arena in which occupational therapists should be active.

Flera studier visar amningens fysiska och psykiska hälsofördelar för mor och barn, dock avvänjer kvinnor som lider av postpartum depression amning tidigt om de presenteras med utmaningar under amningen. Syfte med denna studie är därför att beskriva hur kvinnor som lider av postpartum depression upplever amning. Nio kvinnor deltog i studien, fem förstföderskor och fyra omföderskor, varav 5 intervjuades och 4 erhöll semistrukturerade frågeformulär med öppna svarsalternativ. En reflekterande livsvärldsansats som baserar på fenomenologi användes under datainsamling och dataanalys. Resultatet visar att amningen som fenomen är komplex och innebär en utmaning för kvinnan. Den essentiella innebörden av fenomenet beskrivs som ”amning som en kraftkälla, där den har potential att vara både kraftgivande och stärkande samt riskerar vara kraftdränerande”. Detta beskrivs vidare utifrån fyra innebördselement: ”att knyta kontakt med och lära känna sitt barn”, amning som återhämtning”, ”amning som energikrävande” och ”att känna sig ömtålig och utsatt”. Vårdande av kvinnor som lider av postpartum depression under amning innebär att assistera kvinna att möta sin osäkerhet och stärka hennes förtroende för att lita på sin förmåga att amma sitt barn. När amningen fungerar bra har den potentialen att inge kraft och stärka kvinnan i moderskapet. Fungerar amningen däremot inte bra riskerar den att dränera kraft och strävan efter samhörighet och bekräftelse sätts på spel vilket späder på kvinnans redan sköra situation och gör henne ännu mer sårbar i förhållande till barnet och sig själv.

Amning påverkar kvinnor på olika sätt beroende på många olika faktorer. Det kan vara en fantastisk upplevelse men kan även upplevas som smärtsam och negativ.  Amningen är en del av kvinnans reproduktion och en del av moderskapet. Barnmorskan skall ha gedigen kunskap om amning och kunna möta kvinnor som ammar. Genom större kunskap om hur kvinnor upplever amning på BB så kan detta möte optimeras. Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor upplever amning på BB. För att besvara studiens syfte valdes en kvantitativ metod med positivistisk ansats. Studien är baserad på enkäter. Datamaterialet analyserades genom att göra en faktoranalys. I resultatet framkommer det fyra faktorer som belyser kvinnornas amningsupplevelse på BB, Närhet och kärlek, De negativa känslorna, Moderns utsatthet och kvinnliga kroppens förmåga. I diskussionen diskuteras studiens resultat utifrån forskning kring moderns känslor i samband med amning, och om orsakerna till att mammor väljer att avsluta sin amning. Slutsatsen visar att det är viktigt för barnmorskan att vara lyhörd för mammornas känslor och upplevelser, samt att individuellt anpassa vårdandet utifrån mammornas behov. Amningsupplevelsen kan vara varierande från kvinna till kvinna och beroende på om den är positiv eller negativ kan den påverka hennes upplevelse till att vilja amma eller inte.

Socialstyrelsen har definierat Sexuell och Reproduktiv Hälsa utefter WHO:s definition. Sexuell och Reproduktiv Hälsa utgör barnmorskans kompetensområde. Till grund för barnmorskans arbete ligger barnmorskans kompetensbeskrivning samt ICM:s etiska kod, vilka är riktlinjer för barnmorskor och bidrar till en hög kvalitet inom yrket. Kvinnokroppen har såsom objekt fascinerat genom tiderna. Den kvinnliga kroppen har betraktats vara motsatsen till den normativa, vilken är den manliga kroppen. De reproduktiva kvinnliga funktionerna har likställts med sjukdom och abnormalitet. Studier visar att kvinnor generellt har en negativ syn på sin kropp efter graviditet, men forskningen är sparsam. Hur vården bör bemöta dessa kvinnor och fånga upp deras upplevda ohälsa är meningsfullt att söka svar på, likaväl hur upplevelsen av hälsa kan styrkas. Hur kvinnor upplever sina kroppar efter graviditet och vad de upplever som reproduktiv hälsa i relation till kroppen är därför viktigt att belysa. Studien är genomförd med en humanvetenskaplig ansats där kvinnors upplevelser studeras. Detta studeras med ett kvalitativt tillvägagångssätt i form av skrivna berättelser.  Resultatet visar att upplevelsen av reproduktiv hälsa påverkas av kroppens funktioner och hur kroppen fungerar gentemot kvinnans egna önskningar och tankar om hur den borde fungera. En reproduktivt fungerande kropp ger en upplevelse av kvinnlighet och reproduktiv hälsa, medan en kropp med sviktande reproduktiva funktioner upplevs okvinnlig och ger upphov till reproduktiv ohälsa. Kvinnan upplever reproduktiv hälsa vid en fungerande reproduktion, likaså bekräftas hennes kvinnlighet genom det. Menstruation och preventivmedel upplevs tvetydigt för kvinnan då hon upplever det både som hälsa och ohälsa. Det är av vikt att vårdpersonal bemöter kvinnor under hela hennes livscykel på ett professionellt och etiskt riktigt sätt.

<p><strong>Syftet</strong> med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors alkoholkonsumtion före och under graviditeten samt undersöka prevalensen, informationen som gravida kvinnor får av vårdpersonalen och problemhanteringen på mödravården. <strong>Metoden</strong> var en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar från åren 1997-2008. <strong>Resultatet </strong>visade att prevalensen av alkoholkonsumtion nådde siffror över 50 % före respektive 20 % under graviditeten. I studierna observerades hög konsumtion under både perikonceptional perioden och första trimestern. Speciellt vanligt var det med berusningsdrickande tidigt i graviditeten. Kvinnor som drack under graviditeten visade sig vara äldre, väl utbildade, rökare och alkoholkonsumenter redan innan graviditeten. Mödravården identifierade inte alla gravida kvinnor som använde alkohol. Screeningsinstrument var nödvändiga för att identifiera och då kunna erbjuda hjälp till denna grupp.</p><p><strong>Konklusion</strong>: I Sverige observerades en positiv tendens med minskat drickande under graviditeten men andelen gravida kvinnor som nyttjade alkohol var fortfarande stor. Problemet var dock fortfarande stort i många andra länder.</p><p><strong>Nyckelord: </strong>alkoholkonsumtion, graviditet, mödravård, screeningstest.</p>